”Tänkte du på hans familj innan du berättade?”
Svaret är med största sannolikhet ja. Förmodligen gick också många tankar till den egna familjen. Till vänner, kollegor och grannar. Men trots att svaret på frågan är ja, är det likt förbannat en fråga som aldrig får ställas.
Ändå är det just den frågan Cissi Wallin får i Uppdrag gransknings program om #metoo och Fredrik Virtanen:
”Tänkte du på hans familj innan du berättade?”
Att frågan ställs kan det finnas två olika anledningar till. Antingen är det på grund av total avsaknad av grundläggande kunskaper kring vad det innebär att vara ett sexualbrottsoffer. Eller så är det helt enkelt resultatet av illvillig och medveten misstro. Oavsett vilket förväntar vi oss mer av public service på bästa sändningstid.
Sedan #metoo startade 2017 har vi kämpat för att flytta skulden och skammen många bär på dit den hör hemma – från offret till förövaren. Det är inget som sker över en natt men tack vare #metoo har vi sett saker förändras. Tusentals kvinnor och icke-binära har gått samman och oförtröttligt gett varandra kärlek och stöd, för att tillsammans och en gång för alla bli av med den skam och skuld som så ofta drabbar sexualbrottsoffer.
”Tänkte du på hans familj innan du berättade?”
Frågan tar bara någon sekund att ställa men raserar allt vi ägnat månader åt att bygga upp. Hänsynslöst kastas vi tillbaka och börjar genast ifrågasätta oss själva igen.
Precis som Cissi Wallin också själv svarar är det här en fråga som nästan uteslutande ställs till personer som utsatts för sexualbrott. När vi väljer att berätta förväntas vi ta ansvar för både våra och förövarens nära och kära. Inom uppropet #bortabrahemmavärst vittnar många om just detta, om hur det är att sätta förövaren och gemensamma familjen, vännerna och bekantskapskretsen främst. Alla andra framför en själv.
Ofta är det just detta som gör att en väljer att inte gå vidare med en anmälan. Vetskapen om att fler då kommer att må som en själv mår. För nej, förövarens familj förtjänar självklart inte någon som helst inblandning i den tragedi som ett övergrepp innebär. Det är alltid förövaren och enbart förövaren som ska bära skammen och skulden:
”Tänkte du på din familj innan du våldtog?”
Efter Uppdrag gransknings program är vi upprörda men inte nedslagna. För är det något vi lärt oss är att det att ställa oss upp igen. Att om och om igen bygga upp det andra raserar för oss. Vi har en lång väg kvar men i framtiden kommer de att läsa om det här i historieböckerna. Om hur #metoo-rörelsen enträget fortsatte kämpa, trots att många försökte stoppa oss. De kommer att läsa om folkrörelsen som en gång för alla flyttade skammen och skulden dit den hör hemma – till förövarna.
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST