Giorgia Serughetti och Cecilia D’Elia är författare och arbetar för kvinnors rätt.

Bild: Christin Sandberg

40-årig aborträtt i Italien med stora brister i tillämpningen

2018-05-23 | Christin Sandberg padlock

UTRIKES

Abortlagen fyller 40 år i Italien. Men trots att den har funnits i flera decennier debatteras och attackeras den ständigt och i praktiken fungerar den nästan inte alls. Samtidigt mobiliserar abortmotståndarna, uppbackade av fascistiska och högerkonservativa partier.

Rätten till abort, lag 194 till ”skydd av moderskapet och frivilligt avbruten graviditet” eller abortlagen som den lite slarvigt brukar kallas, antogs den 22 maj 1978. Den innebär att en kvinna har rätt att avbryta en graviditet under de första 90 dagarna. Antagandet av lagen föregicks av en lång politisk, kulturell och social kamp. Trots det är lagen långt ifrån accepterad och inte ens respekterad. Abortmotståndarna har fått vind i seglen efter valen i mars, bland annat genom att synas och sprida budskap i offentliga miljöer och föreläsa i politiska finrum i Rom

Cecilia D’Elia, författare och jämställdhetsrådgivare i region Lazio, menar att lagen i sig är funktionell.

– Det stora problemet är hur den appliceras och det stigma som abort fortfarande utgör i Italien. Inte minst för de kvinnor som söker sig till sjukvården för att försöka använda sig av aborträtten, säger hon.

Utbredd samvetsvägran

D’Elia beskriver problembilden ungefär såhär: En övervägande majoritet, på vissa håll i landet upp till 100 procent, av läkarna är samvetsvägrare, det vill säga vägrar utföra abort. De har stöd i konstitutionen. De familjemottagningar som kvinnor, som vill avbryta en graviditet, ska vända sig till i första hand har mycket begränsade mottagningstider eller fungerar inte alls som de ska. Dessutom råder ett kompakt motstånd mot medicinsk abort, som knappt förekommer i Italien.

Detta är en problembild som Tiziana Antonucci på organisationen AIED (den italienska föreningen för demografisk utbildning) skriver under på. Antonucci, som kallar sig radikal har hela sitt yrkesliv sedan 1977, då hon började arbeta på AIED, kämpat för kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och om hon önskar bli mamma eller inte.

– På vår mottagning tar vi emot alla som kontaktar oss inom ett par dagar, säger hon.

Angelica Pernia är en av dem som i sista minuten vände sig till organisationen för hjälp.

– Jag upptäckte att jag var gravid efter en semester och bestämde mig för att göra en abort, säger hon.

Vad hon inte hade kunnat ana du var hur svårt det skulle bli att avbryta graviditeten inom de 90 dagar som lagen tillåter.

Angelica Pernia. Bild: Christin Sandberg

Hänvisad runt i cirklar

Först ringde hon till sin gynekolog, som då berättade att han är samvetsvägrare och därför inte kan utföra aborter. Han säger att hon ändå kan komma in för en kontroll och information. Efter besöket har hon en lapp med ett telefonnummer till en vän till gynekologen, som också är läkare, i handen. Ingen annan information om vad som krävs eller hur en abort går till i praktiken. Hon ringer numret och får veta att personen inte längre arbetar där.

Hon fortsätter ringa runt. Vid varje ny sjukhuskontakt blir hon hänvisad vidare. Någon tid för abort lyckas hon inte boka. Tillslut uppmanas hon komma till familjerådgivningen, men först om ett par veckor, eftersom besökstiderna är få. Det kommer vara precis i tid för att för hinna få ett intyg innan tiden löper ut, får hon då veta.”Men det är ju lite sent, så du kanske vill försöka någon annanstans”, säger kvinnan i telefonen.

– Först då, efter att ha hänvisats runt i cirklar, förstår jag att det krävs ett intyg för att göra en abort, säger Angelica Per¬nia.

Hon fortsätter att ringa runt till alla sjukhus i regionen Marche, där hon bor, och hittar till slut en läkare som är villig att skriva det intyg som krävs redan samma kväll. Men läkaren säger samtidigt att hon vet att på sjukhuset i Macerata finns det inte tid för abort förrän en månad senare. Det skulle vara för sent för Angelica Pernia, som då skulle ha pas¬serat 90 dagar, den lagstadgade tiden för att frivilligt avbryta en graviditet.

Riskfyllt förfarande

Det sista samtalet ringer hon till sin husläkare.

– Det är ju inte många som jag, som kan tänka sig att vända sig till sin husläkare och berätta en så personlig sak, med tanke på att hela familjen ofta har samma läkare, säger hon.

– Han ville hjälpa mig, men visste inte hur. Till slut lyckades han i alla fall få tag på namnet på en organisation, Italienska föreningen för demografisk utbildning, AIED.

Tack vare att Angelica Pernia kom i kontakt med socialarbetaren och eldsjälen Tiziana Antonucci på AIED, löste det sig för henne. Men det är långt ifrån alla som hittar rätt eller ens orkar stå upp för sin rätt genom hela den hinderfyllda byråkratiska processen.

– Det är framför allt bristerna i servicen som ställer till det. Lagen i sig är bra, men vi måste ha familjerådgivningscentraler som är öppna och som har personal som garanterar att det är möjligt att få hjälp på en gång. Tillgång till information och tiden är avgörande för kvinnans hälsa när det handlar om att avbryta en graviditet, säger Tiziana Antonucci.

– Det är inte rimligt att en kvinna som har bestämt sig för att göra en abort ska behöva vänta så länge att ingreppen blir mer avancerade och därmed även mer riskfyllda, säger hon.

Tiziana Antonucci. Bild: Christin Sandberg

Hårdnande klimat

Eldsjälarna arbetar på runt om i landet, men på nationell nivå, är stödet i stort sett obefintligt.

I början av mars var det val i Italien. Inget parti och ingen koalition fick tillräckligt många röster för att få mandat att bilda regering, men politikerna långt ut på högerkanten nådde stora framgångar. Regeringsförhandlingarna har dragit ut på tiden och pågår ännu. Desto snabbare gick det för organisationen Provita, uppbackade av det högerpopulistiska och främlingsfientliga Lega, som gick starkt framåt i valet, och fascistiska högerpartiet Fratelli d’Italia, att anordna en debatt om hur skadligt abort är för kvinnan, i senaten i Palazzo madama i Rom.

– Vi känner av det hårdnande politiska klimatet när det handlar om kvinnors rättigheter. Det finns en stor risk för en tillbakagång, säger Tiziana Antonucci.

En vecka innan 40-årsdagen för lag 194 lanserade abortmotståndarna, genom den kristna organisationen Citizengo, grundad i Madrid, Spanien 2013, en kampanj. I Rom syntes affischer med en mage med ett foster i närbild och texten ”Abort är den främsta orsaken till feminicidios (mord på kvinnor) i världen”. Och nyligen, utanför Kvinnornas internationella hus i Rom, hade det nyfascistiska partiet Forza nuova hängt upp en banderoll: ”194 statssanktionerad massaker”.

Kvinnans bästa

– Vi upplever en allt fientligare inställning mot kvinnors möjlighet att bestämma över sin kropp och om hon vill bli mamma eller inte, säger Giorgia Serughetti, författare och forskare som tillsammans med Cecilia D’Elia turnerar runt och presenterar sin nyutgivna bok Fria alla (kvinnor), (”Libere tutte”).

Hon fortsätter:

– Det nya angreppssättet från högern innebär att de talar i termer av kvinnans bästa och även använder feministiska argument.

Serughetti menar att det är tydligt att det handlar om att vilja ta tillbaka kontrollen för kvinnan och hennes rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, inte minst om hon vill bli mamma eller inte.

– Dessa konservativa krafter vill införliva kvinnan i hennes traditionella roll med fokus på att reproducera, säger hon.