Hungerstrejk mot outhärdliga villkor i brittiskt flyktingförvar

2018-03-26 | Thea Holmlund padlock

UTRIKES

I en månad har förvarstagna kvinnor på förvaret Yarl’s wood, hungerstrejkat och vägrat utföra arbetsuppgifter i protest mot outhärdliga villkor och kränkta rättigheter. Hittills har inga åtgärder vidtagits eller aviserats med anledning av de krav som ställts.

Den 21 februari inledde över hundra kvinnor en månadslång hungerstrejk på Yarl’s wood, ett av Storbritanniens 13 förvar där utländska medborgare hålls inlåsta i väntan på deportering. De protesterar mot villkoren för de cirka 30 000 människor som varje år placeras i förvar i Storbritannien.

”Det hela började av desperation, frustration och en djup känsla av orättvisa. Vi behövde en röst men mest behövde vi någon som lyssnade. Vi behövde påminnas om att vi är människor med rättigheter. De flesta av oss upplever att försvarsprocessen och hur vi behandlas på Yarl’s wood har tagit ifrån oss vårt människovärde”, uttrycker en av de strejkande kvinnorna på sajten Detained voices.

På Detained voices listar de strejkande kvinnorna elva krav riktade mot inrikesdepartementet. De kräver att EU:s stadga gällande flyktingars grundläggande rättigheter respekteras och att inrikesdepartementet slutar att sätta människor som varit offer för tortyr och sexuellt våld i förvar. De kräver ett slut på massdeporteringar med chartrade flygplan. Och viktigast, de kräver ett slut på förvarstagande på obestämd tid. Förutom att vägra äta, vägrar kvinnorna också att arbeta under de arbetsförhållanden som inrikesdepartementet erbjuder.

”De betalar 1 pund per timme för att folk ska servera mat och städa i matsalen under förvarsvistelsen. Jag tänker inte låta mig exploateras för inrikesdepartementets skull”, understryker en av kvinnorna på Yarl’s wood.

Att villkoren kring förvarstagande är under all kritik kommer inte som en nyhet. Redan under 2013 framhöll Storbritannien öppet att det ämnade göra landet till en fientlig miljö för illegala invandrare. Dettas manifesteras bland annat i det faktum att Storbritannien är enda landet i EU som inte har någon lagstadgad gräns för hur länge en person kan hållas i förvar. Förvarstagande på obestämd tid innebär att personer sätts i förvar utan att veta om de kommer att frihetsberövas under två veckor eller två år.

Går emot egna regler

Organisationen Refugee womens senaste studie visar vidare att offer för sexuella övergrepp, könsbaserat våld och trafficking rutinmässigt placeras i förvar trots att det går emot inrikesdepartementets egna regler. Refugee women understryker dessutom att det är tydligt att dessa kvinnor blir ännu mer sårbara av att sitta i förvar med undermålig hälsovård och respektlöst och avhumaniserande bemötande från förvarspersonal. Under 2015, försökte i genomsnitt en förvarstagen person per dag begå självmord.

– Osäkerheten vi tvingas utstå varje dag är outhärdlig och innebär stor stress och ångest, uttrycker en av de förvarshållna kvinnorna på Yarl’s wood.

– Jag har inte pratat med min dotter på fem månader. Hon fyller fem i maj. Hon har antagligen gått vidare, hon tänker säkert; vem är den där mamman som jag inte kommer ihåg, berättar en av de andra förvarstagna kvinnorna uppgivet.

Under den månadslånga hungerstrejken förnekade Serco, det privata företaget som har ansvar för förvaret, att hungerstrejken ägde rum. Sercos förnekande ter sig dock motsägelsefullt då alla strejkande, under hungerstrejkens andra vecka, mottog ett brev från inrikesdepartementet där det tydliggjordes att strejken inte skulle försena eller stoppa deras asylärenden. I stället framfördes ett hot om att strejken skulle kunna leda till att deras ärenden påskyndades och att deportering från Storbritannien skulle kunna äga rum tidigare. Att hotet om snabbare deporteringar var en del av officiell policy bekräftades senare av inrikesdepartementet.

Yarl’s wood, 2015. Foto: iDJ Photography/Creative commons

Felaktig information

Samtidigt som mångas förvarsvistelse slutar i deportering, visar regeringens egen statistik att 52 procent av de personer som lämnade förvar mellan 2016 och 2017 fick tillstånd att stanna i Storbritannien eller möjlighet att fortsätta med asylprocessen utanför förvaret. Trots statistiken har regeringens parlamentsledamöter öppet hävdat att endast illegala invandrare förvarstas.

– Det är fel av regeringen att hävda att endast illegala invandrare placeras i förvar när mer än hälften av de som sitter i förvar, i månader eller till och med år, släpps ut tillbaka till samhället. Många av de förvarstagna har inte gjort något fel. Det sitter individer med tillfälliga uppehållstillstånd, pågående ärenden och till och med EES-medborgare i förvar, säger David Lammy, parlamentsledamot för oppositionspartiet Labour, till The Guardian.

Detta väcker onekligen frågor kring förvarens syfte.

Fortsätter protestera

Flera parlamentsledamöter för Labour har i parlamentet, i samband med hungerstrejken, framfört kritik mot hur förvaren används. Demonstrationer, i solidaritet med kvinnorna på Yarl’s wood, ägde rum runt om i Storbritannien under onsdagen, den 21 mars. Än har dock regeringen inte vidtagit några åtgärder som svar på de hungerstrejkandes krav.

Efter en månad avslutades hungerstrejken den 21 mars eftersom många av de kvinnor som var med från början antingen släppts ut i samhället eller deporterats. Bland de som deporterats fanns flera kvinnor med pågående asylärenden och därmed rätt att överklaga. De som är kvar på Yarl’s wood vägrar fortsatt att arbeta.

”Detta belyser bara ännu mer varför vi drivits till att vidta så drastiska och desperata åtgärder. Istället för att vara oroade över vår hälsa utnyttjade inrikesdepartementet vårt försvagade tillstånd. Även om hungerstrejken är över, är vi fortfarande hungriga på frihet och rättvisa. Vi kommer att fortsätta protestera och kämpa för våra mänskliga rättigheter”, understryker de strejkande kvinnorna i ett uttalande.