När jag skriver detta är det Internationella migrationsdagen och jag befinner mig i Melilla, en spansk militariserad enklav som ligger i norra Afrika. Jag är här för att förstå mer och se med egna ögon vart Fästning Europa politiken leder oss om vi inte sätter stopp.
Jag har känt ganska stort obehag inför resan till denna lilla stad som präglas av sin koloniala och militära historia. Melilla, och den andra närliggande spanska enklaven, Ceuta, är EU:s enda landgränser till Afrika. Koloniala rester som rymmer en grym nutid. Det är här de stängda gränsernas politik har bedrivits sedan mer än 20 år. Det är här EU finansierade sina första taggtrådsstaket.
Det är också här i Melilla som Franco startade sitt uppror som skulle leda till ett 40 årigt fascistiskt välde. Den lilla staden är den enda i hela Spanien som fortfarande har en pampig staty av diktatorn. Jag kan inte tolka det som något annat än att han fortfarande ses som legitim. Staden som har 85 000 invånare styrs traditionellt av konservativa högerpartier, en slags partipolitiska efterföljare till Franco?
Tusentals migranter och flyktingar från olika delar av världen, inte minst från södra Afrika försöker ta sig till Melilla för att sedan ta sig vidare till Spanien och ett liv i trygghet, ett liv bortom misär.
Spanien gjorde tidigt upp med de marockanska myndigheterna för att sätta stopp för flyktingar och migranter att ta sig till Spanien denna väg. Stängsel har rests i omgångar, alltid högre och farligare, alltid med mer högteknologiskt djävulskap. Enklaven omgärdas i dag av dubbla eller tredubbla stängsel. Taggtrådarna är utformade på ett sätt som gör att knivarna fastnar i personernas kroppar och de fastnar bokstavligt talat i stängslet. All denna mänskliga energi, pengar och uppfinningsenergi - som läggs på grymhet.
Det är inte överraskande att militariseringen av Europas gränser och grymheten med vilken människor behandlas har kunnat gå så långt så fort just här. Melilla präglas starkt av sin militära historia. Enklaven hyser flera militära baser och tusentals militärer. En invånare vi träffar kallar staden för en ”lekplats för militären”. Melillas militärbas hyser dessutom den spanska legionen, den mest ökända av de spanska militära trupperna, den mest macho av dom alla. Murar och militärer, de liksom matchar varandra.
I år har knappt fyra tusen migranter och flyktingar lyckats ta sig till Melilla, antingen genom att ta sig över de enorma staketen eller, allt oftare, via havet i små båtar. Oavsett vilken väg de tar är det förenat med livsfara, och de riskerar att utsättas för våld av både spansk och marockansk gränspolis.
Många av de som kommer är minderåriga. Tillsammans med en frivilligorganisation som delar ut mat på kvällarna träffade vi några av dom nere vid hamnen där många håller till i väntan på att försöka ta sig på någon av båtarna som åker till spanska fastlandet varje dag. Abdelssamad från Marocko, som själv levt på Melillas gator i flera år tidigare, berättar för oss att försöken att hoppa på båtarna är både svårt och farligt. Många blir därför kvar och lever i extrem utsatthet på gatorna och i klipporna runt hamnen. Limmtrasorna var många bland de allra yngsta igår kväll.
Det är betydligt färre kvinnor och flickor som kommer till Melilla eftersom det saknas en säker och laglig väg att ta sig in. De flesta kvinnor som kommer gör det båtvägen. Flera av kvinnorna och de minderåriga flickorna utnyttjas i prostitution utan att polisen gör något för att stoppa det, berättar frivilligarbetarna Marisa och Veronica.
Allra värst är det för svarta migranter. José från frivilligorganisationen Prodein berättar om den systematiska rasismen mot svarta migranter och flyktingar i Melilla och på den marockanska sidan. Svarta flyktingar och migranter tillåts inte söka asyl vid gränsen till Spanien. Faktum är att de inte ens tillåts närma sig gränsövergångarna på den marockanska sidan, och det enda sättet att ta sig till Melilla är således genom att försöka ta sig över stängslet eller komma via havet. Diskrimineringen fortsätter i asylprocessen och även i centret i Melilla där flyktingar och migranter bor.
Alla vi träffar, både migranter och frivilligarbetare, beskriver Melilla som en zon där undantag råder. Undantag från internationell asylrätt med ständiga refoulement och push-backs. Ett ställe där polisen har fritt spelrum och där barns rättigheter satts på undantag. När vi frågar hur det är möjligt, svarar de med en axelryckning, ”det här är Melilla, här gäller inte vanliga regler”. Fästning Europa politikens undangömda enklaver, bortom vår insyn och utan uppmärksamhet. ”Här kan vad som helst hända, ingen bryr sig”, säger Marisa argt.
Under mina första 24 timmar här har jag fått en inblick i grymhetens logik, hur ett beslut leder till ett annat, som leder till att människor misshandlas och kränks, till och med dör, i jakten på ett liv i trygghet, ett bättre liv. Men jag har också fått träffa fantastiska aktivister och se hur motståndet och solidariteten byggs upp.
Machism, militarism, rasism, fästning Europa. När jag skriver den här krönikan har jag bara varit i Melilla i knappt 24 timmar, men jag har redan sett tillräckligt för att konstatera att Fästning Europa inte fungerar, att det är en mänsklig och politisk omöjlighet.
Det gör också min övertygelse än starkare att vi måste göra motstånd och skapa en annan politik. Det är vad vi i vänstern gör, och det är vad människorna som arbetar i solidaritet med flyktingar och migranter här på plats gör varje dag.
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST