Rasistiska trakasserier på arbetsplatser tas inte på allvar

2017-12-08 | Sholeh Irani padlock

EKONOMI

Efter #metoo-rörelsens avslöjanden höjs nu röster mot rasism och diskriminering på arbetsplatser. I sociala medier pågår diskussioner bland utsatta personer och många vittnar om rättslöshet och utbredd utsatthet, om brott som begås men inte leder till konsekvenser på arbetsplatserna. Experterna Lena Svenaeus och Eva Schömer har belyst problemet i media.

Lena Svenaeus, rättssociolog och jurist riktar i en debattartikel stark kritik mot Diskrimineringsombudsmannens (DO) arbetsmetod och påpekar att allt färre anmälningar om diskriminering utreds och att DO inte jobbar för att hjälpa anmälarna.

”Förklaringen är att nuvarande chef för myndigheten infört en ordning som innebär att merparten av anmälningarna avslutas utan utredning samt att DO ska kräva erkännande av lagbrott för att medverka till förlikning”, skriver hon.

Enligt DO:s årsredovisning för 2016 ingicks två förlikningar med DO som part. Av 1 966 anmälningar om diskriminering blev endast 239 föremål för utredning. Övriga avslutades med ett standardbrev utan bedömning av anmälan, nämner Svenaeus.

DO menar dock att det handlar om ”ett strategiskt förhållningssätt till uppdraget”, när ett ett mindre antal ärenden väljs ut för att de bedöms kunna leda till en principiellt viktig dom.

Professor i rättsvetenskap Eva Schömer, som forskar om etnisk diskriminering på arbetsplatser, anser att etnisk diskriminering på arbetsplatser är en tickande bomb. Schömer medverkade i SVT:s inslag om afrofobi i Uppdrag granskning och verkar generellt dela Lena Svenaeus kritik mot DO. Även Schömer noterar att DO utreder få anmälningar från personer som upplever sig etniskt diskriminerade.

– Myndigheten har ett tillsynsansvar och det tillsynsansvaret agerar de inte utifrån. Den ena sidan är det förebyggande aktiva arbetet, det andra är det repressiva när man har begått ett fel. Myndigheten behöver inte driva alla case, men myndigheten behöver svara på alla frågor, säger Eva Schömer till SVT.

I en replik till Lena Svenaeus svarar Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman, bland annat att:

”Av diskrimineringslagen framgår vidare uttryckligen att DO har ett tillsynsuppdrag, vilket gör att myndighetens huvudsakliga verksamhet är tillsyn. Vidare framgår det av lagen att DO har en möjlighet, inte en skyldighet, att företräda enskilda i domstol.”

Broberg hänvisar också till att DO varken är en fackförening eller en allmän advokatbyrå.

I respons på professor Schömers kritik i SVT säger Agneta Broberg:

– Utifrån alla anmälningar vi får så letar vi snarare efter anmälningar som vi kan se innehåller en viktig fråga där vi måste gå in med tillsyn. Vi lägger alltså inte ner, vi snarare startar upp. En hel del anmälningar handlar inte heller om diskriminering i lagens mening, utan faller utanför diskrimineringsförbudet i lagen.

Eva Schömer har även granskat två av de få fall som nått Arbetsdomstolen (AD). Enligt domarna från AD har nedsättande uttrycken som använts om två svarta män inte utgjort diskriminering då detta bedömts ingå i en ”rå jargong” på arbetsplatserna. Att det därtill är så få ärenden överhuvudtaget utreds lyfter Schömer som grundläggande orsak till att diskriminering, sexuella och rasistiska trakasserier på arbetsplatserna osynliggörs. Hon ställer frågan som många utsatta ställer i dag, nämligen: ”Vad ska vi göra?”

– Man kan inte vända sig till den myndighet som finns för de driver inte de här målen, man kan inte vända sig till sina fackliga organisationer för de driver inte heller målen och man kan inte vända sig själv till AD, för AD har en förmåga att hantera de här målen på ett märkligt sätt. De förstår inte vad diskriminering är. Vad ska man göra? Man hamnar i en situation av hjälplöshet, säger Eva Schömer, professor i rättsvetenskap vid Linnéuniversitetet och docent i rättssociologi vid Lunds universitet.