Gloria Juandiego Monzón var med och startade textilarbetarfacket efter den ödesdigra jordbävningen 1985.

Bild: Åsa Welander

Oklart hur många sömmerskor som dog i Mexikos jordbävning

2017-12-05 | Åsa Welander padlock

EKONOMI

Efter jordbävningen i Mexiko 1985, i vilken hundratals sömmerskor omkom, organiserade sig branschen och krävde bättre villkor. Men efterspelet till jordbävningen i september i år då ännu en textilfabrik kollapsade, väcker frågor om vad som egentligen har förändrats. Åsa Welander rapporterar från Mexiko.

Tomten i korsningen mellan Bolívar och Chimalpopoca i Mexiko city är för länge sedan uppstädad från rasmassor. Byggnaden huserade bland annat kläd- och textilföretag, var fyra våningar hög och kollapsade på några sekunder i jordbävningen den 19 september.

De som arbetade här var Hilda Palacios kunder. Hon sålde godis i ett litet stånd utanför och såg när allting rasade.

– Det var hemskt. Jag känner fortfarande som att jag har en bomb i mig som vill ut. Jag vet inte om det är rädsla eller bara upplevelsen, berättar hon efteråt.

Enligt officiella uppgifter dog 15 personer här, medan resterande 34 som ska ha befunnit sig i byggnaden överlevde. Vittnesmål har dock talat om uppåt 100 arbetare och flera medier har rapporterat om minst 21 döda.

Facket krossades

I jordbävningen på dagen 32 år tidigare dödades uppskattningsvis 10 000 människor. Det faktum att ingen vet exakt hur många som dog och att inga listor över omkomna gjordes offentliga, har tillsammans med den utbredda misstron mot myndigheterna bidragit till skepsisen mot officiella siffror även nu.

– Det var många kroppar i rasmassorna. Men precis som för 32 år sedan döljer de det faktiska antalet kroppar och omkomna, säger Gloria Juandiego Monzón, som själv började arbeta inom textilindustrin i 14-årsåldern.

I jordbävningen 1985 kollapsade hundratals verkstäder och fabriker där tusentals sömmerskor arbetade. Dödsfallen blev tillsammans med de undermåliga villkoren starten för en facklig rörelse som krävde humana arbetsförhållanden.

Juandiego Monzón var med och startade textilarbetarfacket, som till en början vann flera segrar, med rätt till bland annat grundläggande försäkring. Men sedan dess har utvecklingen i flera fall stannat upp.

– Våra textilarbetare lider fortfarande av samma arbetsförhållanden, med informella verkstäder. Jag ser på materialet, det är fortfarande samma konstruktion på byggnaderna. Förhållandena är likadana och myndigheterna fortsätter att tillåta byggfusk, för de kontrollerar inte. Det betyder att de fortfarande är korrupta, precis som på den tiden.

Enligt Monzón har de ursprungliga fackförbunden som slogs för arbetarnas rättigheter i många fall ersatts av skenförbund tillsatta och kontrollerade av arbetsgivarna, eller så har de försvunnit.

– Självklart gynnar ett oberoende fackförbund varken regeringen eller arbetsgivaren, så de krossade oss och tillsatte ett falskt förbund, säger hon.

Efter att alla kroppar evakuerats och rasmassor städats bort kallade ett feministiskt nätverk till en minnesstund för dem som dödats i den kollapsade byggnaden, för att de inte ska glömmas, trots att de i flera fall blivit till namnlösa nummer. Foto: Åsa Welander

Löneutveckling baklänges

Minimilönen i Mexiko kommer från och med december 2017 att ligga på knappt 40 kronor om dagen och enligt ett av de nuvarande förbunden lever textilarbetare på 1 200 kronor i månaden.

– Efter 1985 lyckades vi genom facket höja lönen på flera företag, genom att sätta press och genom undersökningarna vi gjorde av hur lång tid det tog att tillverka ett plagg eller göra en viss uppgift, säger Juandiego Monzón.

Hon hävdar att dagens löner i flera fall sämre än de löner de lyckades förhandla fram efter 1985, samtidigt som det fortfarande är vanligt med långa arbetsdagar. Enligt nationell statistik finns det runt 300 000 informella textilarbetare i Mexiko, som alltså står helt utan rättigheter.

Totalt dog 369 personer i jordbävningen den 19 september i år. Mexico Citys åklagarkammare har startat förundersökningar om vållande till annans död gällande minst nio av de kollapsade byggnaderna, efter att flera konstruktioner visat sig bryta mot lagar och regler.

På Bolívar 168 fylldes alla fyra våningarna av företag, trots att det bara fanns tillstånd för kommersiell verksamhet på första våningen och byggnaden alltså inte var anpassad för någon större tyngd. Redan 2004 undersöktes den av Mexikos nationella centrum för katastrofprevention, som då konstaterade att det fanns både skador på väggar och brister i konstruktionen som gjorde att den inte var säker.

– Myndigheterna kan såklart undvika [dödsfall] genom att kräva värdiga konstruktioner av företagen, som följer de regler som finns, säger Juandiego Monzón.

”En sömmerska är mer värd än alla maskiner i världen” målas på en av de få väggarna som står kvar efter den raserade textilfabriken, bredvid en banderoll med orden ”Levande eller döda – våra kroppar är inte skräp”. Foto: Åsa Welander

Informationen om arbetarna är knapphändig och flera av dem riskerar att förbli osynliga även i historieskrivningen. Ett fåtal namn har publicerats och dokument från platsen som lokala medier har tagit del av visar att minst två anställda tvingats skriva på papper som tog ifrån dem alla rättigheter som arbetstagare. Här arbetade anställda från såväl Mexiko som en rad andra länder och minst en person har konstaterats sakna tillstånd för att vistas i landet.

– Föreställ dig helvetet de måste ha upplevt. Det var människor från andra länder, i alla fall en del, och jag frågar mig om deras familjer kommer att få veta [vad som hände], säger Yolanda Robles, som bor i närheten.

Det finns inga bekräftade uppgifter om vem som var ägare till byggnaden och ingen har kunnat ställas till svars för de liv som gick till spillo.