Lovette Jallow på manifestationen mot slavhandeln i Libyen på Sergels torg i Stockholm den 25 november.

Bild: Louise Helmfrid

Ny solidaritetsaktion planeras mot förtrycket av svarta i Libyen

2017-12-01 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Förra helgen hölls manifestationer över hela Sverige mot slavhandeln i Libyen. Uppslutningen i Stockholm var enorm och i fokus stod både solidaritet med de drabbade och kampen för svartas likaberättigande – här som där. Feministiskt perspektiv har pratat med initiativtagaren, Lovette Jallow, som redan planerar en ny solidaritetsaktion, denna gång på plats i Libyen.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-11-27 | Slavhandeln i Libyen är ett resultat av EU:s gränspolitik

2017-11-21 | Öppen slavhandel i Libyen

2017-09-12 EU har del i skulden för migranters helvete i Libyen

2015-04-10 | Vardagen under IS-kontroll i Libyen

Hur har responsen varit ur ditt perspektiv, som initiativtagare?

– Responsen har varit oerhört mäktigt. Det är ingen som var på plats på demon som inte gick därifrån med mer info och mer eld att vilja agera och ta ställning för detta. Jag har bett dem söka information, vara självkritiska och dela informationen för det är många som inte vet. Det är varenda persons ansvar att dela informationen som de fick höra av forskarna och de som arbetat med dessa frågor de senaste tio åren helt enkelt. Och nu gör de det!

Var responsen väntad?

– Ja, jag visste att om jag vänder manifestationen till människor och inte fokuserar på hudfärg eller sociala och ekonomiska anledningar, utan bara påminner människor om empatin som finns inom oss alla – ibland behöver den aktiveras – skulle folk ge den responsen.

– Så fort jag startade eventet märkte vi att på under en timme var 500 intresserade och ju mer de läste desto mer ville de vara med och se hur de kunde påverka. Så på femte dagen, dagen innan manifestationen, märkte vi att det var 14 000 intresserade, 7 000 som vill komma och vara på plats.

Manifestationen på Sergels torg i Stockholm den 25 november. Bild: Christian Torbjörn Johansson

Nu planerar du en ny solidaritetsaktion, vad kan du berätta om den?

– Fånglägren där flyktningarna hålls är inte i bästa skick, särskilt för kvinnorna och barnen som är där. Bara tidigare i år rapporterades att ett antal barn utan vuxens tillsyn hade kommit till Tripoli. Om det är svårt för männen att torteras och vara i de här fånglägren kan vi ana hur det är för barnen och kvinnorna också.

– Så nu planerar jag att ta ner en container, kanske fler om det går, för responsen har återigen varit genuin och bra. Det jag kan tar jag ner till Tripoli, till kusten och kör med hjälp av truck och aktivister ut förnödenheter till människorna i dessa läger, bland annat bindor, medicin, mat för barn, mat i allmänhet, i konserver som vi kan ta dit.

– Enligt rapporter får de ett tetrapak med juice om dagen, samt lite bröd. Det räcker inte, det är ingen näring i det och ingen undrar på att människor dör där, på plats. De som kan får gärna bidra med kläder, mediciner och mat, för vi förstår att inte alla har råd att swisha eller hjälpa till.

– De pengar vi får tar vi med oss ner och köper extra förnödenheter på plats. Vi kanske får med saker till 3 000 personer, men det kan behövas till 8 000 och då är det inte så lätt att samordna uppsamling. Det är därför vi ber folk swisha också. Allt kommer att redovisas, vad som köptes, vad som gjordes. Hur pengarna användes och hur de kom till användning på plats, och allt går oavkortat direkt till människorna på plats.

– Om vi kan komma ut till Benghazi, som är något farligare för där tar IS mycket plats, kommer vi att försöka lösa ut människor som säljs som slavar och se om vi kan få ner dem till Tripoli och tillbaka till sina hemländer eller till länder som kan ta emot dem.

Det låter rätt avancerat. Samarbetar ni med några på plats?

– Vi har samarbete med personer på plats som arbetar med det här. Det är avancerat, men inte så avancerat som man gärna vill tro.

Så det finns en reell chans att bidra?

– Precis, de som inte har möjlighet att sätta sig på flygplan för att följa med oss ner och dela ut, utan att riskera sitt liv och sina familjer, de kan bidra härifrån så åker vi som är villiga att ta risken ner.

Manifestationen på Sergels torg i Stockholm den 25 november. Bild: Christian Torbjörn Johansson

Manifestationen i Stockholm synliggjorde både situationen i Lybien och protesterade mot förtryck av svarta globalt och även i Sverige. Vad krävs för förändring?

– Vi har alltid vetat om förtrycket och haft flera protester innan min som synliggort det, både tidigare i år och på 2000-talet i Stockholm. Politikerna måste agera på ett långsiktigt sätt och inte bara försöka med kortsiktiga lösningar. Just nu ser det väldigt illa ut för oss i Sverige, som om vi inte bryr oss om resultatet av beslut som vi tar här.

– Vi behöver en lösning och tänka igenom potentiella resultat. Om vi tar steg ett, vilka drabbas – bryr vi oss om de som drabbas och hur kan vi gå vidare och se till att det inte händer. Vi kan inte marschera ner med flygplan och vapen och tro att det löser någonting. De människor som hamnar i kläm är ofta de som inte kan tala för sig själva för att medierna inte riktar sin mikrofon mot dem och frågar ”vad tycker ni?”. Vi vill inte säga att de libyska folket förtrycker svarta, utan smugglarna och det är det vi behöver åtgärda nu, utan att skada någon annan.

Du har betonat att det finns mycket kunskap i dag om diskriminering och förtryck, men därifrån till att agera verkar steget vara långt. Var sitter det fast?

– Vi är så vana vid att tänka rent teoretiskt. Vi vet ju att rasism är fel, vi vet att förtryck är fel, vi vet att våldtäkter är fel, men vad är konkreta lösningar vi kan tillämpa i vardagen. Uppdrag granskning belyste igår att det här är problem som finns i vårt samhälle, men hur undviker vi att polarisera så att det blir vi mot dem? Alla glömmer att det är ett oss i slutändan.

– I dag är den en folkgrupp med en viss etnicitet. I morgon är det en annan och det kan lika gärna vara så kallade etniskt svenska. Vi måste sluta agera separat och mer som ett folk, som ett svenskt folk, där vi kan ta del av allt som vi kan dra styrka ifrån. Det är där politikerna misslyckas, för de kan prata om en folkgrupp ena dagen, en annan andra dagen, men glömmer att i grunden är vi alla svenskar.

– Du är svensk som talar med mig i dag, och jag är svensk. Vi har olika perspektiv, men i grund och botten kommer lösningarna som funkar för mig också att gynna dig. Det är där vi måste börja tänka.

– Låt oss glömma bort dem och oss. Allt som görs i världen påverkar en annan i någon mån. Låt oss börja agera som ett folk, för med styrka kan vi förändringar som gynnar oss alla på en mänsklig nivå. Det är min förhoppning för framtiden.

Från manifestationen på Sergels torg i Stockholm den 25 november.