Lisa Hartwig Eriksson, barnrättsexpert, och Anna Rantala Bonnier, gruppledare för Fi i Stockholm

Vi måste utrota förekomsten av könsstympning

2017-10-20 | Anna Rantala Bonnier , Lisa Hartwig Eriksson padlock

OPINION

Flickor som flytt till Sverige och fått hjälp med att operera sina könsstympade underliv, riskerar att utvisas och könsstympas ånyo i hemlandet. Kampen mot könsstympning måste ske globalt och risken att utsättas för könsstympning måste ge flyktingstatus, skriver Anna Rantala Bonnier och Lisa Hartwig Eriksson från Fi Stockholm.

Anna Rantala Bonnier är gruppledare och Lisa Hartwig Eriksson är barnrättsexpert för Fi Stockholm.

Socialstyrelsen uppskattar att 38 000 kvinnor i Sverige är omskurna. Det är framförallt kvinnor som flytt till Sverige från länder och regioner där könsstympning fortfarande praktiseras. Men organisationen Action Aid, som länge arbetat med frågan, menar att det är en underskattad siffra. Ändå får många flickor och kvinnor som varit utsatta för eller riskerar att utsättas för könsstympning ingen hjälp.

Sverige har bara en enda mottagning för kvinnor som utsatts för könsstympning. Amel-mottagningen i Stockholm är den enda mottagningen med specialistkunskap och de menar att kunskapen inom sjukvården generellt sett är låg. Flickor som besöker elevhälsan med upprepade urinvägsinfektioner eller problem under menstruationen får sällan frågan om de är omskurna. Det kan vara först när kvinnorna några år senare ska föda barn som problemet blir uppenbart. Då är det inte heller säkert att sjukvårdspersonalen har rätt kompetens.

Det finns inte heller någon exakt kunskap om hur många barn i Sverige som i dagsläget riskerar att utsättas genom att föräldrarna utför ingreppet i deras hemländer. Enligt Sara Johndotter, professor i medicinsk antropologi, slutar de flesta att praktisera sedvänjan när de kommit till Sverige och allt fler länder överger också nu den skadliga traditionen.

Men migrationsdomstolen tar fortfarande beslut om att flickor som fått hjälp att operera sina underliv, för att slippa den smärta stympningen orsakar, ska skickas tillbaka till regioner där de riskerar att återigen könsstympas. SVT rapporterade nyligen om flickorna Nora och Sara som flydde ensamma från Somalia för att undkomma tvångsäktenskap och krig. Båda har fått hjälp med en så kallad öppningsoperation. När de fyller 18 år ska de utvisas, trots att det innebär stora risker.

Det finns ingen religiös skrift som föreskriver könsstympning och det praktiseras inte av alla inom en viss religion. Utan det är en traditionell sedvänja som lever kvar i vissa länder och regioner. Det är givetvis nära förknippad med synen på flickors och kvinnors värde och sexualitet.

För att utrota förekomsten av könsstympning krävs en global kamp. Och det går framåt.

I Stockholms stad genomförs nu en satsning på att öka kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck och könsstympning bland elever och skolpersonal. Satsningen genomförs bland annat i samarbete Origo som är ett resurscentrum mot hedersrelaterat förtryck och våld och Amel-mottagningen. Hundratals personer inom elevhälsan genomgår just nu utbildning och under år 2018 fortsätter insatserna.

Vi kämpar för att skapa förändring på de arenor där vi har mandat och möjligheter att förändra. Men nu måste regeringen göra mer för att säkerställa att ingen flicka eller kvinna ska behöva utsättas för den tortyr och kränkning av ens människovärde som könsstympning innebär.

Vi menar att risken för att utsättas för könsstympning, tvångsgifte eller människohandel måste ge flyktingstatus. Det är ett brott mot barnkonventionen. Regeringen måste slopa de tillfälliga asyllagarna som gör det så mycket svårare för utsatta barn och kvinnor att få uppehållstillstånd i Sverige. Därutöver behöver kunskapen om könsstympning öka bland elevhälsan och sjukvårdspersonal över hela landet.

Könsstympning är ett av de grövsta uttrycken för kvinnoförtryck och kontroll av kvinnors sexualitet. Det är en feministisk fråga som måste tas på allvar.