Stå upp när det blåser varvar kapitel av Sofia B Karlsson med inlägg av gästskribenter som problematiserar maskulinitet och idrott. Alla är män som själva har erfarenhet av lagidrott. Sofia B Karlsson vänder sig emot att beskriva män som problem och vill i stället problematisera förväntningarna på män. Förhållningssättet har vuxit fram successivt och handlar om att möjliggöra för fler att vara engagerade i ett förändringsarbete. Att prata om förväntningar på män snarare än att generalisera om män som grupp bjuder in män att själva diskutera maskulinitet och mansroll. Det är nödvändigt menar hon, inte minst då det är många män som är aktiva inom idrottsrörelsen.

– Boken är en inspiration för de som vill jobba med de här frågorna men som kanske inte vet hur. När jag träffar ledare – som oftast är män – är det många som har skuldkänslor för att själv ha varit en del av jargongen. Alla har ansvar för sina handlingar så klart. Men om jag lyfter förväntningarna som problem kan också män prata om dem.

Sofia B Karlsson utsattes för några år sedan för ett hatdrev när hon jobbade för AIK-projektet Fotboll för alla. Först kom motståndet från män inom AIK. Det kulminerade när organiserade nazister anslöt sig till drevet som slutade med mordhot. I boken finns skärmdumpar på några av de faktiska hotmeddelanden som skickades till henne. En illustration som det inte går att värja sig emot. Sofia B Karlsson har examen i sociologi och kanske var det därför hon inte kunde låta bli att analysera det som skedde, även när hatvirveln pågick som intensivast. Hon beskriver hur hon hamnade i en unik roll: ”att stå mitt i detta, att jobba mot våld i fotbollsvärlden och själv bli offer för våld i just fotbollen”.

Står kvar när det blåser

Hon fick inte bara en unik roll utan besitter också unika egenskaper – att inte bara stå upp när det blåser utan att också stå kvar när det blåser. Hon är feministen som älskar idrott och fotboll, som både vill nyansera feministers syn på fotbollen och fotbollens syn på feminister. Hon följde inte rådet ”skit i idioterna” som flera tyckte hon skulle göra, hon avfärdar ingen. I stället vill hon förstå. Så samtalade hon med flera av de som drevat mot henne och projektet på AIK-puben Dick Turpin: ”Ofta landade vi i att vi tyckte mer lika än vad vi trott, och att det fanns olika viljor runt om som gärna ville måla upp bilden att det fanns ’hjälten’ och ’de onda’ och ingen av oss var bekväma i någon av de epiteten”. AIK:s matcher tvingades hon under en period att undvika, men med tiden blev saknade efter läktaren blev för stor.

– Jag har träffat så många olika vänner som jag inte gjort på något annat ställe än just där. Fotbollssupportrar är de mest engagerade människor jag träffat, inte bara när det gäller fotboll. Många som blir en del i den kulturen har inte haft något annat ställe, säger hon.

Hon ville lyfta problemen inom fotbollen utan att ”förstärka nidbilder av medsupportrar” men tyckte att debatten som följde på hatet och hoten mot henne ofta följde ett manus där hon blev något av ett slagträ:

– Jag blev inbjuden till debatter för att prata som offer och hur rädd jag var för fotbollen. Jag kände att jag ville ta tillbaka min egen röst, säger Sofia B Karlsson när vi möts för att prata om Stå upp när det blåser, som släpptes i juni i år.

Samtidigt är hot- och hatdrev mot henne inte bara något som ligger säkert förpackat i det förflutna. Under sensommaren, efter att intervjun gjordes, blev hon återigen fokus för ett drev. Skälet var att hon uppmärksammade det faktum att fyra lag i herrallsvenskan har använt regnbågsfärgade kaptensbindlar och samtidigt undrade när herrfotbollsklubbarna i Stockholm skulle följa efter. När hon efter drevet sammanfattade vad som hänt skrev hon: ”Pressen ökar på de större herrlagen att visa att den där värdegrunden är på riktigt och att man är beredd att stå upp för den och visa det utåt. Jag hoppas att de/ni, en gång för alla, visar att det här är något viktigt som är värt att ta en fight för. Om inte klubbarna visar vad de står riskerar bilden av klubben att präglas av de ganska få högljudda individer som öppet uttalar homofobi, transfobi och sexism. Herrfotbollen kan göra extremt stor skillnad i den här frågan.”

Olof Unogård, tränare för Hammarby fotboll, och Sofia B Karlsson under Women in sport and adventure i Umeå 2016. Olof Unogård har skrivit ett av bidragen i boken. Foto: Bella Frank

Max Bergander, värdegrundsansvarig AIK fotboll, fortsätter förändringsarbetet inom klubben och har också skrivit ett bidrag i Stå upp när det blåser.Foto: Bella Frank

Sofia B Karlsson, Sofia Larsson och Monica Gårdström när Idrottens hus arrangerade pridefrukost i juni 2017. Foto: Bella Frank

Sofia B Karlsson berättar om sitt arbete, här i Malmö på heldagen Fotbollen som social arena 2016. Foto: Bella Frank.

Svenska amerikansk fotbollförbundet (Saff) som Sofia B Karlsson har haft utbildningar med i samband med att förbundet hbtq-certifierades fick under Pride 2017 ta emot fackförbundet Unionens pris. Foto: Agneta Sandell.

Inkluderande i praktiken

Det som hände när supportrar till flera Stockholmslag blev så provocerade av frågan om att ta ställning för htbq och inkludering fungerar som ett belysande exempel på den problematik som hon lyfter i sin bok. I kapitlet ”Inkluderande ledarskap för en öppen miljö” skriver Victor – som tidigare var fotbollsspelare för ett ungdomslag i Göteborg – om saker som skedde enligt ”skådespelets och fotbollens regler”. Skådespelet innebar att han förväntades ställa upp på saker som ansågs höra fotbollen till. Victor reagerade emot heterosexistiska, misogyna och rasistiska uttryck och kände sig tvungen att sluta med sin idrott – och Victors berättelse visar också varför det är så viktigt att lag som exempelvis Malmö FF och Östersunds FK använder sig av en regnbågsfärgad kaptensbindel för att nämna några herrallsvenska lag som tagit det beslutet. Det blir en signal både inåt och utåt och leder dessutom förhoppningsvis till fortsatta diskussioner om vad det innebär att vara inkluderande i praktiken.

Den hårda jargongen som Victor upplevde är heller inte ovanlig. Studier visar att lagidrottsmiljö för pojkar utgör en risk för våld. Grabbighet, jargong, heterosexism, fysisk ansträngning och att undvika att visa svaghet samt känslomässig begränsning utgör sammantaget en riskmiljö.

– Våld börjar inte med att slå någon på käften utan med en miljö som gör skillnad på grupper, som uppvärderar vissa grupper och nedvärderar andra. Heterosexism, att inte visa svaghet, att använda en grabbig jargong finns i lagidrotten just för att tränare och ledare själva har haft de här förväntningarna på sig. Det är som ett ekorrhjul, säger Sofia B Karlsson.

Inga gråzoner

Nio av tio barn är någon gång under sin ungdom medlem i en idrottsförening. Sofia B Karlsson betonar att mycket är bra. Det hon vill föra in är att ge ledare och tränare större kunskap om normer:

– Ju snävare normerna är, ju större är risken att många inte passar in. För att vara en relevant idrottsrörelse för framtiden måste den kunna locka alla unga att vara en del av den. Den måste värna barns trygghet och värna om tryggheten i att kunna vara olika, säger hon och pekar på att idrotten oftast utgör en strikt uppdelning i två binära kön. Att könsindelningen kan vara problematisk ur olika perspektiv är något som lyfts i ett kapitel av Riksidrottsförbundets rapport Idrottens samhällsnytta som publicerades i våras.

– En viktig fråga i rapporten är att könsmixade eller öppna grupper är mer jämställda förutsatt att ledarna jobbar på ett sätt som värnar de värderingarna. Det innebär att en transperson slipper välja grupp att delta i. Eller att jag kan spela med min bästa kompis som är kille. Det gör det möjligt för en öppnare syn på kön, det blir spelet och gemenskapen som blir viktig, säger hon.

Titeln Stå upp när det blåser går som en röd tråd igenom boken, den kommer in som en förväntning på män inom idrotten som i extremfallen kan leda till att ”försvara hedern med våld”. Men den handlar i grunden lika mycket om det Sofia B Karlsson själv gjorde och gör – står upp för värderingar hon tror på oavsett konsekvenserna, att stå upp för någon som annars blir utsatt. Ett sådant agerande skulle förenklas av att klubbar och föreningar diskuterar vad det innebär i praktiken att alla är välkomna.

– Inte alla förväntningar på män är dåliga, men det kan vara problematiskt att bara stå upp för de saker som ingår i normen. Det går att också stå upp för de som inte tillhör normen i olika sammanhang, att stå upp emot rasism eller homofobi.

– De små orden, blickarna eller osynliggörandet påverkar fler människor än själva våldet, men det hänger samtidigt ihop. Det är viktigt att prata om det mindre grova för det är fler som känner igen sig i det, annars kan man slå ifrån sig det, säga ”jag är inte en del av det˝. I stället kan man fokusera på saker som vilka ord som används i omklädningsrummet? Vem har mest utrymme att prata? Då kommer det ofta fram mer allvarliga saker. Har du satt gränsen att alla är välkomna, oavsett sexuell läggning eller bakgrund så finns inga gråzoner.

Gör avtryck

Sofia B Karlsson kunde inte jobba kvar på AIK efter mordhotet. Men arbetet hon gjorde där har hon fortsatt med i flera olika forum och hon är en nyckelperson i det förändringsarbete som gjort avtryck i svensk idrott de senaste åren. Riksidrottsförbundet gick för första gången i Pride-paraden i Stockholm för tre år sedan. Förra året deltog omkring 25 specialidrottsförbund, i år var de ännu fler och fler idrotter fanns också representerade. Det är också genom hennes arbete som världens första idrottsförbund har hbtq-certifierat sig, Svenska amerikansk fotbollsförbundet (Saff), som i år prisades som mest hbtq-vänliga arbetsplats av fackförbundet Unionen. I augusti var hon med när Svenska ishockeyförbundet och dess domaransvarige Joel Hansson – som också har skrivit ett bidrag i hennes bok – tillsammans med Riksidrottsförbundet lanserade ett projekt i vilket svenska hockeydomare ska bära regnbågsflaggor under matcher.

Sedan augusti har Sofia B Karlsson jobbat heltid på Riksidrottsförbundet/Sisu idrottsutbildarna med utbildningsfrågor inom området inkludering. Hon håller bland annat på att ta fram utbildningsmaterial om normmedvetet ledarskap som ska finnas med i den nya tränarplattformen – basen i alla tränarutbildningar som Riksidrottsförbundets medlemsförbund genomför – som ska presenteras nästa år, Tränarplattform 2018. Redan nu finns webbportalen Inkluderande idrott som är tänkt att ge stöd åt personer som jobbar i en förening eller ett förbund som jobbar med inkluderingsfrågor.

– Det går att leda en grupp på ett inkluderande sätt. Det är en utveckling vi kan se som bygger på mer kunskap om frågorna och som vill göra idrotten mer tillgänglig för alla.