Fler våldtäkter ska klaras upp

2017-09-20 | Annika Hirvonen Falk padlock

KRÖNIKA/INRIKES

”Det är nedslående att våldtäkter, och bristen på rimlig respons på dessa brott från polisen, fortfarande är ett stort samhällsproblem 2017, men det är hoppfullt med den ilska som debatten om frågan väcker”, skriver Annika Hirvonen Falk (MP).

Annika Hirvonen Falk är jämställdhetspolitisk talesperson och riksdagsledamot för Miljöpartiet samt återkommande krönikör i Feministiskt perspektiv.

När jag var 15 år höll jag mitt första tal i skolan. Det handlade om den ovärdiga behandling som våldtäktsoffer tvingades utstå efter att de anmält brottet. Jag var nervös så jag grät men frågan var för viktig för att jag inte skulle prata om den. Till slut vågade jag ställa mig upp framför tio skolkamrater och berätta om hur illa det låg till med uppklarningen av våldtäkter: Att många valde att inte anmäla och att de som ändå gjorde det ofta blev ifrågasatta och illa bemötta. Att jag den gången vågade ta plats framför en potentiellt kritisk publik och, kändes det som, fick dem att känna samma ilska och vilja till förändring som jag, är en av de viktigaste orsakerna till att jag blev politiker.

Tolv år senare, förra veckan, klev jag in framför kamerorna i Aktuellt för att kommentera att kvinnor och barns våldtäktsanmälningar hamnat på hög i veckor och månader, trots att offren kunnat peka ut gärningsmannen med namn. Det var en nyhet som än en gång visade att vi har lång väg kvar innan frågan om mäns våld mot kvinnor och barn ges tillräckligt hög prioritet. Samtidigt som det är glädjande att dessa fall och frågan i sig fick stor uppmärksamhet i media, känns det märkligt att vi inte kommit längre. Jag tror att det är en känsla som den som varit feminist ett tag drabbas av ganska ofta.

De senaste åren har andelen våldtäkter som klaras upp minskat kraftigt. Polisen menar att anmälningarna ökar och att polisen i slutändan klarar upp ett större antal våldtäktsfall än förut. Om det är en god eller dålig nyhet att anmälningarna ökar beror på om vi tror att det är fler som vill och vågar anmäla nu än förut, eller om fler kvinnor faktiskt våldtas.

Statistiken hos Brottsförebyggande rådet har de senaste åren pekat mot en ökning av sexualbrott. I sexualbrott ingår allt från sexuellt ofredande till våldtäkt. Den rådande hypotesen har varit att fler handlingar som tidigare inte uppfattades som övergrepp nu gör det, alternativt att fler mindre grova brott begåtts. Att antalet våldtäkter faktiskt skulle ha ökat verkar få experter hittills ha trott.

Samtidigt vittnar akutmottagningen för våldtagna vid Södersjukhuset om en kraftig ökning av antalet patienter. Från 500 till 700 personer på bara två års tid. Även om vi hoppas på att fler människor som utsatts nu vågar anmäla och söka vård, måste vi tänka tanken att det också kan vara så att fler våldtäkter faktiskt har begåtts.

Oavsett vilket måste polisen se till att möta utvecklingen. Annars riskerar förtroendet att erodera istället för att stärkas. Signalen riskerar att bli att man kan gå fri från ett av de grövsta brotten som finns och förstärka den sedan århundraden existerande uppfattningen att män kan ta sig rätten över kvinnors kroppar. Oavsett vilket måste arbetet med att förebygga våld intensifieras.

Det är nedslående att våldtäkter, och bristen på rimlig respons på dessa brott från polisen, fortfarande är ett stort samhällsproblem 2017, men det är hoppfullt med den ilska som debatten om frågan väcker. Jag får påminna mig om att utvecklingen trots allt inte har stått stilla. Inom kort kommer regeringens förslag till ny samtyckeslag, vilket är en tydlig markering om att det i vårt samhälle inte är okej att ha sex med någon som inte aktivt uttryckt en vilja att delta. Stödet till brottsoffren ska också stärkas så att ett målsägarbiträde förordnas omedelbart och från start kan förklara och stötta i alla de situationer som kan kännas både kränkande och obegripliga.

Båda dessa reformer kommer att öka uppklaringen av våldtäkt och ha en tydligt normerande effekt. Kanske kommer det en dag när min dotter får hålla ett anförande i skolan och kan berätta om hur det sett ut historiskt, och att politiska beslut kan göra skillnad.