Till vänster: Lisa Lottadotter Gerenmark, Öka, till höger: Emilia Lindstrand, Posk, mitten: Klockstapeln i Floda kyrka, Sörmland.

Tre röster inifrån kyrkovalet

2017-09-13 | Mattias Irving padlock

INRIKES

På söndag är det val till Svenska kyrkan, Sveriges största och äldsta medlemsorganisation, med 6,1 miljoner medlemmar och cirka tusen år på nacken. Men många är osäkra på om och i så fall hur de ska rösta. Tre kandidater till kyrkovalet berättar om bland annat sin syn på hbtq-frågor i kyrkan, och om visionerna för framtiden.

Veckans fråga handlar om kyrkovalet. Tänker du rösta? Svara i rutan här intill.

Svenska kyrkan har val till förtroendeposter på tre nivåer: Till den lokala församlingen, till det regionala stiftet och till det nationella kyrkomötet. Uppdelningen påminner därmed om valet till kommuner, landsting och riksdag. Det går att personrösta i kyrkovalet. Många riksdagspartier har dock avvecklat sitt engagemang i kyrkovalet sedan kyrkan skildes från staten år 2000.

Feministiskt perspektiv har frågat tre kandiderande kyrkopolitiker om deras hjärtefrågor, om hbtq i kyrkan och om vad de tror om Svenska kyrkan i framtiden.

Inga homofoba präster i kyrkan

Lisa Lottadotter Gerenmark kandiderar för Öppen kyrka till kyrkomötet och till Skara stiftsfullmäktige. Öppen kyrka är allmänpolitiskt obundna och lägger stor vikt vid alla människors lika värde och inte minst ämbetsfrågan och samkönade vigslar.

Vilka frågor borde Svenska kyrkan driva i samhällsdebatten?

– Jag tycker just nu att frågan om amnesti för ensamkommande, EU-migranters rätt till försörjning (alltså mot tiggeriförbud) samt att en aldrig ska behöva gå ur Svenska kyrkan för att få del av samhällets försörjningsstöd, är frågor som är viktiga att driva. Men det är föränderligt liksom samhället förändras.

– Kyrkan har som uppgift att stå upp för dem som inte orkar göra det själva men vad det konkret betyder är inte statiskt. Även frågan om ett vidare familjebegrepp är viktig, det vill säga att det juridiska skydd som i dag bara kan innefatta två personer samt att ett barn bara kan ha två föräldrar bör vidgas då familjekonstellationer i dag är så mycket mer mångfacetterat än vad lagen tillåter. Det är inte relevant vad vi tycker om människors relationer utan det handlar om människors rätt till trygghet.

Vad tycker du att kyrkan kan göra för att bli bättre i hbtq-frågor?

– När det gäller hbtq-frågor tänker jag att vi ska fortsätta arbeta med regnbågsnyckeln som är en processutbildning om hbtq. Genom den kan vi jobba vidare med bemötande, representation med mera. Vi behöver också hitta former för att säkerställa att homofoba människor inte blir präst respektive diakon i vår kyrka.

Vilken är din personliga hjärtefråga i kyrkovalet?

– Mina hjärtefrågor är hbtqi+, profetisk och praktisk diakoni, en vegetarisk kyrka, befriande teologi och inkluderande praktik.

Hur tror du att Svenska kyrkan ser ut om 20 år?

– Svenska kyrkan om 20 år tror jag är en mer levande kyrka. Jag tror vi i dag blir begränsade av våra ekonomiska resurser och fastnar i att bevara byggnader istället för att skapa gemenskap i Kristus. Jag tror och hoppas att diakonin kommer ta större plats i framtiden och att gudstjänstliv och tjänandet blir närmare sammankopplat.

Utbilda, utbilda, utbilda!

Emilia Lindstrand kandiderar för Posk (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige i Växjö stift. Posk är en spretig nomineringsgrupp, som lägger störst fokus på de individuella medlemmarnas eget engagemang för kyrkan.

Vilka frågor borde Svenska kyrkan driva i samhällsdebatten?

– Alla människors lika värde, flyktingars rättigheter och ansvaret för skapelsen: miljö och människor!

Vad tycker du att kyrkan kan göra för att bli bättre i hbtq-frågor?

– Utbilda, utbilda och utbilda! Genom kunskap och förståelse kommer vi framåt.

Vilken är din personliga hjärtefråga i kyrkovalet?

– Jag vill verka för en tydlig, synlig och modig diakoni. En kyrka som står på de svagas sida – mot förtryck, makt och myndigheter.

Hur tror du att Svenska kyrkan ser ut om 20 år?

– Fattigare på pengar och medlemmar men rikare på kompetenta ideella.

Kvinnoprästmotståndet lever kvar

Anna Österström kandiderar för Socialdemokraterna till kyrkofullmäktige, Sätila pastorat och till stiftsfullmäktige, Göteborgs stift. Socialdemokraterna är den största nomineringsgruppen i Svenska kyrkan och har ett brett kyrkopolitiskt program.

Vilka frågor borde Svenska kyrkan driva i samhällsdebatten?

– Situationen för papperslösa samt för övriga som far illa i vårt samhälle och hamnar mellan stolarna i kontakten med olika myndigheter, till exempel ”fattigpensionärer”, långtidssjukskrivna. Biståndsfrågor med fokus på barn och flickor (till exempel barnäktenskap). Jämlikhets-, jämställdhetsfrågor.

Vad tycker du att kyrkan kan göra för att bli bättre i hbtq-frågor?

– Utbilda all personal och alla förtroendevalda! Verka för att man inte ska kunna bli anställd av någon församling eller liknande om man inte vill genomgå eller har genomgått utbildningen och respekterar allas rätt till (kristen) gemenskap inom Svenska kyrkan.

Vilken är din personliga hjärtefråga i kyrkovalet?

– Att kyrkan finns för alla – inte bara de som nöter kyrkbänkarna varje söndagsförmiddag! Öppen både i fysisk och mental mening.

Hur tror du att Svenska kyrkan ser ut om 20 år?

– Som nu i stort sett, men med en större öppenhet och tolerans för olika former av tro och utövande av denna. (Har säkert att göra med att jag bor i en församling, ett kontrakt, där kvinnliga präster ännu i dag är långt ifrån en självklarhet och där allt annat än heterosexualitet ses som en synd.)

Upplever du att Göteborgs stift gör tillräckligt för att stödja kvinnorna som är präster i ditt kontrakt?

– Vad jag förstått görs vad som är möjligt, det vill säga inom stiftets befogenhet – församlingarna är ju rätt självständiga gentemot stiftet – men det undras bland många varför kyrkan eller stiftet inte kunnat göra mer när det gäller att främja prästvigda kvinnors möjligheter till tjänst inom kontraktet. Marks och Bollebygds kontrakt verkar ha blivit en fristad för manliga präster som inte vill ha kvinnliga kolleger, men sedan ett (två?) år finns det i en av församlingarna, Kinna pastorat, två kvinnliga präster.