Kurdiska kvinnor kämpar för sin frihet i Iran

2017-08-29 | Kurdo Baksi padlock

UTRIKES

Den 25 september går befolkningen i irakiska Kurdistan till folkomröstning för att kunna bilda sitt eget land. I grannlandet Iran har kurder kämpat för sin självbestämmanderätt och för demokrati i decennier. Kurdo Baksi har talat med kvinnor i ledande position inom tre kurdiska partier i Iran. De menar att allt fler kvinnor i landet dras till den väpnade kampen i Kurdistan och förklarar de bakomliggande orsakerna.

RELATERAD ARTIKEL:

2017-09-15 | Kurder i Irak till folkomröstning

För Jamileh Rahimi, representant för Komelapartiet i iranska Kurdistan, som själv varit peshmerga, är kvinnornas deltagande i den väpnade kampen för frihet en självklarhet. Kvinnornas försvarsenheter, YPJ:s strider mot IS/Daesh under belägringen av staden Kobane i Syrien, hösten 2014 väckte många minnen från hennes tid som peshmerga i de kurdiska bergen.

– Många av våra högsta peshmergabefäl var och är kvinnor. Just nu prioriterar vårt parti inte den väpnade kampen. Vi väntar på rätt tillfälle just nu och tar hänsyn till händelseutvecklingen i vårt närområde. När ayatollorna tog makten i Iran visade kurder, som var välorganiserade, genast missnöje med regimen. Regimen tålde inte detta och började avrätta oppositionella. Många kvinnor anslöt sig då till Komela som var en stor politisk rörelse. Vi drevs ut ur städerna 1981. Vi sökte skydd i bergen och drev väpnad kamp som peshmerga ända till 1992, berättar Jamileh Rahimi.

Vänsterrörelsen iranska Komelapartiet i Kurdistan grundades 1969 och förde en väpnad kamp för kurdernas rättigheter på 1980-talet men lade ned sina vapen 1990.

Bahia Haidari är aktiv inom Iranska Kurdistans demokratiska parti (KDPI) som bildades 1945. År 1946 utropade KDPI en autonom kurdisk republik i staden Mahabad i nordväst. Under loppet av några månader intog iranska shahens trupper republiken och dess ledare avrättades.

– Kvinnliga peshmerga har alltid funnits i kurdisk historia. Många unga kvinnor känner att de inte har någonting att förlora. Kvinnor som peshmerga kommer förmodligen finnas så länge förtryck mot kvinnor och kurder finns.

Kvinnoförtrycket i Iran sanktioneras av staten och drabbar alla kvinnor men situationen i de kurdiska delarna är värre eftersom de också drabbas av etnisk diskriminering och förtryck.

– Situationen för kvinnorna i iranska Kurdistan har försämrats rejält. Utbildade kvinnor nekas avancemang i sina yrken på grund av att de är kurder, men också för att de är kvinnor och inte tillhörande grenen shiamuslimer, säger Bahia Haidari från Kurdistans Demokratiska Parti i Iran.

– Ayatollorna tvingar kvinnorna att bära heltäckande hijab på universiteten, har infört segregerade och avskilda sittplatser i kollektivtrafiken, parker, simhallar, träningscentrar och sjukhusen. Man har till och med skilda förskoleplatser för pojkar och flickor. Enligt en del experter har könssegregationen lett till en explosion av sexuella övergrepp mot kvinnor, det yttrar sig genom gruppvåldtäkter, mord och kidnappning av kvinnor, sexuella övergrepp och våldtäkter av politiska fångar i fängelser. Våld och misshandel har ökat såväl inom som utanför hemmet i dagens Iran, enligt Bahia Haidari.

Hälften av PJAK:s medlemmar är kvinnor. Foto: PJAK.

Partiet för fritt liv i Kurdistan, PJAK är en kurdisk organisation som bedriver väpnad kamp mot den iranska regimen sedan 2004. Gruppen stödjer PKK i det turkiska Kurdistan. PJAK har enligt egna uppgifter 3000 beväpnade peshmerga. Kvinnor delar ledande positionerna inom PJAK och allt fler unga kvinnor ansluter sig till detta parti.

- Alla kvinnor som vistas i Iran måste bära hijab. Kvinnor nekas till och med inträde till fotbollsstadion, säger Leyla Abdawi, medlem i PJAK:s kvinnoorganisation KJAR, som har femtio procent av alla platser i moderorganisationen.

Det kommer uppgifter om att allt fler kurdiska kvinnor deltar i den väpnade kampen såväl mot Daesh i irakiska Kurdistan som mot ayatollornas regim. Hur väl stämmer detta?

– Antalet kvinnor som deltar i frihetskampen ökar för vaje dag eftersom de inte står ut med sin situation. Såväl i iranska Kurdistan (Rojhelat) som i övriga Iran organiserar sig kvinnorna på olika sätt. Kvinnor har alltid varit delaktiga i de iranska folkens frihetskamp och det är de även i dag. Eftersom kurder alltid nekats sina rättigheter, har kurdiska kvinnorna alltid valt kampen för att erhålla sina rättigheter som kvinnor och kurder. Kvinnor från alla samhällsklasser, universitetsstuderande, ingenjörer, arkitekter, läkare ansluter sig till vår gerillarörelse, eftersom ingen hyser förhoppningar på regimen. Kvinnor har kommit till denna slutsats: Vill vi ha frihet ska vi själva kämpa för den. Det finns ingen annan väg till befrielse. Kvinnor som skapar liv blir nu hjältar i motstånd och fred, svarar Leyla Abdawi, medlem i PJAK:s kvinnoorganisation KJAR.

Gerillasoldater i Kurdistans Frihetsparti. Foto: Kamran Ghazi.

Komelapartiets representant delar Abdawis och Haidaris beskrivningar av kvinnornas situation i Iran.

– Iran är en patriarkal och islamistisk stat som är baserad på sharialagarna. Kvinnor diskrimineras i denna ordning. Fattigdomen och arbetslösheten breder ut sig allt mer bland kvinnor, vilket i många fall driver kvinnor till prostitution. Tiotusentals papperslösa migranter i Iran tvingas in i prostitution då de saknar försörjningsmöjligheter. Om detta kan man bland annat läsa om i den amerikanska utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Iran, säger Jamileh Rahimi, före detta peshmerga och representant för Komelapartiet i Kurdistan.

Jamileh Rahimi tar även upp ljusglimtar som är resultatet av kvinnors kamp.

– Iran har en lång och rik historia och detta gäller även kvinnokampen mot patriarkala regimer. Kvinnor vägrar underkuva sig eller nedtystas trots att det i inget annat land avrättats så många kvinnorättskämpar som i Iran. Sedan ayatollorna tog makten 1979 har många kvinnor outtröttligen bekämpat lagar som främjar polygami och tvingar till obligatorisk hijab. Många visar sitt missnöje och beslutsamhet att trotsa lagen genom att låta bara halva huvudet täckas med hijab. Och många har erövrat rätten till utbildning och arbete även om det är svårt att få arbete framför allt i Kurdistan (Rojhelat), säger Rahimi.

Samtliga representanter har ett och samma önskemål: att ingen kvinna ska behöva ta till vapen för sina självklara rättigheter.