Gun Hedén följer fotbolls-EM.

Bild: Bella Frank

#EM2017: Gun Hedén, 82, följer EM med grannarna i kollektivet

2017-07-29 | Bella Frank padlock

SPORT

Det är snart dags för Sverigematch och på kollektivhuset Färdknäppen på Söder i Stockholm förbereder sig Gun Hedén och Gerd Zakrisson för att titta. Det har de gjort under hela EM. 82-åriga Gun Hedén tycker att det som feminist är självklart att stödja fotbollslandslaget:
– Jag vill stödja allt kvinnor gör, oavsett om det är företagande eller sport, säger hon när Feministiskt perspektiv kommer på besök.

Gun Hedén är 82 år och tar emot vid kollektivets ingång, dagen till ära klädd i t-shirten med texten: Så här ser en feminist ser ut. Hon har bott i kollektivhuset i 24 år. Att hon hamnade här var från början en slump. En vän undrade om hon ville vara med och planera för kollektivhus. Det ville hon och påbörjade en studiecirkel. I början handlade det om att övertyga berörda aktörer i staden om värdet av ett kollektiv.

– Det var inte det lättaste att få politiska partier eller bostadsbolag att bygga kollektivhus utan det var vi som drev på det. Sedan förstod Familjebostäder och hakade på, nu finns det kollektivhus bland annat i Hammarby Sjöstad, Kärrtorp och ett håller på och byggas i Hägersten, säger Gun Hedén.

– Vi tar hand om oss själva, vi gynnar samhället, det är fantastiskt att vi hjälper varandra hela tiden, säger Gun Hedén och berättar att häromdagen när hon fick ryggskott kunde vända sig till grannen Gerd Zakrisson som lätt kunde hämta ut hennes medicin på apoteket åt henne.

70, 80, 90 år

Att bo i kollektivhus förutsätter att en är intresserad av att samarbeta. I matlag, städlag och i andra olika typer av arbetsgrupper som gemensamt planerar och utför sysslor som hör ett boende till. Belöningen är ett stort umgänge, att slippa laga middag fem veckor av sex, tillgångar till stora gemensamma utrymmen både ute och inne. Med utsikt över Stockholm kan de grilla på sin stora takterass, en takterass som också hyser en bikupa.

– Vi tar alla ansvar, vi ser till att allting fungerar, om något är sönder ringer vi själva Familjebostäder, vi ansvarar för vår trädgård själva. Det är få konflikter. Kanske bara om vi ska köpa in något, säger Gun Hedén och Gerd Zakrisson, som bott här i femton år, fyller i:

– Om någon har en idé kan ta lång tid innan det blir av, men ofta är det så att det blir bra om man verkligen har tänkt igenom det.

– Ja som soffan, den tog nio månader att köpa in, säger Gun Hedén med ett litet skratt.

Det är en hörnsoffa och den är som gjord för att titta på fotboll i. För här i det gemensamma tv- och biblioteksrummet har ett troget gäng i 70-, 80-, och 90-årsåldern sett alla Sveriges gruppspelsmatcher i fotbolls-EM.

– Vi är ett gäng som kollar fotboll, en del killar men mest vi, säger Gerd Zakrisson och syftar på sig själv och Gun Hedén, och några fler.

– Sivan är bäst på fotboll, förklarar de, och syftar på Siv Lindh, tidigare kommunpolitiker.

– Jag är med och tittar när tjejerna spelar, säger Gun Hedén och fortsätter:

– Jag har kollat länge på fotboll. Ända sedan...var det guld de fick, undrar hon och vi kommer fram till att oavsett vilket så har det varit i många år.

Varför undrar jag. Beror det sporten eller det feministiska i att stödja landslaget?

– Både och, både för fotbollen och för det feministiska. Herrfotboll har alltid stått högt i kurs, den kollar alla på. Nu har damerna kommit i ropet och det vill jag stödja. Jag vill stödja allt kvinnor gör, oavsett om det är företagande eller sport, säger hon.

Gun Hedén har alltid varit engagerad för kvinnors rättigheter. Länge jobbade hon på kvinnojouren Alla kvinnors hus i Stockholm, och senare blev hon den första som blev anställd av Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks). På Roks kansli jobbade hon fram tills dess att hon gick i pension 1998. Hon är medlem av Moa Martinssonsällskapet, har inte själv spelat fotboll men har idrottat mycket, åkt skridskor och skidor – ”sådant som inte kostar” – och har i 25 år varit med i ett cykelgäng. Numera träffas de mest över middagar men under många år cyklade de långa sträckor och Gun Hedén arrangerade bland annat en cykeltur på Höga kusten.

Grannarna Gun Hedén och Gerd Zakrisson.

Gun Hedén.

Asllani favorit

– Vi har så roligt när vi tittar på fotboll tillsammans. Jag har två söner som har spelat fotboll så jag har ju stått där vid planen, säger Gerd Zakrisson och förklarar att hon inte anser det så nödvändigt att ha stenkoll på offsideregeln. Varpå en diskussion om offsideregeln utbryter.

– Det gör ju inget när man ser att de spelar bra. Och tjejerna har ju blivit så tuffa, säger Gun Hedén och lägger till:

– Jag brukar alltid ringa och rösta på att Sarah Sjöström ska få Jerringpriset. Man kan alltid göra något. Och så gillar jag Therese Alshammar. Och Stina Nilsson. Det är roligt med sportarrangemang. Och i fotbollen är det så spännande.

På frågan om vem de gillar bäst i landslaget svarar de båda två:

– Asllani!

Asllani är förstås Kosovare Asllani som ingår även i tisdagens startelva, även om det i övrigt skett en del förändringar. Sverige möter Italien i gruppspelets sista match. Gun Hedén och Gerd Zakrisson nynnar med i nationalsången. De har dukat fram hallon och rädisor i skålar. Brygger en stor termos kaffe. Här finns också paj. Det är dags för avspark. Men Siv Lindh saknas. 92-åriga supportern som enligt vännerna är den som kan mest om fotboll. Har hon somnat? Bäst att ringa och säga att nu är det dags? Men Siv Lindh kommer ner när det bara gått några minuter av första halvlek. Precis när hon sätter sig tillrätta gör Italien mål:

– Ett baklängesmål. Nej fy, nu hann jag inte med, säger Gun Hedén.

Italien – som bara några dagar tidigare har spelat övertygande mot Tyskland – pressar Sverige:

– Det är bara de som är på gång nu, säger hon efter ytterligare ett farligt anfall.

– Jaaa!, ropar flera i kör när Lotta Schelin lite senare utjämnar på straff efter att Stina Blackstenius dragits omkull. Gerd Zakrisson busvisslar och Gun Hedén säger lite belåtet till mig:

– Jag sade ju att jag tror att matchen kommer att sluta oavgjort.

”Passa framåt”

Efter det blir det rätt tyst. Alla följer matchen. Som inte alls går Sveriges väg. Spridda kommentarer:

– Inte bakåt, säger Siv Lindh när svenskorna inte får till spelet.

– Fel håll, säger Gun Hedén lite senare när svenskorna återigen spelar hemåt i stället för att anfalla.

– Nej passa inte fel, säger Siv Lindh och lägger till:

– Men italienskorna passar bra till varandra.

– Åhhh, ropar Gun Hedén och skakar på händerna framför sig när ett italienskt anfall går precis utanför svenskt mål.

– Men Blackstenius är bra, säger Siv Lindh.

– Och Asllani är bra, säger Gerd Zakrisson.

Gun Hedén ställer sig upp och går längre bak i rummet. Hon måste göra övningar på grund av ryggskottet. Hon gör en övning de kallar ”buga sig för Silvia”.

– Vi är nöjda med 2-2, säger hon och gör några benlyft, lite senare i matchen när Sverige kvitterat ännu en gång, genom Stina Blackstenius.

– Åååhhh, ropar de unisont när Blackstenius nickar i stolpen och är så nära att ge Sverige ledningen för första gången i matchen.

– Så snyggt det hade varit, lägger de till.

Lite senare, alldeles i slutet av matchen gör Italien 3-2.

– Fy sjutton, vad snyggt, säger Gun Hedén.

– En underhållande match, sammanfattar Gerd Zakrisson sedan när domaren blåser slutsignalen.

– En bra match, en himla bra match, säger Gun Hedén.

Skålar och koppar plockas undan. Men snart kommer de fram igen. På lördag är det ju kvartsfinal. Då blir det mer fotbolls-EM på kollektivhus Färdknäppen.