– Jag skulle utföra aborter även om inte lagen fanns, eftersom det är det enda rätta för mig både i egenskap av läkare och som kvinna, säger Beatrice Berluti gynekolog.

Bild: Christin Sandberg

Aborträtten i Italien hotad

2017-07-21 | Christin Sandberg, Italien padlock

UTRIKES

I stora delar av dagens Italien är det svårt, till och med omöjligt att få en abort. Uppskattningsvis är 70 procent av alla läkare i landet ”samvetsvägrare”, vilket har inneburit att det inte utförs aborter på nästan hälften av alla sjukhus i landet. Därmed ökar antalet underjordiska aborter i landet. Christin Sandberg rapporterar.

FAKTA/ABORTLAGEN I ITALIEN  

Den italienska abortlagen, 194/78, ger alla kvinnor rätt till fri abort under de första 90 dagarna av graviditeten.

Kvinnan måste vänta sju dagar efter att beslut tagits för att se om hon ändrar sig.

Minderåriga får göra abort utan tillstånd från förälder, men måste då ha sällskap från socialtjänsten och tillstånd från domstol.

Cirka 70 procent av de italienska gynekologerna är samvetsvägrare, en siffra som i vissa regioner (framför allt i södra och nordöstra Italien) uppgår till över 90 procent.

Alla sjukvårdsdistrikt måste enligt lagen erbjuda aborter, men enligt hälsovårdsministeriet gör enbart 60 procent det i dag.

AIED är en förkortning för Associazione Italiana per l’Educazione Demografica (Den italienska organisationen för information och sexualupplysning.) Organisationen grundades i mitten av 50-talet, under fascismens storhetstid, då abort liksom preventivmedel var förbjudna. AIED är en organisation som i fösta hand arbetar för sexuella- och reproduktiva rättigheter.

Ana Lucia Ancona heter egentligen något annat.

Socialarbetaren Tiziana Antonucci håller informationsmöte på föreningen AIED i det jordbävningsdrabbade Ascoli Piceno i centrala Italien. Inför de två unga kvinnor som sitter i varsitt hörn av soffan framför henne, berättar hon hur en abort går till. Detta samtidigt som hon passar på att informera om sexuella och reproduktiva rättigheter, kampen för abort i Italien på 70-talet och hur denna aborträtt i dag är hotad.

Längs ena väggen står en bokhylla fylld med böcker om kvinnors rättigheter på olika språk. I rummet bredvid väntar en grupp skolungdomar på att delta i en föreläsning om preventivmedel.

Under 40 år har Tiziana arbetat på AIED, det vill säga ända sedan abortlagen antogs år 1978. Lika länge har organisationen haft en överenskommelse med den offentliga vården om att organisationen tar hand om de kvinnor som vill genomgå en frivillig abort.

Varje lördag lånar AIED en kirurgsal på sjukhuset i staden och med hjälp av inlånade gynekologer från olika städer utför de aborter.

– Allt har gått bra. Från att jag tog kontakt tills i dag har det gått jättesmidigt, säger en 36-årig kvinna, som precis har varit på en inplanerad efterkontroll efter lördagens ingrepp, och vill vara anonym.

Hon säger att hon inte har berättat något för sina föräldrar, eftersom de säkert skulle försöka övertyga henne att behålla barnet med tanke på hennes ålder och deras beredvillighet att stötta och hjälpa till.

– Men jag vill inte ha ett barn nu, säger hon och ber att få skynda iväg till jobbet som butiksbiträde i en affär.

Situationen i Ascoli Piceno är unik. I stora delar av landet är det mycket svårt och i vissa områden, framför allt i södra Italien, till och med omöjligt att få en abort. Detta trots att det alltså är lagligt.

Sjukvården kan inte garantera att aborträtten respekteras, eftersom uppskattningsvis 70 procent – ett antal som ständigt ökar – av alla läkare i landet är samvetsvägrare, vilket har fått till följd det inte utförs aborter på i grova drag hälften av alla sjukhus.

– Antalet gynekologer som samvetsvägrar och därmed inte utför aborter ökar hela tiden. Dessutom är det många andra läkare som försvårar abort genom att inte vägleda patienter eller utfärda de intyg som krävs, säger Tiziana Antonucci.

Socialarbetaren Tiziana Antonucci.

Illegala aborter

När Europarådet förra året slog fast att kvinnors aborträtt inom den offentliga vården i Italien stöter på så många hinder att risken för att både privata och illegala aborter ökar, förnekade hälsoministern att detta var ett problem i Italien.

Ana Lucia Ancona berättar om hur hon blev chockad över hur svårt det var att få igenom en abort i praktiken. Hon säger att även om hon kände till att det var lagligt, och hade läst om att antalet samvetsvägrare var högt på många sjukhus hade hon inte kunnat föreställa sig det ifrågasättande av livsval och byråkratiska krångel som hon tvingades gå igenom.

– Istället för att stötta en kvinna som redan befinner sig i en svår situation utövar vårdpersonalen, på alla nivåer, psykologiska påtryckningar för att en ska ändra sitt beslut, säger Ana Lucia Ancona och beskriver sjukvårdens bemötande som inhumant.

Det krävs en rad vårdkontakter, undersökningar och intyg innan själva ingreppet kan genomföras, vilket i sin tur kräver tid. Först måste kvinnan vända sig till en mottagning för familjerådgivning och få graviditeten bekräftad. Därefter krävs ett ultraljud, vilket kan ta en till två veckor, och därefter ett läkarintyg, vilket bara kan utfärdas med en veckas betänketid. Många gånger tar hela processen så lång tid att när kvinnan hunnit igenom alla steg finns det inte längre någon ledig tid för ingreppet inom den lagstadgade tiden 90 dagar.

– Det är omänskligt att en kvinna som kräver sin rätt behandlas på det här viset. Det är inte en tjänst hon ber om, det är en rättighet hon har.

Tiziana Antonucci på AIED säger att situationen ständigt försvåras och berättar att på många sjukhus tar de numera endast emot kvinnor skrivna i kommunen.

Men de flesta kvinnor vill ju inte göra abort i sin egen stad, eftersom det är förknippat med så mycket skam och skuld och innebär ett stort stigma, säger hon.

Dessutom innebär det att gruppen utländska medborgare, som inte är skrivna i någon kommun, inte kan få tillgång till abort. Överhuvudtaget finns det väldigt många hinder, såsom bristande information, för den här gruppen, som är stor och ständigt växande i Italien.

– Om det är svårt för en kvinna som är italiensk medborgare att förstå hur hon ska gå tillväga för att få tillgång till en abort, så kan ni ju tänka er hur det är för utländska medborgare som ska navigera på helt okänt vatten, säger hon.

Antonucci säger att även om det saknas tillförlitlig statistik så uppskattar de på AIED att antalet underjordiska aborter ökar i takt med att svårigheterna att göra abort ökar, vilket i sin tur ökar riskerna för infektioner och fara för liv.

Hon, i egenskap av socialarbetare, och många av de gynekologer som utför frivilliga aborter i regionen Marche i centrala Italien, där Ascoli Piceno är beläget, är över 60 år. Vilket innebär att regionen inom en snar framtid riskerar att stå utan läkare som praktiserar abort. De flesta läkare som fortfarande utför aborter är de som fortfarande minns kampen för abort på 70-talet.

Katolska kyrkans makt

Gynekologen Beatrice Berluti tillhör undantagen. Hon har varit yrkesverksam i ett tiotal år och utför aborter. Till vardags arbetar hon på ett mindre sjukhus i en stad i bergskedjan Apenninerna i Marche, men i dag har hon kört bil i närmare tre timmar för att göra sitt månatliga inhopp hos AIED.

Under läkarutbildningen hörde Berluti ingenting om abort, men i jakten på sitt första jobb fick hon av en tillfällighet kontakt med just AIED, som sökte en gynekolog som kunde utföra ultraljud och hon accepterade trots att det bara handlade om några få timmar i veckan. Det blev, enligt henne, en erfarenhet i vad det innebär att arbeta för att garantera kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp i praktiken, vilken kommit att prägla hennes fortsatta yrkesliv för alltid.

– Jag skulle utföra aborter även om inte lagen fanns, eftersom det är det enda rätta för mig både i egenskap av läkare och som kvinna, säger hon.

Hon menar att hon som läkare inte har rätt att ifrågasätta en annan kvinnas val. Däremot skulle hon önska att hon och de andra icke samvetsvägrarna kunde erbjuda varje kvinna ett bättre och mer komplett bemötande inom sjukvården. Men de är ensamma. Även bland övrig vårdpersonal är abortmotståndarna i majoritet.

Ett av de argument som lyfts fram som en av anledningarna till att så många är samvetsvägrare är att det handlar om ett karriärval. Att en samvetsvägrare har fler dörrar öppna och större möjligheter att göra karriär.

Beatrice Berluti säger att hon inte har upplevt den typen av problem.

– På sjukhuset där jag arbetar är vi som läkare oftast ensamma i tjänst och utför då alla typer av arbetsuppgifter, vilket gör abort till en av många sysslor. På ett större sjukhus kanske du är den enda som utför abort och hinner då bara göra det, och riskerar på så vis att stämplas som abortdoktor.

Men visst har det hänt att även hon behandlats som paria.

– Vid ett tillfälle när jag avlöste en manlig kollega i 40-års åldern på operationssalen, så lämnade han rummet med ett ”vi ses, mördare”, säger Berluti.

Lisa Canitano, gynekolog och kvinnorättskämpe

Situationen kompliceras av att samvetsvägrarna är uppbackade av både ansvariga ministrar och Vatikanen, det vill säga den katolska kyrkan som institution. Enligt Lisa Canitano, gynekolog och kvinnorättskämpe, håller den katolska kyrkan på att återta kontrollen över den offentliga vården, dels på universiteten där läkarna utbildas och dels genom ägarskap och styre i sjukhusledningarna.

Enligt henne finns det mindre än en handfull läkare som inte är samvetsvägrare på de fyra universitet i Rom, där framtidens läkare utbildas. Även bland gemene hen tycks abort vara ett närmast tabubelagt ämne.

Ana Lucia Ancona säger att hon också är troende, men att hon inte tror på kyrkan.

– Livet framför allt, är det som predikas i den katolska kyrkan, men vems liv? En gravid kvinna ses bara som en behållare, ett förvaringskärl, inget annat. Varför måste de bestämma över min livmoder?