Klockan är 18.00 och dörrarna till Klubb fotbollsfeminist har öppnat. Det är ännu lite glest men alla borden är bokade. Det är komikern och författaren Moa Svan och Fair Pays verksamhetsutvecklare Isabelle Widmark som tillsammans med Nöjesguiden står bakom kvällens arrangemang som går under namnet Boll och bröl och som kommer att hållas under Sveriges EM-matcher. Under dagen har artiklarna och inslagen om Sverige och Tyskland duggat tätt. Om Tysklands landslag som genomgått flera spelarförändringar sedan OS förra året, om deras nya förbundskapten Steffi Jones som tagit över efter den framgångsrika Sylvia Neid som styrde tyskarna med sträng hand under elva år. Inslag som påminner om att den senaste gången Sverige tog poäng mot Tyskland under ett mästerskap var 1995 – att Pia Sundhage då var spelare säger något om hur lång tid det gått dess.
Nedräkning. Timmar har blivit till minuter och en dryg kvart innan matchen ska börja presenterar Moa Svan dagens gäster, Iki Gonzalez Magnusson – programledare för radioprogrammet Funk i P1 och spelare i Stockholm Mean Machines – och Annika Lantz, komiker och programledare för Lantzkampen i P1. Tillsammans går de igenom Sveriges laguppställning. Moa Svan berättar att hon först lärde känna Nilla Fischer, den svenska toppbacken, på Twitter.
– Jag berömde hennes Nilla-frilla, säger hon.
Och det finns i publiken flera vars frisyrer påminner om den karaktäristiska frillan. Flera i blågult. Det har fyllts på allt mer och nu är lokalen fylld av både stående och sittande gäster.
– Schelin fick mig att börja jogga för tio år sedan för det ser så skönt ut när hon löper, ni kommer att få se, säger Iki Gonzalez Magnusson.
– Skillnaden mellan herr- och damfotboll är att herrarna får kulturbidrag för de filmar så bra, säger Annika Lantz.
Iki Gonzalez Magnusson och Annika Lantz.
Det blir avspark. Iki Gonzalez Magnusson vrålar till när hon tror att Sverige gör mål:
– Det är de där vinklarna, jag trodde det var mål.
Lite senare jublar hela lokalen när Nilla Fischer bryter ett tyskt anfall.
– Bra bröl, kommenterar Annika Lantz med hänvisning till namnet på kvällens arrangemang. Tidigare har Moa Svan förklarat att det är mer bröl i Stockholm än i Malmö där de är lite mer smygintellektuella: I maj hade Klubb fotbollsfeminist sitt första arrangemang i just Malmö.
Sverige spelar en bra första halvlek och i halvtidsvilan är resultatet fortfarande 0-0. Utanför baren för att svalka och hämta luft berättar Annika Lantz att hon fick frågan häromdagen om hon inte ville gästa och kommentera matchen.
– All uppmärksamhet kring idrott är bra, och framför allt kring kvinnors idrottande som jag har hållit koll på länge och försökt påverka att man rapporterar mer om det. Det här är väldigt roligt.
Hur väcktes ditt idrottsintresse?
– Jag har idrottat en del men för mig är det mest en feministisk fråga, säger hon och förklarar att hon efter att fått barn engagerat sig allt mer.
– Att barnen ska behöva se tidningar och tro att kvinnor inte idrottar för att de inte syns. Jag höll på och räknade i några år hur många kvinnor det var på bild i sportbilagorna och vissa veckor kunde man tro att det inte fanns några kvinnor som idrottade. Det var så jävla provocerande och de svar jag fick av chefredaktörer och sportredaktörer var så lama, att de inte såg sin egen del i att skapa intresse eller ta ansvar och visa verkligheten kring det som pågår i föreningslivet runt om i Sverige.
Det är halvtid och det står 0-0. Vad krävs för andra halvlek?
– Jag träffade en amerikansk radioguru för länge sedan, som jag tyckte var lite ytlig men som sade något jag tog med mig. ”Dare to be great” – våga vara fantastisk. De måste bara tro att de är fantastiska för det är de.
Även journalisten Anna Hellgren, mångårig fotbollsspelare- och supporter, som är på plats för att se matchen med vänner är inne på samma spår:
– De saknar självförtroendet, det är den där sista passningen fram till målchansen som är för svag. Och sex hörnor där få gått över maghöjd är jättedåligt. Jag tycker också att Lotta Schelin är lite ensam i topp, och hon är ju inte lika snabb längre.
– Caroline Seger har varit bra och Kosovare Asllani har varit jättebra. Men Tyskland är snabbare, de vänder kant och vet hela tiden vad de ska göra när de får bollen, säger Anna Hellgren som började spela fotboll som sexåring. Under flera år spelade hon i pojklag för det fanns inga flicklag där hon växte upp, senare fortsatte hon med damfotboll.
Hon har följt mästerskapen länge och minns att intresset fluktuerar över tid och att det var riktigt stort i samband med VM i USA 2003.
– Då var det ett enormt intresse och Sverige var så sjukt bra då också. Sedan hade de några dåliga år innan Sundhage tog över, säger hon och pekar på att damlandslaget är så pass beroende av framgång på plan för att hålla intresset vid liv.
– Damlandslaget är med och driver utvecklingen och drar också nytta av den. Det håller på att förändras men det går långsamt, säger hon och beklagar samtidigt att svensk fotboll inte är bättre på att förvalta spelare med invandrarbakgrund, något som är särskilt tydligt inom damfotbollen.
– Det är knasigt att det ser ut som det gör, och att Asllani ofta beskrivits som den ”kaxiga invandraren”.
Isabelle Widmark.
Moa Svan tackar för kvällen.
Kosovare Asllani är en av de spelare som gör en väldigt bra insats i EM-premiären. Hon jobbar hårt både uppåt och bakåt, och hon är en av spelarna som får högt betyg efter matchen, bland annat av Pia Sundhage som berömmer henne. I andra halvlek pressar Tyskland Sverige allt mer, men Hedvig Lindahl storspelar i det svenska målet och räddar bland annat ett farligt läge med Dzsenifer Marozsan, en av världens absolut bästa spelare. Det svenska anfallet lyfter när Stina Blackstenius senare byts in, hon springer ifrån sin försvarare och får till skott på mål som dock tyska målvakten räddar. I 82:a minuten håller publiken i baren andan när Dzsenifer Marozsan får till ett inlägg till Mandy Islacker som på volley skjuter på svenska målet men Hedvig Lindahl ser till att den går över ribban och räddar den svenska poängen. Och efter 90 minuter och tre tilläggsminuter på Rat Verlegh Stadion i Breda är den långa svenska förlustsviten mot Tyskland äntligen bruten. Mardröm och förbannelse har krossats.
– Både matchen och eventet känns som segrar, säger Isabelle Widmark efteråt.
– Det har varit härlig stämning här ikväll med både sportintresserade och de som inte är så sportintresserade, säger hon och förklarar att upplägget kommer att vara detsamma under Rysslandsmatchen på fredag:
– Det kommer att vara samma koncept men med andra gäster, det kan bli lite annorlunda karaktär, kanske kommer vi att prata lite mer feminism då, säger hon.
Iki Gonzalez Magnussons uppdrag som kommentator är över och hon är nöjd med både arrangemang och den svenska insatsen:
Det är bra att de behåller nollan. Det är så mycket nerver mot Tyskland. Det var kul att kommentera, vi fick chansen att förklara saker som offside, alla vet inte vad det är, det går inte att ta för givet att folk har koll på allt.
Hur kommer du att följa resten av turneringen?
– Slaviskt. Om jag inte är här kommer jag att kolla hemma, jag älskar det, idrott och mästerskap.
Det var en bra match. Tyskorna är skickliga med bollen. Men de lyckades inte överlista svenskorna. Sen har vi ju vår duktiga målvakt Hedvig. Det är ett starkt kort i alla lägen. I mitt kollektivhus, Färdknäppen satt vi kvinngrant och tittade. Åldrarna var mellan 70. 80 och 90+ Gun