Vi rustar upp välfärden för att kvinnor ska kunna leva fria liv

2017-07-12 | Ann-Margarethe Livh padlock

OPINION

Ökad ojämlikhet är ett resultat av aktiv nedskärnings- och privatiseringspolitik, som får konsekvenser – inte minst i områden som Järva där Ann-Margarethe Livh (V) bor. Hon framhåller att den styrande feministiska vänstermajoritetens prioritering av välfärdssatsningar framför skattesänkningar är en frihetsfråga.

Ann-Margarethe Livh är bostads- och demokratiborgarråd för Vänsterpartiet i Stockholms stad.

Kvinnorna är de stora förlorarna när det har skurits ner på välfärden i förorterna. Det är dags att inse att välfärdssatsningar med jobb, utbildning och bostad är avgörande för att kvinnor ska kunna leva fria liv, både i förorterna och i hela resten av landet.

Järvaområdet, där jag bor sedan över 30 år, har varit väldigt uppmärksammat på sistone och det är framförallt negativa händelser som bilbränder, kriminalitet och övervakning av kvinnor som fått rubriker. Det är väldigt allvarliga problem som förtjänar uppmärksamhet och där det behövs omedelbar politisk handling på alla nivåer.

Men i debatten om den allvarliga situation vi lever med i vissa förorter finns det en fråga som nästan aldrig får utrymme, och det är den om bristerna i välfärden och konsekvenserna det får för kvinnor.

När möjligheterna till bland annat jobb, utbildning, bostad och stöd från socialtjänsten minskar leder det också till minskade möjligheter till självständiga liv, framförallt för kvinnor. Därför är en stark välfärd en så oerhört viktig del av ett jämställt samhälle.

När de borgerliga partierna styrde Stockholm under åtta års tid fördes en nedskärningspolitik som drabbade kvinnor hårt, bland annat i Järva. Skattesänkningar fick gå före upprustning av välfärden. Nedläggningar av kvinnoverksamheter och besparingar på kvinnofridsteam är bara några exempel. Det i kombination med att vårdnadsbidraget infördes ledde till att många kvinnor blev fast hemma.

Konsekvenserna av nedskärningspolitiken är inget de borgerliga partierna tar ansvar för i dag. Ojämlikhet verkar de tro uppkommer av sig självt. I själva verket är det ett resultat av en aktiv borgerlig nedskärnings- och privatiseringspolitik, och den har i sin tur fått konsekvenser för kvinnors situation. Såhär i efterhand försöker de borgerliga politikerna tiga ihjäl sambandet.

Att Stockholm numera styrs av en feministisk vänstermajoritet gör dock skillnad. Vi har konsekvent prioriterat en upprustning av välfärden före skattesänkningar.

Vi har gjort en särskild satsning på kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden, vi har stärkt SFI och Komvux och vårdnadsbidraget, som bara ledde till att kvinnor fastnade i hemmen, är avskaffat. Vi har gjort en historiskt stor satsning på socialtjänsten, vi har stärkt stödet till kvinnojourer och permanentat ett resurscentrum mot hedersrelaterat förtryck och våld. Det här är en viktig början men vi behöver göra mycket mer för att bygga upp välfärden i förorterna.

Det saknas inte pengar i Sverige men de resurser som finns måste fördelas på ett mer rättvist sätt. De som har mycket pengar skulle kunna bidra mer så att vi alla kan få en bättre välfärd där utbildning, jobb och bostad är en självklar del. På så vis kommer vi också närmare målet om ett jämställt samhälle.

Vi har råd att bygga upp välfärden, också på Järva.