Ansvariga inom Stockholms läns landsting har beslutat att Kris- och traumacentrum i Stockholm inte längre tar emot kvinnor som utsatts för våld och sexuella övergrepp för traumabehandling. Detta är ett djupt olyckligt beslut som drabbar denna grupp mycket hårt då professionell behandling med emfas på kris och trauma i Stockholms län endast finns att tillgå hos Kris- och traumacentrum. Var den här gruppen ska ta vägen för att få kvalitativ traumabehandling har landstinget inget svar på.
Kris- och traumacentrum i Stockholm har sedan starten 1992 tagit emot traumatiserade flyktingar för traumabehandling. Sedan 2005 har de också tagit emot personer som är traumatiserade av andra händelser, i stor utsträckning kvinnor utsatta för våld och sexuella övergrepp. Den här målgruppen och dess behov av traumabehandling har länge varit kända hos Stockholms läns landsting.
Enligt Fredrik Garpe, vd/verksamhetschef på Kris- och traumacentrum, har man för den sistnämnda målgruppen haft en muntlig överenskommelse med Stockholms läns landsting som man rapporterat om till landstinget. Nu menar de ansvariga inom Stockholms läns landsting att den muntliga överenskommelsen har varit fel och att endast det skriftliga avtalet som omfattar flyktingar med erfarenheter från krig eller tortyr gäller. Detta innebär att Kris- och traumacentrum i Stockholm nu inte längre tar emot personer som på annat sätt har blivit traumatiserade.
Personer som utsätts för våld av närstående är i stor utsträckning traumatiserade då våldet i hemmet ofta är fysiskt och upplevs av den utsatta som livshotande. Många har i samband med eller efter misshandeln också utsatts för våldtäkt av sin partner. Därför blir Stockholms läns landstings beslut ett förödande slag mot dessa personers psykiska hälsa och möjlighet till bearbetning av traumat. En behandling hos Kris- och traumacentrum har, trots långa kötider, gett hopp om att i framtiden kunna få ett fungerande liv utan minnen om våldshändelser, fritt från dödsångest och panikkänslor.
Traumabehandling kräver särskild kompetens hos behandlaren och är svår att genomgå om personen behöver resa långt för att ta del av den. Därför är det självklart att det måste finnas kvalitativ traumabehandling för kvinnor som utsatts för våld och sexuella övergrepp inom Stockholms län. Kris- och traumacentrum har stor erfarenhet av behandling i detta avseende. Landstingets agerande riskerar också att sätta två sårbara gruppers behov av traumabehandling mot varandra. För Sollentuna kvinnojour är det självklart att flyktingar med erfarenhet från krig och tortyr ska ha professionell traumabehandling i Sverige.
De ansvariga inom Stockholms läns landsting visar på stor okunskap och ointresse för våldsutsatta kvinnors svåra erfarenheter och trauman genom att dra in möjligheten till behandling på Kris- och traumacentrum. Stockholms läns landsting måste därför omedelbart se till att denna grupp åter får tillgång till traumabehandling på Kris- och traumacentrum.
Vi på Sollentuna kvinnojour föreslår att landstinget omgående fattar beslut om tilläggsuppdrag för Kris- och traumacentrum att ge traumabehandling för våldsutsatta kvinnor. Vi begär att landstinget svarar oss vad de tänker göra åt detta.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Har tidigare jobbat på skyddat boende och skrivit flera remisser till Kris- och Traumacentrum. Som artikelförfattarna från Sollentuna kvinnojour påpekar måste detta SLL-beslut vara grundat i okunskap, kvinnor som varit inlåsta och torterats i åratal är traumatiserade och i kris. När de flyr sina hem ska de mötas med värdighet och rätt insatser. Ja, Stockholms läns landsting måste omedelbart se till att denna grupp åter får tillgång till behandling på Kris- och traumacentrum!