EU ska bekämpa fattigdom – inte utbilda militärer

2017-06-20 | Jytte Guteland padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

Under 2016 föreslog EU-kommissionen att nuvarande fredsinstrumentet ska användas till att finansiera militär kapacitetsbyggnad i tredje land, främst konfliktdrabbade länder. Något som EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S) menar reducerar EU:s biståndsbudget till ett militärt instrument snarare än ett freds- och stabilitetsinstrument.

Jytte Guteland är EU-parlamentariker för Socialdemokraterna och återkommande krönikör i Feministiskt perspektiv, tillsammans med Malin Björk (V), Soraya Post (Fi) och Linnéa Engström (MP).

Det pågår just nu en diskussion i Europaparlamentet om hur vi ska möta nya utmaningar i en tid med fler allvarliga kriser än på mycket länge. Vi har flera konflikter med ökad dödlighet. Fler på flykt än sedan andra världskriget. Dessutom bidrar klimatförändringarna till nya kriser.

För att möta dessa kriser är det oerhört viktigt att regelverket för internationellt utvecklingssamarbete respekteras. Detta regleras inom ramen för det så kallade ODA-kriterierna (official development assistance). Trots detta, diskuteras just nu förslag som skulle försvaga dessa kriterier och bidra till att EU ska kunna använda utvecklingspengar för annat än dess huvudsyfte som är fattigdomsbekämpning.

Under 2016 föreslog EU-kommissionen att nuvarande fredsinstrumentet IcSP (Instrument contributing to Stability and Peace) ska ändras så att det, under så kallade ”exceptionella” omständigheter, ska kunna användas till att finansiera militär kapacitetsbyggnad i tredje land, främst konfliktdrabbade länder.

Kommissionen vill använda det nya freds- och säkerhetsinstrumentet för att bättre kunna samordna EU:s säkerhetspolitik i tredje land. Men de vill göra det inom utvecklingsartiklarna i fördraget. I dag saknas möjlighet att med EU-pengar kunna samordna vissa typer av säkerhetsinsatser i exempelvis Mali, Libyen och Centralafrikanska Republiken. Säkerhetsrelaterade insatser är enligt EU-fördraget något som är upp till medlemsländerna att besluta om. Kommissionens huvudsakliga argument för det nya förslaget är den starka kopplingen mellan säkerhet och utveckling. Men förslaget är mer långtgående än vad OECD/DAC:s riktlinjer tillåter.

Jag stödjer insatser för att förbättra samordningen av säkerhet. Det är grunden för den stabilitet som krävs för att kunna åstadkomma utveckling. Men jag vill inte se att pengar som borde gå till fattigdomsbekämpning och utveckling i stället går till utbildning av militärer. ODA-kriterierna är ju skapade av just detta skäl, att värna de mest utsatta från andras intresse av pengarna.

I mitt utskott, det rättsliga utskottet, pågår en het diskussion. Vi har att ta ställning till om vi ska medge en rättslig grund som möjliggör för det nya fredsinstrumentet att verka inom ramen för utvecklingsarbetet. Jag är förhandlare för den socialdemokratiska gruppen för detta yttrande och ställer mig starkt kritiskt till förslaget. Varför ska EU:s viktiga utvecklingsfinansiering gå till att utrusta militärer? Vilka krafter kommer att gynnas och hur kan man säkerställa att det bidrar till en hållbar fredlig utveckling? Utvecklingsbiståndet anses redan vara hotat.

Om vi tillåter detta riskerar EU:s biståndsbudget att reduceras till ett militärt instrument snarare än ett freds- och stabilitetsinstrument. Detta riskerar att urholka det internationella regelverk kring vad som får rapporteras som offentligt bistånd enligt ODA-kriterierna från OECD:s biståndskommitté DAC, när de i stället borde gå till hållbara utvecklingsmål och vara förenliga med Agenda 2030.

Den starka kopplingen mellan säkerhet och utveckling är självklar. Men det är lika självklart att demokratisk utveckling är en förutsättning för säkerhet. För att uppnå en hållbar utveckling i länderna i Afrika, på vår europeiska kontinent såväl som globalt, förutsätter detta aktiva insatser redan nu. Vi måste möta globala utmaningar såsom klimathotet, ojämlik utveckling och strukturell fattigdom och demokrati och stärka kvinnors roll i fredsbyggande processer. Det är sådant som leder till en hållbar fredlig utveckling – inte militarisering av utvecklingsbiståndet.