MUCF bör förklara sitt avslag till Sveriges unga muslimer

2017-05-09 | Karen Austin padlock

FEMINISM

Det kan mycket väl ha funnits giltiga skäl för MUCF att inte ge fortsatt statligt stöd till Sveriges unga muslimer. Men Karen Austin, som själv har arbetat på myndigheten vill som medborgare veta att hon lever i ett rättssamhälle och blir orolig när en representant från myndigheten säger sig inte vilja berätta i detalj om vad som ligger bakom beslutet.

Karen Austin är ledamot i Feministiskt perspektivs styrelse och strateg vid kansliet för mänskliga rättigheter och demokratiutveckling i Stockholms stad.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-04-13 Så var det med den öppenheten Stefan Löfven

2016-04-01 FN kommitté kritiserar Sveriges behandling av minoriteter

2015-12-04 Sverige ska inte bidra till mer terror och krig

2013-02-06 Religionsundervisning ökar fördomar om muslimer

Den tidigare regeringen satsade stort på utbildningsinsatser för att förebygga mäns våld mot kvinnor under åren 2006 till 2014. Under de åren arbetade jag på MUCF (gamla Ungdomsstyrelsen) med flera av de här satsningarna. Vi arrangerade uppskattade högskoleutbildningar för hela landets yrkesverksamma som möter unga, om mäns våld och hedersrelaterat våld, utbildningar för att förebygga unga som gifts bort mot sin vilja, och för att informera och utbilda kring varför unga utsätter sig själva sexuellt på nätet.

Vid ett av utbildningstillfällena, år 2011, bjöd vi på MUCF in en rektor från en muslimsk folkhögskola för att han skulle beskriva hur de arbetar på skolan när det gäller att skydda muslimska kvinnor som utsatts för våld i sina familjer. Den muslimska skolan, Kista folkhögskola hade vid tiden ordnat med skyddat boende för kvinnor och barn på somrarna. Vi hade döpt det passet till ”När värderingar krockar eller möts”, något åt det hållet, just för att ha en diskussion kring hur vi bättre kan förstå islam och hur de som var verksamma på folkhögskolan ska få kunskap om den jämställdhet och ungdomspolitik som finns i Sverige.

Rektorn från folkhögskolan blev bombarderad med frågor om islam och några av kursdeltagarna kom med påståenden som att religionen i sig står för kvinnoförnedring. Rektorn blev hela tiden avbruten. Stämningen var minst sagt tryckande.

Efter utbildningen fick vi som var arrangörer klagobrev från några få av deltagarna kring hur vi hade mage att bjuda in en muslimsk rektor och tillika imam som, enligt dem, stod för en kvinnoförnedrande praktik. Breven skickades även till jämställdhetsministern vid den här tiden.

Majoriteten av kursdeltagarna var dock nöjda med att vi hade bjudit in en praktiserande muslim eftersom islam är en återkommande fråga i den offentliga debatten, och därmed menade majoriteten som var där att det är bra att det finns rum för samtal som kan föras på ett nyanserat sätt.

Efter någon månad fick MUCF besked från utbildningsdepartementet att myndigheten inte skulle utbilda i frågor som att förebygga tvångsäktenskap längre. Än i dag vet vi som jobbade med frågorna inte om myndigheten blev av med miljoner i verksamhetsmedel på grund av ministerstyre för att vi bjöd in en praktiserande muslim att föreläsa kring sina skyddade boenden och islam, eller om den offentliga förklaringen stämmer, att myndigheten inte längre skulle jobba med frågor som rör mäns våld och hedersförtryck för att det inte är ungdomspolitik. Oavsett så tillhör det inte vanligheterna att en myndighet blir av med ett uppdrag under pågående projekttid.

På samma myndighet där jag jobbade, MUCF, fördelas även statsbidrag. I december 2016 beslutade MUCF att neka bidrag till föreningen Sveriges unga muslimer (Sum). Beslutet baseras på uppgifter om exempelvis att Sum bjudit in hatpredikanter till konferenser och att Sum som förening är en miljö där individer inte respekterar demokratins idéer samt att föreningen har kopplingar till andra organisationer som inte är förenliga med dessa idéer såsom Muslimska brödraskapet.

På MUCF:s hemsida står det att organisationer, för att ges bidrag, inte får verka i strid mot principen om ”alla människors lika värde” och att utöver demokratisk uppbyggnad ska organisationen i sin verksamhet respektera demokratins idéer inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering. ”Denna bedömning är mer komplicerad och tillämpningen av kriterium är mer komplicerat”, står det.

Vari består det komplicerade undrar jag? Är det inte viktigt att redogöra för det? Organisationen Sum anser att beslutet är taget på osakliga grunder. Avdelningschefen Lotta Persson på MUCF vill inte berätta i detalj vad som ligger bakom avslaget skriver Aftonbladet i slutet av december 2016.

Det finns källor som visar att framställningen av islam som en konspiration, uppfunnen för att med våld ta över världen under religionens täckmantel, har varit en del av den kristna kyrkans propaganda. Det finns en bild av islam som en aggressiv religion. Muslimen har avbildats som en blodtörstig, religiös fanatiker som ritualslaktade kristna. Islam har framställts som en religion som hyllar våld och tack vare upplysningen togs över av sekulära tänkare, författare och konstnärer.

Vad var skälet till den starka reaktionen som kom från några deltagare på kursen vi hade om tvångsäktenskap? De som agerade med protestbrev menade att det finns en naivitet i dag kring vad praktiserande muslimer står för. Vi förstod aldrig om det gällde den inbjudna rektorn eller om det var en allmän uppfattning som endast var ett antagande när det gäller troende muslimer överlag.

Det finns anledning att på allvar lyssna på de kvinnor och barn som utsätts för olika former av förtryck och det finns en kunskap i dag om att en del av de personer som utövar förtrycket använder religionen som täckmantel för att få fortsätta med särskiljandet av kvinnor och män. Men det är inte majoriteten och om det är så behövs bevis.

Det kan mycket väl ha funnits giltiga skäl för MUCF att inte ge fortsatt statligt stöd till Sum. Men jag blir orolig när en representant från en myndighet säger att hon inte vill berätta i detalj om skälet för avslag. Som medborgare vill jag veta att jag lever i ett rättssamhälle. Och jag förstår faktiskt inte var samtalen ska äga rum kring värderingskollisioner om inte i ett slutet rum där människor har samlats för att diskutera några av tidens mest utmanade frågor.

På vilket sätt bidrar vi till alla människors lika värde genom att inte lyssna på de vi identifierat som motståndare? Är det rätt att gå på antaganden och uppfattningar från andra kring vad en enskild rektor, i det här fallet, har för bakomliggande ambitioner? Personligen tänker jag fortsätta lyssna på de som verkar i en mig veterligen demokratisk miljö oavsett religiös eller etnisk bakgrund till dess att jag blir överbevisad. Jag behöver bli överbevisad eftersom jag lever i ett rättssamhälle. Det är lika viktigt att lyssna på de som utsätts för våld som att ha kunskap om det konspiratoriska tänkandet som finns i dag om att muslimer skulle drivas av en vilja att ta över världen.