Joakim Månsson Bengtsson är ordförande för organisationen Hjälp tiggare i Lund.

Ingen ska behöva vara tacksam

2017-04-08 | Joakim Månsson Bengtsson padlock

OPINION

”Varje leende, matbit eller slant är mina vänner tacksamma för. Men det ska de inte behöva vara. Ingen ska behöva ha dessa levnadsvillkor som rumänska och bulgariska romer har. Nu samlar vi krafter, för upp antiziganismen till ytan och kräver mänskliga rättigheter för alla människor!” Det skriver Joakim Månsson Bengtsson, ordförande i Hjälp tiggare i Lund på romernas internationella nationaldag.

Joakim Månsson Bengtsson är ordförande i Hjälp tiggare i Lund och Coloboratie Lund - Maxenu.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-04-07 | Romernas situation är en skam för Europa

2016-09-09 | Tiggandet i Sverige gav barnen skor, skola och bättre bostad.

2015-03-27 | Soraya Post förankrar arbetet mot antiziganism inom EU

2015-03-20 | Begränsade framsteg i arbetet mot antiziganism inom eu

2013-09-24 | I vilket syfte

2012-02-17 | Dags för romarnas sanning

I dag är det Romernas internationella nationaldag. Jag imponeras ofta av det världsomspännande språket, av den vackra kulturen med hög diversitet och de starka familjebanden men jag förfäras också minst lika ofta över diskrimineringen, hoten, hatet, myterna, fördomarna, de förhastade slutsatserna och fattigdomen många lever med och i. Majoritetssamhället i Europa har aldrig behandlat romer väl, inte i dag, inte någonsin. Varje dag kämpar romska och pro-romska aktivister för att mänskliga rättigheter även ska gälla för romer. I dag är detta något som endast verkar se snyggt ut på papper men som inte realiseras i praktiken.

Mellan den 27 mars och den 3 april hölls det en romsk vecka i Europaparlamentet. Hit var just dessa aktivister välkomna och tillsammans med romska kämpar från Lund fanns Hjälp tiggare i Lund på plats. Vi var alla särskilt inbjudna av Europaparlamentarikern Soraya Post (Fi). Här mötte vi, lyssnade på och pratade med representanter från EU-kommissionen, olika parlamentariker, internationella romska organisationer och inte minst lyssnade till romer och sinti som överlevt förintelsen. Min vän Elena Gagiu som bor på härbärget var här och tog till orda under ett pass där inkluderingsstrategier för romer riktade till EU:s medlemsländer diskuterades.

Hon vände sig till Ciprian Necula, som var moderator, samt den förste romen i en rumänsk regering, och sa att nu vill hon ha nån minut och berätta hur hennes verklighet ser ut. Det fick hon, och efteråt ekade applåderna från precis alla i rummet. "Jag är en simpel tiggare, en enkel kvinna, som försöker försörja min familj. I min by märks inte något av det ni pratar om här. Den enda som sett och hjälpt oss är Joakim. Han tog dit datorer till alla barnen och hjälper dem med skolan. Nu är det nog med prat, vi vill se aktion. Annars kommer vi snart sluta tro att EU kan göra någon skillnad över huvud taget."

Elena Gagius tal gick rakt in i hjärtat på oss alla i rummet och det förstärktes av att just de här orden kom från en människa med inifrånperspektiv som själv dagligen lever med den verklighet de flesta av oss endast läser om eller går förbi på gatan när vi handlar. Under några minuter fick Gagiu möjligheten att både representera sig själv men också den romska minoritet som inget annat vill än att EU för en gångs skull tar sitt ansvar. Hon talade rakt in i hjärtat av Europa, maktens centrum, och denna gången var det politikerna i Bryssel som fick sitta alldeles tysta och lyssna, det var mäktigt att se.

Elena Gagiu och de romer som kommer från bland annat Rumänien och som lever i utsatthet såväl hemma där de föddes som i Skåne, i detta fallet, möts överallt av nedvärderande blickar. De möts av fördomar, träffas av spottloskor och får utskällningar titt som tätt. Elena Gagiu tog ändå tillfället i akt och tackade lundaborna. Lyfte upp hur medmänniskor i Lund stöttat och hjälpt henne att sätta mat på bordet för dem som är kvar hemma. Med hennes tillåtelse ville jag föra ut det meddelandet. Tack för att ni är många som ser, förstår och hjälper efter förmåga. Varje leende, matbit eller slant är mina vänner tacksamma för.

Men det ska de inte behöva vara. Ingen ska behöva ha dessa levnadsvillkor som rumänska och bulgariska romer har. Nu samlar vi krafter, för upp antiziganismen till ytan och kräver mänskliga rättigheter för alla människor! Jag tog precis initiativ till organisationen Coloboratie Lund – Maxenu som tillsammans med en lokal rumänsk kommun, Crossroads Lund och lokalbefolkningen på plats öppnar fritidsgård dit en del av barnen i byn kan komma och få hjälp med läxor, utvecklas och få varm mat. Vi kan göra skillnad både här och där om vi vill. Och det vill vi.

Elena Gagiu har rätt, nu är tiden mer än inne för aktion! Mänskliga rättigheter för alla överallt!