Jan Björklunds agerande och uttalande om hijaben (slöjan) som symbol för förtryck går i linje
med rasistiska narrativ om den muslimska kvinnan. I Sverige har vi i dag liberala ”ledare” som förespråkar förbud mot hijab genom ett aggressivt och förnedrande språkbruk. Man hänvisar till förorten och drar stigmatiserande och rasistiska slutsatser om hijab.
Sedan urminnes tider vet vi att kvinnor har försökt kämpa för sina rättigheter och flyttat fram sina positioner på alla nivåer, i alla delar av världen. Patriarkatet har dock alltid förhindrat detta genom att flytta debatten till kvinnors kroppar och hur kvinnor ska eller inte ska klä sig. Man talar om, för och över huvudet på kvinnor. Det handlar här både om könsmaktsordning och rasmaktsordning.
Tvång har alltid gett motsatta effekter, oavsett om det handlar om att ta av eller på hijaben. I Sverige tvingades överklasskvinnor länge att bära slöjan men med tiden avskaffades denna religiösa och traditionella sed, i samband med skapandet av det sekulära samhället. I Iran tvingade man på slöjan på kvinnor och det är än i dag lag på att kvinnor ska bära slöja. I Frankrike förbjöd man slöjan på statliga skolor år 2005. Här handlar det i själva verket om att tvinga på eller av kvinnor plagg, inte om fri- och rättigheter. Det handlar heller inte om att låta kvinnor göra egna val. Det är alltid tvång till det ena eller det andra, man tvingar av slöjan och man tvingar på slöjan. I alla lägen är det patriarkatet som bestämmer detta och inte kvinnor själva. Man för deras talan och förbiser deras självständighet.
Man förbiser att fråga och tala med kvinnorna själva. Patriarkatet och
vithetsnormen bestämmer och inte hijabbärande kvinnor själva. Det finns
en kamp mot muslimska beslöjade kvinnor. Denna kamp bottnar i tre saker:
1. Vissa kvinnor som själva blivit påtvingade slöjan en gång i tiden, kan aldrig acceptera en annan kvinnas val till att bära slöja. De har en föreställning om att alla hijabbärare är
tvungna till att bära den.
2. Vissa feminister som ser feminismen ur ett enda perspektiv, vit feminism som enbart utgår från den vita, sekulära kvinnans tolkning på feminism och frihet.
3. Patriarkat som tvingar av slöjan på kvinnor som bär den av fri vilja.
Utvecklingen är i dag dubbelmoralisk och cynisk. Man förespråkar å ena sidan rätten till det fria valet. Å andra sidan blir tonen allt hårdare mot slöjbärande kvinnor. Hur vill vi ha det i Sverige? Varför vill vi tvinga av kvinnor ett plagg de själva valt? Varför vill vi inte låta kvinnorna välja? Varför upprepar vi historien genom att tvinga på och av kvinnor det ena och det andra?
Slöjdebatten har förlöjligat och förminskat den muslimska kvinnan som man enbart ser som en
kropp med ett plagg. Man ser och omtalar henne aldrig som en individ och som en
fri kvinna. Hijab förknippas med den vita mannens egna uppfattning av förtryck och aldrig om
den andras uppfattning av frihet. Om man menar att påtvingande av slöjan är fel bör man också reflektera över varför man vill tvinga av den. Tvång är aldrig en väg att gå. Man ska låta kvinnor välja sina plagg och låta dem föra sin egen talan. Upprätthållandet av patriarkatet sker genom att tvinga av muslimska kvinnor sin hijab likaväl som genom att tvinga på dem den.
När en ”etniskt svensk” kvinna väljer islam som religion och även väljer att bära hijab får hon ofta utstå misshandel, utfrysning och härskartekniker från familj, anhöriga och i många fall även från den egna vänskapskretsen. Hedersförtrycket på svenska konvertitkvinnor som väljer att bära slöjan har utökats kraftigt men ingen talar om det i dagens samhälle. Det är 2017 men den skrämmande utvecklingen tyder på att vi har en lång väg kvar att gå.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Hej Zaynab. Jag skulle gärna vilja veta varför är hijab en symbol för frihet. Vill du berätta det för mig. Det framgår inte i artikeln eller är det kanske något jag har missat? Hälsningar
Maria