Bild: Maxime Persdotter Wallström

Sexuell utsatthet vanligaste skälet att kontakta jour

2017-01-31 | Maxime Persdotter Wallström padlock

INRIKES/INTERVJU

Vi ser och hör dem sällan, men de finns där ändå. Utsatta barn och unga som känner sig som de mest ensamma i världen. Som inte har någon att prata med, att berätta för. Men Svea Sigmond är en som finns där för att lyssna.

FAKTA/Svea Sigmond

Ålder: 29 år

Sysselsättning: Utbildningsadministratör på Komvux

Ideellt engagemang: Volontär på 1000 Möjligheter sedan 2011.

FAKTA/1000 Möjligheter

Grundades: 2010/2011, Sveriges första ungdomsjour

Antal volontärer: ca 60 volontärer, varav ca 20 är aktiva på chatten

Verksamhet: Stödjer unga personer upp till 25 år genom en chatt, stödkontakt samt på en fysisk klinik.

19.00

Ett disigt regn kryper över Stockholm och någonstans i landet har en ung person våldtagits. Eller blivit slagen av en närstående, kanske brutit en arm, ett nyckelben. Eller än en gång slagit in numret till en person som hen vet kommer att skada hen. Pillerburkar öppnas, rakblad pillas ut.

I ett hörn av Östermalm sveper Svea Sigmond en stor stickad kofta runt sig och kokar upp vatten till teet. Blåbär, utan tein för att kunna sova sedan. Hon har loggat in på sin svarta bärbara dator som står redo på köksbordet. En lampa i form av en jordglob trotsar rusket utanför och värmer upp den lilla lägenheten.

”Hej, välkommen hit! Hur är det med dig?”

Efter det brukar det rulla på. Ibland kommer allt det jobbiga, det som bara måste ut, upp på Svea Sigmonds skärm under de första minuterna, men ofta dröjer det. Personen på andra sidan vågar inte berätta riktigt än. Men också det är okej.

– Vi pratar om det som den stödsökande vill prata om. Om jag frågar något som hen inte vill svara på så släpper jag det, säger Svea Sigmond på en dialekt som låter misstänkt likt småländska, men är egentligen en blandning av Skåne och Täby.

Svea Sigmond har volontärarbetat på ungdomsjouren 1000 Möjligheter i fem år, där hon var sjätte vecka har jour på chatten som är öppen två gånger i veckan. Under 2015 tog hon tillsammans med jourens andra volontärer emot 3 750 samtal på chatten. Den vanligaste anledningen till kontakt är sexuell utsatthet.

Svea Sigmond känner sig i dag lugn innan sina pass på chatten, hon har gjort det så länge. Hon vet vad hon kan och inte kan skriva, hur hon bäst stöttar en person som hon aldrig har träffat och vet väldigt lite om.

– Men det handlar om att hålla kvar öppenheten, att inte tänka att jag vet vad som ska komma bara för att jag gjort det så många gånger innan.

19.37

Svea Sigmond reser på sig, tar på sig ett par ljusa fårskinnstofflor. Just i kväll är det lugnt, tangentljuden sporadiska. Men ibland är det allt annat än lugnt. Majoriteten av de ärenden som 1000 Möjligheter tar hand om handlar om sexuell övergrepp. De är inte sällan grova och ofta är det första gången den stödsökande berättar om det den har varit med om.

– En av anledningarna till att jag gör det här är för att vi fokuserar på den problematik som få möter i vardagen. De unga som vi pratar med syns och hörs annars inte, utan uppmärksammas i så fall först senare.

Under 2015 anmäldes enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) 18 100 sexualbrott, varav en knapp tredjedel rubricerades som våldtäkt. Men mörkertalen är stora. Den Nationella trygghetsundersökningen visade istället att de utsatta lågt räknat uppgår till runt 130 000 personer. Unga och kvinnor är mest utsatta och nästintill hälften har blivit utsatta flera gånger under samma år.

Det är just de chattarna som tar mest på Svea Sigmond, när den stödsökande är i en pågående destruktiv situation. Ofta handlar det om långvarigt självskadebeteende, som inte alltid behöver vara fysisk självskada. Det kan även handla om att söka upp ångestframkallande situationer, till exempel genom att träffa samma förövare flera gånger.

– Det är en stark känsla av orättvisa och hjälplöshet. Det handlar om personer som verkligen försöker få hjälp, men ändå blir kvar i sin situation. Det är så mycket man måste jobba med då för att personen ska kunna bryta sig ur den, säger Svea Sigmond. Hon värmer händerna runt tekoppen, stryker bort det mörka håret ur ansiktet.

Maktlösheten ligger i faktumet att inga mirakel kan ske på de två timmarna som chatten pågår. Bara en bråkdel av det som behöver pratas om hinns med.

– Det enda som går att göra är att fortsätta att kämpa åt samma håll. Att inte ge upp bara för att det känns hopplöst, för det finns faktiskt hopp. Personen har vänt sig till oss för stöd och då finns ju en vilja att förändra, säger Svea Sigmond.

De stödsökande är anonyma på chatten, den enda information om dem som kommer fram till Svea Sigmond är den de själva vill berätta. Anonymiteten har sina fördelar. Samtalet blir mer förutsättningslöst och är kanske det som gör att den stödsökande faktiskt vågar berätta.

– Jag tror att de känner sig skyddade av det, det gör att samtalet är helt på deras villkor.

20.11

Knattrandet på tangentbordet fortsätter men det är tyst i perioder. Svea Sigmond skriver till den andra volontären som har jour ikväll, som sitter någon annanstans i Stockholm. Kanske vid sitt eget köksbord. Hur är läget, hur går det, hur tänker du kring den här problematiken, om någon skriver så här.

Alla volontärer har genomgått en utbildning om de frågor som kan dyka upp på chatten – om bland annat sexuella övergrepp, psykisk ohälsa och hbtq-frågor. Anledningen till att Svea Sigmond valde 1000 Möjligheter var just det, att organisationen hade en bra värdegrund och att syftet är att fånga upp de som ingen annan ser.

– Jag hade velat att det här fanns när jag var ung och jag har möjligheten att göra det här när det finns så många som verkligen behöver någon att prata med. Det är så lite som krävs från mig, för att göra något för andra, säger hon.

20.50

”Jag vill bara säga att chatten stänger om 10 minuter, men vi kan självklart prata fram tills dess.” Svea Sigmond skriver till någon som kan befinna sig var som helst i landet, eller utanför. Det mesta om personen kommer hon aldrig få reda på.

– Detaljer är sällan så viktiga, det är oftast inte det det handlar om. Det finaste är när man känner att man har fått kontakt med personen, där det har väckts nya tankar och där vi har bearbetat berättelsen tillsammans.

Ibland försvinner personen på andra sidan skärmen utan att säga något, ibland säger de hej då när tiden börjar ta slut.

– Hur det än slutar så hoppas jag att den stödsökande känner sig lättad och att hen kanske inte bara berättade om sina problem, utan även att har fått testa nya tankar. När det känns som att personen har utvecklats under tiden den har berättat, det är häftigt.

21.02

Svea Sigmond slår i hop datorn och går bort för att diska sin tekopp, pillar ur tebladen ur tesilen.

– Jag tänker absolut på vad folk har berättat, på vad som kommer att hända, om personens situation kommer att ändras. Men samtidigt så bär jag inte med mig berättelserna som någonting tungt. Det var bättre att vi hade ett samtal än att vi inte hade det och jag kan inte göra något mer nu.

För Svea Sigmond är volontärskapet positivt. Hon har lärt sig mycket och det är bekräftande att jobba ideellt med de här frågorna, det känns att man gör skillnad.

– Det ger så himla mycket mer än det tar. Det är sällan som jag tycker att det påverkar mig negativt, även de tunga chattarna. Problemen finns ändå, barn och unga blir utsatta, men vi pratade om det och det var viktigt.