Machi Francisca Linconao.

Mapuchefolket förföljs systematiskt i Chile

2017-01-27 | Carmen Blanco Valer padlock

KRÖNIKA/UTRIKES

Den andliga ledaren för Mapuchefolket i Chile, Francisca Linconao, frigavs från fängelset i början av januari. Då vägde hon bara 36 kilo efter 15 dagars hungerstrejk. Linconao anklagades för en brand som ledde till att två mäktiga godsägare omkom 2013. Carmen Blanco Valer reflekterar över de andliga ledarnas roll i mapucherörelsens kamp för självstyre och för naturen.

FAKTA/Urfolkssamfälligheter

Urfolkssamfälligheter, eller i det här fallet mapuchesamfälligheter, är territoriella och kulturella enheter avgränsade utifrån urminnes hävd och urfolkens egna organisatoriska traditioner och normer. Det är alltså inte en by i vanlig bemärkelse utan inbegriper även idén om ett gemensamt ursprung, tillhörighet och förfogande eller sedvanerätt (ej nödvändigtvist ägande) över naturresurserna i ett område. Grundlagarna i flera latinamerikanska länder erkänner samfälligheternas status som juridiska enheter, helt eller delvis. Trots detta erkännande ges det privata kapitalet och även staternas intressen ofta företräde, vilket i sin tur ger upphov till markrelaterade konflikter.

Under femton dagar hungerstrejkade Francisca Linconao för att kräva en rättvis behandling av sitt rättsfall. Hon är 59 år och har suttit fängslad i nio månader.

Torsdagen den 5 januari avbröt hon hungerstrejken då hon fick löfte om att istället för fängelse få ”förebyggande husarrest”. Hon och tio andra mapuchepersoner är anklagade för att ligga bakom den eldsvåda som krävde två personers liv 2013. De tillhörde en godsägarfamilj som under lång tid hade varit i konflikt med mapuchesamfälligheterna som blivit berövade sin mark. I rättegångarna som följde friades Francisca Linconao i brist på bevis. Men de ekonomiska och politiska maktgrupperna överklagade. Åtalet väcktes på nytt under 2016, varpå hon fängslades i augusti.

Myndigheterna försöker få henne dömd enligt antiterrorlagar som stiftades av diktatorn Pinochet men som i dag används av de ”demokratiska” höger- och vänsterregeringarna, särskilt mot mapucheaktivister. Detta har kritiserats av FN:s observatörer för urfolksrättigheter eftersom det sätter många av rättsstatens skyddsmekanismer för medborgerliga rättigheter ur spel. Till exempel kräver lagen att den anklagade själv ska bevisa att den är oskyldig. Med detta kan vem som helst anklagas för terrorverksamhet utan att vare sig den som anklagar eller staten har bevisbördan.

Makthavarnas agg mot Francisca Linconao tycks snarare bottna i hennes rättsliga seger mot ett skogsbolag 2009. Den gången anmälde hon företagets planteringar med hjälp av skogslagen och den då nyligen undertecknade FN-konventionen ILO:169 för urfolks rättigheter. Anklagelsen mot företaget grundades i att de snabbväxande skogsplanteringarna hotade våtmarker nära berget Rahue, våtmarker som är viktiga ur ett ekologisk perspektiv för vattentillförseln. Men stämningen visade på att dessa våtmarker även var av kulturellt värde då det runt om dem växte växter oumbärliga för medicinkvinnors arbetsutövande och därmed även viktiga för mapuchefolkets kulturutövande.

Domstolsbeslutet föll till Linconaos fördel och blev därmed den första rättsliga segern med stöd av ILO:169 i Chile och därmed ett pilotfall som utifrån skogsföretagens och andra naturhotande näringar perspektiv sågs som hotfull.

På så sätt ligger det nära till hands att inte tolka de envisa försöken att anklaga och kriminalisera Linconao som angrepp riktade mot vilken urfolksperson som helst. De bör ses som ett fall av politisk förföljelse och repressalier från ett kolonialt och rasistiskt system, samt försvar av det kapitalistiska systemets rätt att angripa natur- och kulturvärden. Detta mot en person som utifrån sin roll som andlig och medicinledare vunnit en delseger till försvar av naturens rättigheter och sitt folks rättigheter, med hjälp av nationella och internationella juridiska verktyg.

Men försöken att kriminalisera Francisca Linconaos agerande bör även ses ur ett feministiskt perspektiv och hennes roll som medicinsk och andlig ledare inom mapuchefoket. Machi, såsom uppdraget eller ämbetet heter, väljs inte av personen själv eller av urfolkssamfälligheten utan hen blir utsedd av naturkrafterna som i sin tur belönar en machi med särskilda förmågor. Förmågor som att kunna komma i kontakt och kommunicera med naturen, handskas med det goda och det onda i universum, och se utifrån både kvinnors och männens perspektiv för att kunna se helheten.

Majoriteten av machi är kvinnor och homo- eller bisexuella machi förekommer också. Även män kan som machi klä sig i traditionella kvinnoplagg för att på så sätt bejaka sin kvinnokraft. Att vara machi innebär ett stort ansvar gentemot omgivningen och för hur dessa krafter hanteras. Därmed är machi en respekterad auktoritet hos mapuchefolket.

Under 90-talet arbetade jag med kvinnoorganisering hos mapucherörelsen i Chile. Då fick jag möjlighet att lära känna många machi och det var viktigt för mitt arbete att kunna räkna med deras acceptans och helst stöd. Utifrån mitt feministiska perspektiv var det även fascinerande med dessa mäktiga kvinnoförebilder, i en annars patriarkal kolonial chilensk kontext.

Utifrån deras perspektiv var det dock inte enbart positivt med ett sådant ämbete. Vid ett tillfälle berättade en machi för mig i förtroende, att ibland önskade hon att hon aldrig blivit utvald, då det innebar att vara jourhavande läkare och psykolog dygnet runt och livet ut. Men även för att det inte alltid var lätt att kombinera machiuppdraget med traditionella kvinnoroller som mor och jordbrukare, och det var inte heller lätt att få en livspartner som ställde upp på att även bli en machiassistent.

Därför ligger det nära till hands att det rasistiska, koloniala, heteronormativa och patriarkala systemet uppfattar machins normbrytande och ledande karaktär och inflytande hos sitt folk som ett hot.

Fram till 1800-talet förföljdes och mördades de med anklagelser om häxkonster och under 1900-talet kom man åt dem genom att kriminalisera deras verksamhet under förevändning om ”olagligt utövande av läkaryrket”. I dag bevaras systemet med hjälp av antiterrorlagstiftning, som likväl vilar på koloniala och rasistiska föreställningar och som syftar till att skydda ekonomiska och politiska intressen. Därför är krav på frihet åt machi Francisca Linconao och respekt för mapuchefolkets rättigheter även ett feministiskt krav.