Anita Sarkeesian har gått från att göra en liten kanal som gör pedagogiskt, mainstreamfeministiskt material om populärkultur, främst tv-spel, till något av en ikon för många kvinnor som kämpar för att överleva i onlinetrakasseriernas förtryckande värld.

Den som väcker kontroverser online har i princip två sätt att hantera dem, vare sig det rör sig om berättigad kritik eller, som i Sarkeesians fall, uppenbara trakasserier.

Det första är att moralisera kring andras vrede eller ta den som intäkt för att det man gör är befogat. Det kan vara ett helt berättigat sätt att reagera på, men det är också alltför vanligt med människor som försöker att använda internetkontroverser som raketbränsle på sin väg mot stjärnorna. I Sverige kan vi kalla just detta för ”Heberlein-Lamottemanövern”.

Sarkeesians strategi å andra sidan är att politisera – att undersöka hatets drivkrafter och dra slutsatser som kan vara konstruktiva för andra som utkämpar samma strid. Hennes sätt att hantera hatet har gjort henne till en viktig röst i samtal över hela världen där yttrandefriheten och misogyni har funnits på dagordningen.

Så när Sarkeesian kom till Sverige (för fjärde gången!) för att delta i ett symposium med anledning av tryckfrihetsförordningens 250-årsdag i Sverige, var fokus för hennes vistelse inte tv-spelsbranschen. Men det visar sig att ämnena inte ligger så långt från varandra som det kan verka vid första anblicken.

Jag möter Anita i en lugn hotellobby under hennes vistelse i Stockholm i samband med symposiet. Hon nämner att hon också ska åka till Malmö för ett möte med folk från spelbranschen där. Hon är på väg att avsluta sin långa videoserie Tropes vs women in video games, och har nyligen varit värd för den kortare serien Ordinary women, som uppmärksammar viktiga kvinnor i historien.

Är detta ett steg i en riktning bort från popkulturen, kanske för att producera mer politisk kommentar i framtiden?

– På sätt och vis ja, men jag känner att ämnena är relaterade. Popkultur handlar om de historier vi berättar om oss själva, och när vi skriver ut kvinnor ur historien, skriver vi också ut deras berättelser ur historien. Jag har träffat så många kreativa människor, särskilt män, som sade till mig: ”Jag vet inte hur man skriver kvinnor" eller ”det var inte trovärdigt att kvinnor gör detta och detta under den tiden”. Så, Ordinary women är ett sätt att tala om dessa kvinnors berättelser och skriva in dem i historieböckerna igen.

– Vi gjorde Ordinary women annorlunda från allt jag gjort tidigare. Vi hade ett stort produktionsteam, med professionella fotografer och animatörer. Det var ett stort kreativt lagarbete, jämfört med Tropes. Jag är glad över det och stolt över hela laget och vårt samarbete, säger Anita.

Nya projekt på gång

Kan vi förvänta oss något mer längs dessa banor?

– Vi har något mer på gång, men jag kan inte berätta om det ännu, eftersom det är mycket tidigt i utvecklingen. Men vi gör färdigt Tropes, gör mer livestreamning, och är även precis färdiga med Ordinary women, så nya saker kommer definitivt. Donald Trumps seger i USA har drabbat oss alla hårt, och det är viktigt för oss att det vi gör när vi går in i 2017 bidrar till att skapa en bättre värld. Ni kan vänta er fler kommentarer från oss i det avseendet.

När jag klickar på en av dina YouTube-videor, blir min lista med föreslagna relaterade klipp absolut bombarderad med illvilliga videosvar, och när jag klickar på en av dessa filmer fylls hela förslagslistan igen med ännu grövre innehåll. Det finns inget sätt att komma tillbaka till ett mer balanserat innehåll. Det är som att Youtube har skapat en enkelriktad gata rakt ner i en kittel av hat.

– Sociala medier är vår primära plattform, men Youtube-algoritmerna verkar tro att ”aha, du gillar alla dessa feministiska filmer? Vad sägs då om alla dessa anti-feministiska filmer?”, säger Sarkeesian med tung sarkasm.

– Till följd av den storskaliga trakasserikampanjen mot mig finns det numera tusentals hatvideor, så till den grad att om du söker på mitt namn på Youtube, så kommer inte ens mina egna videor upp först i sökträffarna. Du får alla dessa rekommenderade videor med förtal, desinformation och karaktärsmord i stället. Jag har talat med Youtube om det vid ett flertal tillfällen, och det är fortfarande ett stort problem. De måste fixa det, och bygga algoritmer som är mer exakta och inte främjar hat, vilket är vad som händer i dag.

Anita Sarkeesian påpekar problemen med att arbeta och publiceras på samma plattform som också främjar innehåll som attackerar henne.

– Youtube måste förstå den roll de spelar och deras ansvar för sina användares säkerhet och skapa en välkomnande miljö för alla människor. Just nu kan högljudda användare överrösta och marginalisera de andra rösterna, vilket gör plattformen till fientligt territorium för många människor. Det gäller inte bara mig. Sociala medier måste omvärdera och ompröva hur deras plattformar är byggda och hur de fungerar.

Jag tror att onlinehatet får större konsekvenser för feminister och andra med en progressiv agenda. Och dessa hatiska krafter kommer in i Vita huset nu, med hjälp av precis samma retorik, där de svänger mellan självrättfärdighet och offermentalitet. Vilken grupp kom först?

– En av mina kollegor twittrade om det: Vem hade kunnat ana att Gamergate var ”kanariefågeln i kolgruvan”? Det kan verka konstigt att säga att spelindustrin hänger samman med storpolitiken, men det är fortfarande ett faktum att många av oss som har varit föremål för hatet i spelarcommunityt ser nästan exakta paralleller till utvecklingen i den amerikanska politiken, och framgångarna hos alt-högern, som ju egentligen bara är vit-makt-aktivister. Vi bör inte linda in det, utan beskriva vad de faktiskt är.

– Det är bekymrande att se parallellerna mellan onlinevärldens och den nya högerns retorik. Denna mentalitet blir nu bokstavligen belönad. Det är inte förvånande att vi två veckor efter valet hade 700 rapporterade aggressionshandlingar som är hatiska, rasistiska, sexistiska, transfobiska et cetera. Människor, mestadels vita män, känner att deras fördomar har fått validitet på grund av den tillträdande presidenten. Jag hör samma historia från människor här i Sverige om Sverigedemokraternas framgångar, men se på Storbritannien och Brexit också, detta är en global fråga.

Farliga uppdelningar återvänder från det förflutna

I Sverige finns det spekulationer om att Sverigedemokraterna är resultatet av besvikna svenska män, problemen med en döende landsbygd och ekonomiska orättvisor, men är inte dessa i stort sett samma förklaringar som nu används om Trumps framgångar i USA?

– Ekonomiskt är ju Sverige och USA mycket olika. Det finns visserligen fattigdom och ekonomiska klasser i Sverige också, men ni har fortfarande inbyggda sociala skyddsnät, vilket vi inte har. Det är en enorm skillnad. Om detta var den enda frågan, då skulle vi inte kunna se alla dessa paralleller. Det måste finnas mer, säger Anita Sarkeesian och fortsätter skarpt:

– Om vi talar om besvikna män i USA, måste du komma ihåg att vi har en mycket lång historia av att skapa indelningar utefter raslinjer. Rika vita har alltid övertygat fattiga vita om att de har mer gemensamt med varandra än vad fattiga vita har med fattiga svarta. Detta har pågått i århundraden. Det är lätt att säga till vita män att alla problem i livet uppkommer på grund av kvinnor, eller på grund av rasifierade, eller någon annan grupp, i princip alla som inte är en heterosexuell vit man. När dessa påståenden upprepas om och om igen, blir de till fakta. Detta har manifesteras i valet av Trump.

Jag talar om videospel. Varför är jag här?

– Här i Stockholm har jag varit på en konferens med journalistkvinnor från hela världen. Det är kvinnor som har betraktats som statens fiender. De har smugglats in områden för att kunna göra intervjuer. Medan jag talar om videospel. På ett sätt kände jag, varför är egentligen jag här? Men vi har mycket att lära av dessa människor. De har arbetat mot förtryckande regeringar under en lång tid. För oss i USA är det lätt att undra hur allt detta har kunnat hända. En sådan utveckling må vara ny för oss, men den är inte ny i världen.

Det finns en lång historia av misogyna motattacker och en retorik som anger att feminister är förblindade av ideologi och makthunger när de kräver sina lika rättigheter. På ett sätt verkar det som händer i dag inte så nytt för mig. Även suffragettrörelsen utsattes för attacker med liknande retorik. Kanske är detta inte ett nytt fenomen?

– De feminister som kom före mig har kämpat med näbbar och klor för att förbättra livet för kvinnor. Men i dag ser vi en situation där det är praktiskt taget omöjligt att göra abort i stora delar av USA. Vi ser tillbaka på medborgarrättsrörelsen och de enorma uppoffringar som gjordes för att vinna värdighet för svarta, speciellt i USA. Och i dag ser vi poliser som skjuter svarta män på gatorna, regelbundet. Är vi på väg tillbaka i utvecklingen? Vad händer? Nu har vi en vald president som inte bryr sig alls om dessa frågor. Och det är inte som att amerikansk politik överlag är progressiv till att börja med. Vi kämpar redan för att invandrare och flyktingar ska behandlas som människor.

Överlevnadstips för onlinetillvaron

Vilka är dina bästa tips för andra progressiva röster på nätet som behöver hitta en strategi för att värna sin säkerhet och fortsätta arbeta?

– Trakasserier är inte bara dödshot. Det är inte bara en fråga om vad som är lagligt eller olagligt. För mig är de vardagliga trakasserierna inte bara dödshot, fastän också de finns där. De vardagliga trakasserierna är meddelanden som ”din korkade lögnare” eller ”din dumma fitta”. Fruktansvärda bilder vars budskap är att de önskar livet ur mig. En del av detta är nu inte olagligt, men när du har tusentals människor som ständigt skickar meddelanden så tar det ut sin rätt. Och inte bara på mig, utan på mitt team också, eftersom de också är utsatta.

– På en mer praktisk nivå kan jag ge rådet att se över din onlinesäkerhet. Även om du känner att du inte löper stora risker i allmänhet, så handlar onlinetrakasserier om fler saker än att inte till exempel bli hackad. Det handlar om att förstå när du behöver stöd, och att formulera hur det stödet ser ut just för dig, för att verkligen hjälpa dig så att du orkar fortsätta utföra ditt arbete i en fientlig miljö. För mig är det viktigt att ha stödnätverk och människor i mitt liv som jag kan lita på och prata med, antingen genom att hjälpa mig hantera problemet, eller genom att hjälpa mig att faktisk inte behöva hantera det för en stund.

– När du utsätts och känner dig traumatiserad vet du inte nödvändigtvis själv vad du verkligen vill, och det är därför folk behöver finnas där för att stödja dig. Det värsta en människa kan göra för att stödja någon som trakasseras, är att direkt försöka fixa det. Det är viktigare att få bekräftelse och stöd. En sak som jag missade först, är att jag inte insåg hur viktigt det är att sluta titta på trakasserierna. Det är som en tågolycka, det går inte att sluta titta. Jag tillbringade timmar med att bara scrolla. Men att se detta varje dag... en sak som jag har gjort under det senaste året när jag började bli trött på att sätta upp alla dessa känslomässiga murar är att jag slutade titta på hatet. Det fungerade för mig. Jag kunde göra det för att jag har turen att ha ett team som kan hålla reda på vad som sägs på sociala medier. När det gäller så behövs någon du kan lita på som tittar igenom flödet, håller reda på det och rapporterar det, så att du inte själv behöver.