Jag var sju år när systrarna Mirabal dödades den 25 november 1960. De föddes i den Dominikanska republiken, landet som delar en ö med Haiti och som var landningsplatsen för Christofer Columbus och hans tre fartyg 1492. Landet blev självständig från Spanien men på nytt ockuperat av grannen Haiti som tog över och annekterade Dominikanska republiken. Det krävdes ett nytt krig för att äntligen bli fritt. Dominikanerna reste sig igen och blev självständiga. Men landet var bankrutt och plundrades av både USA och Europa.
Korrupta politiker sålde landets råvaror till företag och skatterna hamnade i politikernas egna händer.
1916 blev Dominikanska republiken invaderad av USA som hade stora ekonomiska intressen i landet och ville garantera att de amerikanska företagen kunde verka i lugn och ro i landet. De ville också försäkra sig om att Panamakanalen, som byggdes då, skulle tryggas.
De avsatte presidenten och ockuperade landet under sex år. De lämnade landet i händerna på Rafael Trujillo, en militär som styrde landet både som vald president och som diktator under trettio år, från 1930 till 1961, när han mördades av politiska motståndare.
Trujillos välde kännetecknades av korruption, personkult, nepotism och våld. Massakrer och folkmord på invånarna från grannlandet Haiti hörde till vardagen. Han utnämnde en av sina söner till överste när han var fyra år gammal. Trujillo och hans familj förskingrade landets resurser och blev enormt rika, de fick arbetare och bönder att arbeta på deras plantager för en spottstyver och dominikanerna flydde landet, många bosatte sig i USA, Mexiko och Spanien. Städer och monument till hans ära svalde landets resurser och det fanns inga gränser för hans girighet.
Systrarna Mirabal – Patria, Minerva och Antonia – föddes i en lantlig medelklassmiljö, pappan Enrique Mirabal var bonde och ägde både mark och boskap. Han var en modern man som tyckte att kvinnorna också skulle utbilda sig och tre av hans fyra döttrar skickades till ett katolskt internat. Den äldsta av de fyra systrarna, Patria, gifte sig snart efter skolan och började i hemlighet arbeta mot diktatorn Rafael Trujillo, som hade ett järngrepp över Dominikanska republiken.
Systern Minerva utbildade sig till advokat men kunde aldrig praktisera eftersom Trujillo själv såg till att hon aldrig kunde arbeta som jurist.
Ryktet var att Trujillo hade velat ha en romantisk affär med henne och hon hade avböjt, Trujillo hade blivit besatt av henne och använde all sin makt för att hämnas på systrarna Mirabal. Trujillo var känd för sina sexuella övergrepp mot unga flickor och han skickade soldater för att kidnappa unga bondekvinnor som han utnyttjade och sedan lämnade. Många av dem hamnade sedan i prostitution och misär.
Antonia, den yngsta av systrarna, var en begåvad matematiker. De bildade en underjordisk motståndsrörelse och ledde flera uppror mot Trujillo. De fängslades och torterades flera gånger, både FN och OAS, den mellanstatliga organisationen för länderna på den amerikanska kontinenten, utövade påtryckningar mot Trujillo för att frige dem.
Han gick med på det, men beslutade i hemlighet att lönnmörda dem. De mördades den 25 november 1960, bara några månader innan Trujillo mördades, den 30 maj 1961. Mordet betydde inte slutet för hans styre utan sonen Ramfis, som levde playboyliv i Paris, hämtades för att efterträda sin far.
En våg av hämnd och våld mot de inblandade i mordet på Trujillo svepte över landet och systrarna Mirabal blev symboler för folkets motstånd. I deras namn saboterades järnvägar och fartyg som skeppade iväg varor till USA och Europa från Trujillos imperium.
Det dröjde till 1996 att innan systrarna Mirabal erkändes som martyrer och deras namn publicerades i skolböckerna. När presidenten Joaquín Balaguer, som tillsammans med Trujillo hade lett landet i mer än fyra decennier, lämnade makten, öppnades plötsligt en möjlighet att ge systrarna en upprättelse.
Nu har huset där systrarna växte upp förvandlats till ett museum och FN har gjort den 25 november till en dag för att protestera mot våldet mot kvinnor. I hela världen demonstrerar kvinnor och män, men få kommer ihåg att det är systrarna Mirabal som vi hyllar den dagen.
Jag frågar mina vänner Felicia och Elena, som är födda i den Dominikanska republiken och som har invandrat till Montevideo där de arbetar som tjänsteflickor i olika familjer, hur de ser på systrarna Mirabal, om de minns dem.
– Om vi gör! Vi är uppvuxna med berättelser om dem, hur de gav aldrig upp, trots fängelset, tortyr och förnedring, de fortsatte kampen tills de mördades. Den enda syster som överlevde dog ganska nyligen, 2014. Hon höll facklan högt och var med när hennes systrar hyllades. Det finns en provins nu som bär deras namn. Och böcker och en film, In the time of the butterflies.
Systrarna Mirabal kallades för Las Mariposas och deras exempel har etsat sig fast i Latinamerikas blodiga historia.
Följ oss
Gå till sidtoppen
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST