Urfolksflickor hittades mördade i sina skoluniformer

2016-11-15 | Ana Valdés padlock

KRÖNIKA/UTRIKES

Den sydamerikanska rörelsen Ni una menos har blivit till en feministisk samlingspunkt för att protestera mot det dödliga våldet mot kvinnor, feminicidio. Den växande rörelsen mobiliserar också för aborträtt och hbtq-personers rättigheter, men också för bättre lön och arbetsvillkor för kvinnor. Ana Valdés som själv deltagit i demonstrationerna skildrar rörelsens mål och bakgrund.

RELATERADE ARTIKLAR:

2016-10-21 Kvinnostrejk utanför Argentinas ambassad

2015-06-14 #NiUnaMenos: Historisk feministisk kraftsamling

”Ni una menos”, ”Inte en mindre” var mottot för demonstrationerna som hölls i Sydamerika under oktober. Det började i Buenos Aires, där kvinnor och flickor dödas dagligen, och ordet ”feminicidio” har fått fäste i allas skolböcker. Kallelsen gick som en löpeld i hela Latinamerika, det demonstrerades i Santiago, Mexico City, San Salvador, Rio de Janeiro, i Caracas, i Havanna. Det var inte bara i huvudstäderna, det demonstrerades i små städer, i byar med få människor kvar.

Kvinnor i den mexikanska staden Ciudad Juárez har mördades i åratal innan någon dömdes. I Guatemalas Quiche-område hittar mödrarna sina flickebarn klädda i skoluniform, våldtagna och stympade. Nobelpristagaren Rigoberta Menchú har sagt att våldet mot urbefolkningen i Guatemala ofta visas i dessa mord och att flickorna mördas som ett sätt att sabotera urfolkens möjligheter att utbilda sig och växa som nation.

De kvinnor som demonstrerar nu vill inte mördas i tystnad och resignation, de vill inte mördas av mäktiga män eller av sina egna släktingar, de vill inte bli byte för jägare som jagar dem som villebråd. Alla vet de att mördarna ingår i en manlig konspiration där poliser, jordägare och korrupta domare mördar kvinnor som en pervers initiationsrit.

Susana Chavez, poeten som myntade uttrycket ”Ni una muerta más” 1995 bodde i Ciudad Juárez och ville med sina dikter uppmärksamma de hundratals mördade kvinnor som ingen krävde rättvisa för. Hon själv blev offer för det våld hon protesterade mot, hennes kropp hittades stympad och hennes familj fick identifiera hennes rester långt senare.

Men dessa nya protester startade 2015 och är mer omfattande än någonsin, tusentals kvinnor har demonstrerat för att kräva strängare lagar mot våldet mot kvinnor och barn.

I Uruguay dödades en kvinna för två dagar sedan av sin man, som försökte bränna ner deras gemensamma hus. I Argentina dödade en taekwondolärare hela sin familj; svärmor, svägerska, hustru, och ett flickebarn på några månader i deras gemensamma hus.

Det finns många tolkningar om varför våldet mot kvinnor och barn i Latinamerika ökar. Jag frågade den uruguayska psykologen Liria Ortiz om hur ser hon på detta. Hon är bosatt i Sverige sedan länge och medverkar regelbundet i Dagens nyheter i frågor om relationer och personlig utveckling. Hennes bok, Entrevista motivacional en la violencia doméstica (Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer) har nyss kommit ut på spanska, och kommer att användas i kurser och fortbildningar i Uruguay, Argentina och Chile.

– Det finns så mycket frustration, männen känner sig maktlösa, deras identitet ifrågasätts, deras traditionella roller försvinner. Att hämnas mot kvinnor och barn är enkelt, de är svagare, de slår inte tillbaka, säger hon.

Kollektivet La Pitanga, som drivs av några kvinnor som bor och arbetar i ett perifert område i Montevideo, har givit ut en handbok om våld som riktar sig till grannarna och till skolan. De vill att alla ska engagera sig och anmäla de fall där de ser hur kvinnor och barn far illa. Ifall en kvinna kommer till ett möte med lärarna med en blåtira måste det anmälas, misshandel får inte ske i hemlighet. När barn kissar på sig och visar tydliga tecken på utsatthet för våld måste det rapporteras. En speciell styrka inom polisen arbetar nu i Uruguay för att förebygga och arbeta mot våldet.

Women in Black och andra liknande organisationer arrangerar årligen demonstrationer i Montevideo, och kvinnliga politiker har visat att de kan agera. Uruguay är nästan unikt i världen om en lag som ger barn som har utsatts för våld en särskild pension som betalas ut tills de är 18 år. Pensionen betalas ofta ut till mor- och farföräldrar, som ibland fungerar som målsman till barn som har förlorat sin mor. Män som har mördat eller misshandlat sin hustru förlorar sin rätt till umgänge med barnen.

Den katolska kyrkan i Uruguay stödjer också arbetet mot det könsrelaterade våldet och har upplåtit flera hus som fungerar som härbärge för misshandlade kvinnor.

Budskapet som kommer från Vatikanen är tydligt, under påven Franciskus ska det bli nolltolerans mot pedofili och våld mot kvinnor och barn. Många män har känt sig uppmuntrade av en gammal och förlegad tolkning av Paulus ord ”kvinna tig i församlingen”, där männen sågs som kronan i skapelsen och kvinnorna underordnade.

I konciliet i Trento 1545-1550, förkunnades att kvinnorna hade en själ, inte en utvecklad själ utan en själ som behövde männens ledning för att växa. I det katolska Latinamerika har kvinnors rättigheter inte setts som självklara och våldet mot kvinnor och barn utgår ofta ifrån den synen.

Kvinnorna som demonstrerade över hela Latinamerika kräver att deras rättigheter erkänns och att de ska skyddas av lagar och normer.