Fr v: Edda Manga, Adrián Groglopo, Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, Irene Molina och Marcus Lauri.

Tio år med Antirasistisk akademi

2016-11-12 | Adrián Groglopo , Juan Velasquez padlock

FEMINISM/FORSKNING

I slutet av oktober samlades föreningen Antirasistiska akademin i Malmö till sin tionde årskonferens. Juan Velasquez och Adrián Groglopo förmedlar sina tankar kring de två dagarna med samtal om antirasismens nutid och historia, om den tid då föreningen bildades, de tio år som gått och även vad som ska hända framåt. De inbjuder till medverkan i ett redan påbörjat videosändningsprojekt och presenterar förslag till nya samarbeten.

Juan Velasquez är styrelseledamot och Adrián Groglopo är ordförande i Antirasistiska akademin (ArA)

Antirasistiska akademin (ArA) är en förening som bildades 2007 som ett resultat av många år av antirasistiskt arbete inom svenska universitet och högskolor. Föreningen tog avstamp i den statliga utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering som presenterade sitt slutbetänkande år 2006. Utredningens betänkande och dess 13 rapporter involverade över 120 forskare.

Föreningen konstituerades under alliansregeringens första år då denna tog avstånd från utredningens resultat samtidigt som den lade ner både Integrationsverket och Arbetslivsinstitutet – två centrala aktörer för forskningen om migranters arbetsvillkor och livsmöjligheter i det svenska samhället. ArA utgjorde ett försökt at motstå den nya regeringens politiska omstrukturering av kunskapsproduktion i frågor som berör rasism, migration, arbetsliv och arbetsmarknad.

Vi tyckte att det var viktigt att skapa föreningen i en tid då rasismen artikulerades på olika sätt inom politiken. I denna riktning var ArA också ett försök att institutionalisera antirasistisk forskning och nätverka mot rasism och diskriminering i det svenska samhället i stort och inom akademin i synnerhet. Vårt syfte har också varit att stödja etniska, religiösa och antirasistiska organisationer utanför akademin i kampen mot rasism.

Den 22 och 23 oktober 2016 anordnade vi ArA:s årliga konferens i Malmö under rubriken ”Vår rasistiska samtid och antirasistiska framtid” som vi benade ut under två dagar. Den första dagen presenterades olika forskningsstudier och resultat om rasismens utveckling i Sverige; det ventilerades metodologiska ansatser för att studera de problem och hinder som många av oss antirasistiska akademiker med utomeuropeisk bakgrund upplever i den svenska akademiska miljön. Under den andra dagen uppmärksammade vi de tio år som gått efter att vi presenterade utredningens slutbetänkande och samlade antirasistiska akademiker och aktivister i ett forum för kunskaps- och erfarenhetsutbyte inför framtida samarbeten.

Under första dagen frågade vi oss varför antirasism är en viktig rörelse att engagera sig i dag och vilken roll som ArA kan fortsätta spela i den akademiska såväl som den offentliga debatten. Mattias Gardell presenterade sin senaste studie om det rasistiska våldet som skett i Sverige, särskilt fokus läggs på mördaren Peter Mangs och hur denne kan ramas in i en ideologisk samhällsorganisering som legitimerar rastänkande både politiskt och socialt. Därefter presenterade Edda Manga den historiska kontinuitet som finns i Europa sedan den koloniala tiden och i dag i frågan om rätten att migrera till Europa.

När det kommer till metodologier, lyssnade vi på två paneler som kompletterade varandra om läget för den antirasistiska aktivismen inom våra universitet. Den första framfördes av Pouran Djampour och Emma Söderman som presenterade sin senaste antologi Irreguljär migration i Sverige, och även talade om hur det, i den institutionella vardagen, förekommer ett mycket komplext motstånd där antirasistiska positioner från berörda forskare aproprieras av andra kolleger medan stödet för dessa uteblir och dess självförtroende undermineras. Dagens sista inlägg gjordes av Tobias Hübinette, som visade bland annat att representationen av akademiker med utomnordisk bakgrund hade minskat kraftigt fram till 2013.

Konferensens andra dag bestod av en panel som samlade gruppen som ledde Utredningen mellan 2004 och 2006, nämligen Masoud Kamali, Paulina de los Reyes, samt sekreterarna Adrián Groglopo och Marcus Lauri tillsammans med professor i kulturgeografi Irene Molina. Panelen modererades av Edda Manga och tog upp flera reflektioner om vad som hände under utredningens tid och vad som hänt under de tio år som har gått.

Panelen diskuterade också vad som håller på hända i dag med tanke på den politiskt organiserade rasismen, privatisering av välfärdsstaten, den etniska boendesegregationen i gentrifieringens tid och om en om-konfigurering av vetenskapspolitik som etablerar nya konceptualiseringar om ”extremism” och ”radikalisering”, där skapandet av fienden fortsätter att konstruera den koloniala Andra. Från publiken framfördes att utredningen utgör ett grundläggande arkiv som inspirerar till fortsatt kritiskt tänkande. Det är vi glada för, men ännu har inte tillräckligt gjorts. Därför välkomnas också det nya centrum om mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet.

Mer statistik och fler etnografiska studier efterfrågades och önskemål framfördes från flera forskare om samarbeten och fortsatt nätverkande i två riktningar; dels att anordna en gemensam forskarkonferens tillsammans med det nystartade centrumet om mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet, dels att medverka till mångkulturellt centrums (MKC) jubileum i Fittja under temat allmändalen, istället för att ta del i Almedalen. Vi ser fram emot att göra en kraftsamling inför båda aktiviteterna till sommaren med en populärvetenskaplig ansats i samarbete med MKC. Vi vill passa på att bjuda in konstnärliga och performativa ansatser att ta plats där när vi hoppas presentera ArA:s nystartade videosändningsprojekt. Föreningen startade sitt videosändningsprojekt i och med inspelningen av hela konferensen.

Vår ambition är att samla ett urval av landets antirasistiska forskare och aktivister för att bena ut hur rasism kommer till uttryck och kan bekämpas. Projektet ska utgöra ett utbildningsmaterial som kan användas i undervisning på gymnasieskolor och på grundkurser vid universiteteten. Men det ska också användas för att lägga grunden till en vetenskapskanal om dessa frågor som traditionella medier än så länge vill osynliggöra och stigmatisera. Projektet utgör en mycket utmanande pedagogisk uppgift att tillgängliggöra kritisk teori och en aktivism.

Det sista passet hade vi ett forum där vi tillsammans med aktivister fick lyssna på olika uppslag om behovet att söka bredare allianser med antisystemiska rörelser som driver en gemensam kamp mot förtryck som sker på olika fronter. Dessa är uppslag som vi avser att problematisera och utveckla för att driva kampen mot rasism tillsammans med flera aktivistiska konstellationer.