Gudrun Schyman är partiledare för Feministiskt initiativ.

Hillary Clinton for president!

2016-11-07 | Gudrun Schyman padlock

KRÖNIKA/INRIKES

Alla kvinnor är inte feminister, och huruvida Hillary Clinton är det beror på, enligt Gudrun Schyman (Fi). Men om Clinton blir president efter en valkampanj där sexismen gått över alla gränser krossar hon ett tydligt glastak och har en framväxande antirasistisk och inkluderande feministisk rörelse att ta stöd av. ”Svaret på nationalism och politisk och religiös extremism måste vara mer feminism”, skriver Schyman.

RELATERADE ARTIKLAR:

2016-11-07 USA: Går det att lita på presidentvalets vinnare?

2016-09-30 Så var den första av tre presidentvalsdebatter i USA

2016-08-12 USA: Ökat stöd för Green Partys presidentkandidat Jill Stein

2016-08-02 #Pride2016: Valet i USA viktigt för hbtq-frågors ställning

Den patriarkala politiska karusell som vi nu bevittnat i USA visar i all sin brutalitet hur politiken sedd med en manlig blick kan resultera i en sexism som går över alla gränser. Så ser det tack och lov inte ut i Sverige. Men genuskontraktets lagar om att män lyssnar på män och kvinnor lyssnar på män frodas fortfarande. Jag brukar fråga publiken på mina egna möten om de minns att vi hade en myndighet som hette JämO och att en man under en period var chef där.

Många minns Claes Borgström. Sedan frågar jag om de minns vem som var före och vem som kom efter. Frågorna var ju inte nya när Borgström började och problemen var inte lösta när Borgström slutade. Men ingen minns. Varken Lena Sveneus (1994-2000) eller Ann-Marie Bergström (2007-2008). Borgström gjorde ett väldigt bra jobb, inte tu tal om det, men det gjorde också hans företrädare och hans efterträdare. Men de var kvinnor.

Hur är det då med Hillary Clinton? Är hon feminist? Det beror naturligtvis på hur en definierar ordet. Enligt Wikipedia är feminism en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män och där feminister verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Gör Hillary Clinton det? Både ja och nej.

Att följa Hillary Clintons väg från det första feministiska talet på universitetet Wellesley, där hon kritiserade att samhället gjorde kvinnor osynliga och att alla ledare verkade vara män, till dagens feministiska tilltal i presidentkampanjen ger onekligen ett feministiskt intryck. Samtidigt är den politik som Clinton varit en del av – och som hon sannolikt kommer att fortsätta – en starkt marknadsliberal ekonomi parad med en blind tro på militarismens förtjänster långt ifrån den politik som behövs för att omfördela makt och resurser från gruppen män till gruppen kvinnor; lokalt, regionalt och globalt.

Politiken kan inte reduceras till frågan om kön. Alla kvinnor är inte feminister (och alla feminister är inte kvinnor). Margaret Thatcher var ett bra exempel på det. Men frågan om representation har betydelse. Det är en demokratisk landvinning när både kvinnor och män syns på alla poster och positioner i ett samhälle, inte minst inom politiken som ju just bygger på representation. Att vi i Sverige har en jämställd riksdag och en jämställd regering stärker tilltron till demokratins institutioner även om regeringens politik inom flera områden är rent antifeministisk (asyl- och flyktingpolitiken, pensionspolitiken, med mera).

Om tilltron till de demokratiska systemen försvagas, om fler och fler inte anser sig representerade, göder det rörelser som med förakt talar om ”det politiska etablissemanget som behöver en spark i arselet” och partier som företräder gamla traditionella högerextrema auktoritära och patriarkala värden får vind i seglen. Får de makt attackeras mänskliga rättigheter. Aborträtten, flykting- och asylpolitiken, hbtq-personers rättigheter, mediernas frihet, och så vidare, sitter löst.

Svaret på nationalism och politisk och religiös extremism måste vara mer feminism. Jag hoppas att Hillary Clinton, i sin position som USA:s första kvinna på presidentposten, förstår att ta stöd av den antirasistiska och inkluderande feministiska rörelse som nu växer fram i USA. Hon fick stort genomslag på kvinnokonferensen i Beijing 1995 när hon sade att mänskliga rättigheter är kvinnors rättigheter och kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.

Ett annat citat är: There cannot be true democracy unless women’s voices are heard. There cannot be true democracy unless women are given the opportunity to take responsibility for their own lives. There cannot be true democracy unless all citizens are able to participate fully in the lives of their country.

Att vara feminist förpliktigar. Hon har mycket att leva upp till. Vi som är feminister får förhoppningsvis glädjas över att ännu ett tydligt glastak är krossat.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: