Påven avslutade sin Sverigevistelse med en presskonferens.

Det är kvinnornas fel!

2016-11-02 | Mattias Irving padlock

OPINION

I slutet på påvens Sverigevistelse dristar sig världsledaren till en gissning på varför svenska män utnyttjar utsatta kvinnor i utlandet. Det är de svenska kvinnornas fel, som är så starka! Värsta nättrollsjargongen, skriver Mattias Irving.

Nu är påven Franciskus uppmärksammade besök över, och hundratals prelater har haft en mycket mysig stund tillsammans i Lunds domkyrka. Gamla sår har setts över och dialogiska broar har stärkts över de historiska och teologiska avgrunderna.

Samtidigt har vi knappt ens blickat ner i den djupaste avgrunden av dem alla. Somliga har försökt. En tapper, ifrågasättande röst har funnits i prästen Helena Myrstener, som skarpt har ifrågasatt påvens kvinnosyn. Det skulle visa sig, inte minst i de sista skälvande minuterna av det påvliga Sverigebesöket, att Myrstener hade helt rätt.

På den sista presskonferensen fick påve Franciskus frågan om hur han ställer sig till kvinnor inom prästämbetet. Då skrattade den argentinske mysfarbrorn och lät höra att han förstått att Sverige har många starka och duktiga kvinnor – för tydligen är det ”styrka” att följa kallet att bli präst, en exceptionell egenskap som tydligen inte alla kvinnor besitter, utan bara de starka.

Ursäkta mig, men ”stark och duktig”? Sällan har väl komplimanger klingat så falskt. Fattades bara att en sådan ”stark och duktig” svensk präst hade stått tillräckligt nära till hands för att på kompetent sätt få agera retorisk rekvisita genom att inkassera några klappar på huvudet från den gode Franciskus.

”Därför”, fortsätter påven, ”finns det en och annan man som söker kvinnor från andra länder” i Sverige.

Det är de svenska kvinnornas fel! Så lyder mysfarbror Franciskus omdöme om svenska mäns sexturism och äktenskapsliknande utnyttjande av utsatta kvinnor i andra länder. Ett sådant uttalande blir desto mer hårresande när det inte fräses fram av någon anonym Sverigevän med renässansmålaravatar på Twitter, utan av en ständigt leende storpatriark vars självbild och valspråk går ut på att vara ödmjukheten personifierad.

Samtidigt arbetar Svenska kyrkan i utlandet aktivt med jämställdhetsfrågor på många platser i världen. Att på plats motarbeta trafficking, våld mot kvinnor och prostitution betraktas som självklarheter. Men när det kommer till den mäktiga Vatikanens minst sagt bekymmerslösa hållning i samma frågor så håller Svenska kyrkan en betydligt mjukare linje.

Förhoppningsvis ska detta hårresande uttalande från påve Franciskus vara en ögonöppnare för de journalister och mediepersonligheter som de senaste åren tävlat om att dunka i Franciskus rygg. Just nu rasar striden om den grundläggande aborträtten i vårt högkatolska grannland Polen. En nationalistisk, antifeministisk vind blåser stark över hela västvärlden, och den har det gemensamt med påven att den allt som oftast anser att allt är kvinnornas fel.