#bortomdebatten: Hela staden ska bli ett tryggt rum

2016-10-25 | Vera Atarodi padlock

INRIKES

– Debatten kring hedersrelaterat våld har sett likadan ut i 15 år. Vi har bara diskuterat orsaken till våldet och jag ser ingen utveckling. Det finns en motsättning, vi ser antingen allt våld som patriarkalt våld eller endast en specifik grupp utsatta och förövare, med risk för närmandet av en rasistisk diskurs. Det behöver inte vara det ena eller andra. Ja, det krävs specifikt stöd för de som är utsatta och ja, det är patriarkalt våld, säger Kina Sjöström som arbetar på RFSL:s brottsofferjour.

FAKTA/#bortomdebatten

Ända sedan mordet på Fadime Şahindal 2002 har det funnits en låsning i den offentliga debatten om våld i hederns namn som ännu inte tycks nära en lösning. Debattens vågor går höga, stundtals långt över huvudet på de som arbetar med de här frågorna. #bortomdebatten är en reportageserie i tre delar där Vera Atarodi låter personer verksamma i organisationer som möter utsatta i vardagen komma till tals.

Del 1: Så jobbar Elektra med unga och heder

Del 2: Hos Terrafem har alla kvinnor varsin historia

Del 3: Hela staden ska bli ett tryggt rum

Långt in på korridoren på RFSL:s kontor på Sveavägen i Stockholm sitter Kina Sjöström med sin kollega och tar emot samtal från hela Sverige. Hit söker sig hbtq-personer för stöd när de blivit utsatta våld eller hot. Det kan röra sig om hatbrott, våld i nära relation, sexuellt våld eller hedersrelaterat hot och våld. Kina Sjöström jobbar främst med känslomässigt stöd i form av stödsamtal, samt även med praktisk hjälp såsom att länka brottsoffer till juridiskt stöd, socialtjänst och myndigheter.

Verksamheten tar emot kring 200 klienter på år. Vissa har de kontakt med under lång tid, andra ringer bara en gång för stöd. RFSL har olika projekt som arbetar mot våld i hederns namn. Brottsofferjouren är ett av dem. Oftast arbetar Kina Sjöström direkt mot klienter men hon är också ute och föreläser om hur hederskontexten ser ut för hbtq-personer.

– Jag vill främst prata om våra klienters erfarenheter och hur de kan få bättre stöd. Visst är det viktigt att diskutera hedersproblematiken på ett teoretiskt plan men det är viktigt att diskussionen utgår ifrån det praktiska arbetet, se vilka vi möter och jobba utifrån deras behov, säger Kina Sjöström.

Snabbare hjälp när heder nämns

Kina Sjöström är genusvetare i grunden och har arbetat länge med våld i nära relationer. 2003 började hon arbeta på kvinnojour och i dag har hon varit på RFSL i fyra år. Hon menar att brott mot kvinnor och hbtq-personer är snarlika eftersom grunden, ett patriarkalt synsätt på kön och sexualitet, är densamma. Men hon lägger till att hbtq-personer är extra utsatta eftersom våldet mot dem inte uppmärksammas.

Kina Sjöström, RFSL:s brottsofferjour.

I dag lyfts pojkars situation i hederskontexten allt mer men majoriteten av de som Kina Sjöström träffar är vuxna män och det är svårt att finna stöd för dem. De anses exempelvis sällan ha rätt till skyddat boende och antas kunna hantera sina problem. Hon använder begreppet heder när hennes klienter själva väljer att benämna sin problematik som sådan, men hon har också märkt att hon får snabbare hjälp från myndigheter när hon väljer ordet heder.

– Trots att jag själv tycker att heder som begrepp kan vara förenklande och problematiskt så kan det faktiskt innebära att en individ får hjälp snabbare, i dag reagerar socialtjänsten på termen. Jag har funderat på om jag upprätthåller en struktur när jag använder begreppet men klienten får ju hjälp snabbare och det behövs, säger hon.

Hon menar att det inte alltid är glasklart huruvida brott är hatbrott eller hedersrelaterade i fall som rör hbtq-personer. Ibland kan de röra sig om båda.

– Både våld i hederns namn och hatbrott är och har sitt ursprung i heteronormen och jag skulle vilja se en mer intersektionell syn på våld i nära relationer. Vi behöver prata mer om hur olika strukturer samverkar för att förstå fler fall, säger hon.

Berättelser om omvändelseförsök är vanliga. Kina Sjöström möter personer som blir tagna till läkare, psykologer eller religiösa ledare för att ”omvändas” till heterosexuella. Att spela med och leva ett dubbelliv är inte ovanligt men det är svårt att förneka sig själv och det tär på klienterna.

– Det är lättare att upprätthålla ett dubbelliv som man, oftast är krav på att bilda familj inte lika tidiga och starka för män som för kvinnor. Jag träffar ofta personer när de kommit till stadiet där de inte längre orkar med dubbellivet, med lögnerna och att inte få vara sig själva, säger Kina Sjöström.

Särskilda behov

En annan verksamhet inom RFSL som också behandlar hedersproblematiken är RFSL Newcomers. Deras arbete startade för fem år sedan i Stockholm och finns i dag på flera orter runt om i landet. I Malmö jobbar aktivisterna i Newcomers med att skapa trygga rum och lyfta frågan om separata asylboenden för hbtq-personer.

Cihan Arikan, RFSL Mamö.

– Det finns ett särskilt behov för asylsökande hptq-personer. De kan inte bo på vanliga boenden och vi lyssnar på dem och försöker stödja dem. Senast var vi i kontakt med två transpersoner som förbjöds tala sitt egna språk, på grund av skam, av andra på boendet. Efter sådana hot kom de till oss och vi stöttade dem i flytten, berättar Cihan Arikan som är aktivist i Newcomers och styrelsemedlem i RFSL Malmö.

På fredagar erbjuds juridisk rådgivning i samband med ett separatistiskt kafé för hbtq- personer som är under asylprocess. Men det är inte bara på asylboenden som problem finns. Även Cihan Arikan menar att problemet måste bemötas med ett intersektionellt perspektiv och att heder ser olika ut i olika kontext. För en asylsökande finns oftast problematiken på flera plan. Det finns förväntningar om att kunna prata om sin sexualitet eller könstillhörighet under asylprocessen med tjänstepersoner.

Till att börja med finns redan en misstänksamhet mot myndigheter och en risk att personer dessutom dolt sin sexualitet hela livet. Sådana svårigheter komplicerar situationen för den asylsökande och gör det än svårare att prata med tolk, jurist eller socialtjänst. Cihan Arikan menar att det är ett västerländskt perspektiv att anta att personer hunnit reflektera över sin situation och att personer ens kommit ut för sig själva. Newcomers försöker skapa rum med trygghet så personer kan börja prata om sin situation men också rum för att bara vara utan att förklara sig.

I RFSL:s lokaler, en bit bort från Gustav Adolfs torg i centrala Malmö har flera grupper separatistiska möten, Black Coffee Hbtq för afrosvenska hbtq-personer, unga hbtq-personer, asylsökande hbtq-personer. I september ska de även börja med möten för kvinnor och transpersoner som söker asyl eller har påbörjat processen. Majoriteten av de som deltar i separatistiska träffar i dag är män och nu ska gruppen försöka nå ut till de som inte hittat till lokalerna, kvinnor och transpersoner.

Arbete utan slut

De flesta av aktivisterna har själva migrationserfarenheter och därför finns stor kompetens i gruppen om målgruppen. Aktivisterna ingår i ett brett nätverk och kan förmedla olika personer till olika grupper, beroende på behov. Medan han berättar om hur verksamheten kommer en besökare in i lokalerna. Han vill ha kontakt med verksamheten och behöver en kontaktperson som talar dari. Cihan Arikan är tillmötesgående, tar hans nummer och säger att hans kollega kommer att höra av sig snart.

– Självklart är det bra med aktivister som själva har varit i samma situation men vi undrar varför ingen utan denna erfarenhet engagerar sig. Hbtq-communityn måste bli mer stöttande och öppen för alla. Det räcker inte att vi har separatistiska rum en gång i veckan, hela Malmö måste bli ett tryggt rum, säger Cihan Arikan.

I dag är de tio aktivister och hittills i år har de haft kontakt med 130 asylsökande. Det är ett arbete utan slut. För asylsökande är det ytterligare en stress att byta boende hela tiden. De bor hos vänner och vänners vänner. Alla 130 söker boende på grund av särskilda behov. De känner sig inte trygga på asylboenden. Det är problematiskt då alla brott inte anmäls, många som kommer till Newcomers vittnar om psykisk misshandel och hot och är svåra att bevisa.

Utanför boendena är det inte lättare, asylsökande möts av frågor om huruvida det går att vara religiös och hbtq-person, om det går att vara från mellanöstern och vara hbtq-person. Detta ifrågasättande, att ens existens inte är självklar, är en form av indirekt våld, menar Cihan Arikan och refererar igen till betydelsen av det trygga rum som de skapat genom separatismen.

Knappa resurser

I höst drar svenskundervisningen i gång igen, två gånger i veckan. Cihan Arikan är orolig för aktivisterna som arbetar med honom, det finns ingen anställd i verksamheten och det är vanligt att de frivilliga går in i väggen. Han hoppas att de kan få mer resurser som kan stärka dem.

– Det är viktigt med resurser. Vi kan ju se vilken skillnad det var att byta lokal, innan satt vi i en källare med väldigt lite utrymme. All plats gick åt till arkivering och vi kunde inte ha några aktiviteter där. Nu har vi stora fönster och har skyltat med vilka vi är sedan vi flyttade in. Det är konstigt för inga brott har skett även om vi är öppnare här. Den förra lokalen vandaliserades med färg då och då, berättar Cihan Arikan.

I lokalens höga fönster hänger trans-flaggan, prideflaggan och leather-flaggan. Förbipasserande ser rakt in i den djupa lokalen vars väggar är fyllda med affischer och listor på aktiviteter. Än så länge tycks gruppen ha lyckats med att skapa ett tryggt rum innanför fönster och flaggor men Cihan Arian och resten av aktivisternas arbete tar slut när hela staden blivit ett stort tryggt rum.