Urfolkens kampdag gör upp med sekler av kolonialt förtryck

2016-10-12 | Undertecknarna padlock

OPINION

Påståendet att America upptäcktes är i sig en skymf mot de urfolk som fördrivits, mördats och än i dag förnekas sina rättigheter i den orättvisa globala världsordning som är kolonialismens arv. Alltfler höjer sina röster, från Alaska i norr till Eldslandet i söder, och skiftar perspektiv på ”upptäckten” genom att ta den 12 oktober i anspråk som Urfolkens kampdag. Läge att inspireras och solidarisera sig, anser sex företrädare för Feministiskt initiativ (Fi).

Den 12 oktober, för 524 år sedan, landsteg Columbus och hans besättning på landmassan som kallades Abya-Yala och sedermera skulle komma att benämnas ”Amerika”. Även om den förskönande versionen av händelsen vill påstå att han ville bevisa att jorden var rund, hade detta äventyrliga pådrag som huvudsyfte att söka nya handelsvägar och marknader.

Denna landstigning blev upptakten för den europeiska invasionen av kontinenten med ett av de största folkmorden i mänsklighetens historia och et långdraget krig mot urfolk som följd. Intrånget styrdes av en febrilt jakt på mineraler först och senare på andra råvaror såsom gummi, socker, olja och gas. Förutsättningen för dessa verksamheter var hänsynslös exploatering av människor och natur. Urfolkssamhällena som fram till 1492 självständigt utvecklat avancerade kulturer i harmoni med naturen förslavades, tvångsförflyttades och decimerades på enbart några årtionden.

För urfolken innebar den koloniala invasionen även att deras samhällen nåddes av nya patriarkala strukturer som urholkade de relativt jämställda relationer som tycks ha funnits på sina håll och/eller förstärkte egna patriarkala mönster. Urfolkens samhällen inlemmades i en orättvis global världsordning, även präglad av rasism och klassklyftor som än i dag påverkar livet för kontinentens befolkning, i synnerhet urfolk och afroättlingar.

I början av 2010-talet uppgick ursprungsfolken på kontinenten till cirka 30 miljoner människor uppdelade på minst 670 olika folk. Men trots att de flesta länderna i den latinamerikanska regionen inklusive Kanada ställt sig bakom ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter så fortsätter land efter land att bryta mot urfolks mänskliga och kollektiva rättigheter. I den globala orättvisa ordningens tidevarv har formerna för utsugning blivit alltmer sofistikerade. Ett exempel på detta är att vi löntagare i Sverige dras in i dessa brott genom att 16 procent av våra pensionspengar från de statliga AP-fonderna investeras i bland annat gruvutvinning i Latinamerika. Detta trots vetskap om de förödande konsekvenserna av denna verksamhet för urfolk och miljö.

Urfolksterritorierna utsätts än i dag för jakt på fossila bränslen, mineralutvinning och storskaligt industriellt jordbruk. På så sätt fortsätter den koloniala invasionen att tränga undan urfolken till allt mer begränsade territorier med svårbrukbara marker och sköra ekosystem. Urfolken drabbas nu därför hårt av de extrema skiftningarna i väderförhållandena och det ökade antalet klimatkatastrofer. Dessutom hotas de av utrotning eller assimilering i och med att deras traditionella levnadssätt sätts ur spel. Det tar dock inte slut där. Kapitalismen vill, i sin gränslösa girighet, även lägga beslag på biologisk mångfald, ren luft, vattenkraft och inte minst på urfolkens immateriella arv och kultur.

Den senaste formen av kolonialism sker i dag genom internationella institutioner såsom Världsbanken, IMF och transnationella företag som gynnas via bland annat frihandelsavtal. Dessa utgör påtagliga hot mot urfolkssamhällen. Men kolonialism innebär även strukturell rasism och vardagligt symboliskt våld. Några exempel på detta är den inneboende skymfen i påståendet att kontinenten ”upptäcktes”, vardagsbruket av koloniala benämningar som påtvingats urfolken och deras territorier eller när urfolk förvägras rätten att lära sig läsa på sina egna språk, utöva sin kultur och föra sin egen talan samt när deras kunskap kunskap och erfarenheter osynliggörs.

Under dessa fem sekler har urfolken på den amerikanska kontinenten visat på ihärdig kampvilja och motstånd mot olika former av koloniala försök att kuva dem. Alltfler höjer sina röster, från Alaska i norr till Eldslandet i söder, och skiftar perspektiv på denna dag genom att kalla den 12 oktober för Urfolkens kampdag. Andra inspirerande uttryck som växer sig starka är urfolkskvinnors allt tydligare ansträngningar för att organisera sig och formulera sina egna feministiska perspektiv. Urfolksrörelsen har under de senaste decennierna även lyckats få upp miljöfrågorna på dagordningen, något som tagit konkret uttryck i att naturens rättigheter nu får plats i lagar, även i ett lands grundlag.

Parallellt med dessa ideologiska och symboliska kamper kan vi även se kampen till territoriernas försvar. En kamp som försvarar urfolkens sätt att leva och organisera sina samhällen och samtidigt står för en världssyn där miljön tydligare spelar en central roll. Kampen i Standing Rock mot oljeledningen som hotar vattnet i Nord Dakota, Maxima Acuñas kamp till lagunernas försvar i Peru, kampen mot oljebolagen i Amazonas regnskog är bara ett fåtal exempel. Många andras kamp, över hela kontinenten, förblir tyvärr anonym i försöken att tysta de som under 524 år vägrat att låta sig kuvas och assimileras.
Vi solidariserar med dessa 524 år av kamp mot kolonisering!

Carmen Blanco Valer, urfolkspolitisk talesperson för Fi

Soledad Quintana, medlem i Fi Uppsala

Alejandra Gomez Lozano Styrelseledamot i Fi

Blanca-Lilia Lozano – ordförande i Fi Höör

Jaime Gomez – utrikespolitisk talesperson för Fi

Myriam Gomez Lattes – politisk samordnare Fi Malmö