En berättelse om behovet av någon som lyssnar

2016-10-11 | Christin Sandberg padlock

KULTUR/LITTERATUR

Brutal och mänsklig, med skickligt skapade karaktärer. Så beskriver Christin Sandberg senaste romanen av Igiaba Scego, som förra veckan besökte Sverige. Scego har skrivit ett tiotal böcker, vilka flera av dem, liksom hennes journalistiska arbete, rör teman som migration, kolonialism, kultur och identitet. Den senaste, Adua, är den första som utkommit på svenska.

Adua

av Igiaba Scego

Förlag: Contempo

Översättning: Helena Monti

Igiaba Scego är en italiensk författare och journalist vars föräldrar är födda i Somalia. Hennes senaste roman, Adua, är en berättelse om tre personer som under tre historiska perioder lämnar Somalia för att resa till Rom.

Efter att i sin förra bok ha tagit sig an Roms monument och platser med kolonialt arv har hon nu skrivit en roman på samma tema med inspiration från popkulturen. Hon ville ännu en gång ta sig an Italiens koloniala historia, som hon tycker har en alltför undanskymd tillvaro i italienarnas medvetande.

Adua är en rå och brutal, men på samma gång, mycket mänsklig historia om tre somaliska migranter från olika historiska tidsperioder. Scego har skickligt skapat karaktärer som går bortom migrantstereotypen. De tre personerna i berättelsen uppbär det komplicerade spektrum av karaktärsdrag som utgör en människa.

Någon som lyssnar

Zoppe kommer till Italien som översättare åt 30-talets fascistregim och är ett verktyg i Mussolinis imperiebygge. Men han är också en person som ser sin chans att tack vare sina språkkunskaper ta sig till Italien för att tjäna pengar. Just denna ambivalens i människans vara lyckas Scego få fram gång på gång.

För Zoppes del har det ett högt pris. Han utsätts för tortyr och bär mycket lidande och smärta resten av livet. Han är samtidigt en produkt och del av patriarkatet, varav en av de yttersta konsekvenserna tar sig uttryck i att låta könsstympa sin dotter Adua.

Hon i sin tur växer upp och när en dröm om att bli filmstjärna. Efter att diktatorn Siad Barre tagit makten vid en militärkupp i Somalia leder det henne på 70-talet till Rom. Där hamnar hon mitt i en brutal verklighet i filmindustrins utkanter, där hon utnyttjas som svart kvinna. Nu håller Adua på att åldras i Rom.

Hon funderar på att återvända till Somalia, men gifter sig istället med Titanic, en ung papperslös somalier som levande har lyckats ta sig över med båt på Medelhavet, och via Lampedusa värmer sig med alkoholens rus på Roms gator. Hon är kärleks- och närhetströstande efter många år i en stad som har behandlat henne brutalt och som hon fortfarande känner sig främmande inför. De gifter sig, trots att Titanic bara är på genomresa i jakt på en bättre framtid.

Titanic kan dock inte erbjuda allt som Adua är i behov av, framför allt vill han inte lyssna på henne. För att få luft i sin alltför ofta kvävande ensamhet tillbringar hon många timmar vid obelisken, uppburen av en elefant, på Piazza della Minerva för att prata. Om hon inte får dela sina tankar med någon dör hon.

Som en poplåt

Elefanten är Rom. Elefanten är även lyssnaren, eller kanske snarare författaren. För det är så Igiaba Scego arbetar. Hon lyssnar mycket och skriver sen. Hon har beskrivit det som att just det handlar om det somaliska hon har i sig. Att somalier måste berätta historier för andra. Att det alltid finns ett behov av någon som lyssnar.

Förutom lyssnarens viktiga roll jobbar Scego mycket med stilen. Och det märks. Det finns en rytm i boken, och jag läser den med känsla av att jag sitter och lyssnar på just en poplåt.

Igiaba Scego har skrivit ett tiotal böcker, vilka flera av dem, liksom hennes journalistiska arbete, rör teman som migration, kolonialism, kultur och identitet. Adua är hennes första bok på svenska. Med denna utgivning fortsätter det lilla och unga bokförlaget Contempo trenden att ge ut samtida italiensk skönlitteratur kring brännande aktuella ämnen.