Den enda motstrategin mot patriarkatets tystnad är att tala ut, säger Diana Torres.

Bild: Herani Hache

Skamlös porrterrorism i krig med patriarkatet

2016-10-07 | Fanny Wendt Höjer padlock

KULTUR

Tystandet och skambeläggandet har varit patriarkatets strategi. Därför måste min strategi vara skamlösheten och det fria uttrycket, säger performancekonstnären och aktivisten Diana Torres och drar ut en bild på Sigmund Freud ur sin vagina. Torres är bokaktuell med Pornoterrorismo som nyligen översatts till engelska.

Diana Torres, konstnär och författare

Den senaste boken Pucha Potens släpptes i våras.

Torres första bok Pornoterrorismo kommer ut på engelska som ebok i november på Amazon.

På Twitter: @pornoterrorista

”ÅH NEJ, DET ÄR FREUD – SKRIK!”

På scenen i det gamla undergroundhaket Multiforo Cultural Alicia, beläget i hjärtat av Mexico City, drar performancekonstnären Diana Torres ut en bild på Sigmund Freud ur sin egen vagina – och vi, publiken, skriker. I nästan en hel minut skriker vi för alla misshandlade fittors olyckor, och de graffitipyntade väggarna skakar.

Det är en sen vårkväll i Mexico City som Diana Torres i samband med släppet av sin senaste bok, Pucha Potens (fittpotens), framför sitt porrterroristiska performanceverk om gynekologins historia. Idén om, och användandet av, porrterrorismen formulerades i Torres första bok, Pornoterrorismo (Porrterrorism).

För Torres är porrterrorismen mer än ett koncept, eller en teori, en verktygslåda. Ett möjligt (för)svar i en krissituation där förhandlingar omöjliggjorts. Inför samhällsinstutioner och regeringsorgan som försöker styra kroppar, kön och sexualitet, krävs det radikala metoder. För sin egen sexualitet, menar Torres, har hon aldrig kunnat kompromissa kring.

Känner du att du är i krig? Vem är din fiende?

– Absolut. Jag känner det sedan jag var tonåring. Så länge människor dör eller fänglas för sin sexuella orientering, sin könsidentitet, för att vara kvinna, och så vidare, är vi i öppet krig. Min fiende är det kapitalistiska och machistiska systemet som baseras på den heteropatriarkala samhällsmodellen. Och i min egen kontext har den katolska religionen varit en tydlig fiende i sekler.

Vad är i så fall dina vapen?

– En egen sexualitet och en egen kropp. Feminismen och anarkismen.

För Torres senaste performance är en stor projektorduk, en handkamera och hennes viktigaste verktyg, den egna kroppen, allt som behövs. Att hon identifierar sig som kvinna, säger hon, är ett politiskt ställningstagande – inte en underkastelse inför biologin.

Hur förhåller du dig till könade kroppar – och till din egen kropp?

– Jag är inte egentligen intresserad av att fängsla min kropp i en fixerad könsidentitet. Jag har aldrig varit female sedan jag föddes. Visst, jag har fitta och bröst, men resten av min kropp, särskilt mitt ansikte, har aldrig blivit läst som kvinnligt eller manligt, utan någonting där emellan. Mina hormoner är en galen blandning av kontraster och att förneka det skulle vara att förneka en stor del av mig själv. Men vad som verkligen betingade mig att vara kvinna är – som tur är! – att jag socialiserades till det. Jag är säker på att det gav mig mitt feministiska medvetande.

Den egna kroppen är konstens viktigaste verktyg. Att identifiera sig som kvinna innebär inte att fängsla sig vid biologi, utan för Torres är det ett politiskt ställningstagande. Foto: Herani Hache

Uppförstorat på projektorduken drar Torres ut bild efter bild ur sig. Förutom Freud träffar vi bland annat ”gynekologins fader” Marion Sims och Anarcha, ett av Sims offer, och 1500-talsanatomisten Gabriel Fallopius. Torres menar att den kliniska medicinen, som en funktion av den heteropatriarkala samhällsmodellen, under sekel har fört krig mot kvinnokroppen.

I Pornoterrorismo kallar du dig en sinvergüenza (en skamlös). Vad spelar skam för roll för uppehållandet av saker och tings ordning?

– Skam är den inre polisen som vi alla bär med oss. Skam kontrollerar alla våra handlingar eftersom vi är upplärda att hela tiden tänka på hur våra handlingar kommer se ut för andra, hur de kommer att påverka vår komfort, sociala relationer och så vidare. Skam är ett av de bästa verktyg systemet har för att kontrollera oss. Och att undvika det är inte så lätt att det bara är att att läsa böcker, gå på orgier eller vara queer. Jag är inte helt befriad från skam, men jag jobbar mot det och att kalla mig själv sinvergüenza är en del av den processen.

Diana Torres föddes i Spanien, men bor sedan flera år tillbaka i Mexico City. Hon har gjort performances, workshops och föreläsningar i länder världen över och berättar att reaktionerna oftast varit desamma: tacksamhet, lättnad och glädje.

Fungerar den heterosexuella matrisen mer eller mindre på samma sätt på olika platser?

– Absolut, det är samma grej! Jag menar, om vi förstår heteropatriarkatet som ett system, är de olika koderna för att uttrycka det varken bättre eller sämre, det är samma skit med olika koder, språk och performances. När jag är i vad som felaktigt benämns ”tredje världen-länder” ser jag ingen skillnad på det systematiska våld vi lider som kvinnor eller köns-oliktänkande jämfört med de i teorin ”utvecklade” europeiska länderna.

Men för de olika koderna och språken, behöver du då olika taktiker beroende på var du uppträder?

– Ja, jag försöker att alltid tänka på kontexten när jag uppträder, särskilt om det är en plats där jag har mer priviligier än i mitt hemland, Spanien. Jag hatar konstnärer, akademiker eller aktivister som åker och jobbar någonstans utan att veta någonting alls om folket som de kommunicerar med. Jag vill inte vara en abstrakt konstnär, utan använda konsten som ett sätt att kommunicera. Då måste varje show vara gjord för platsen som jag utför den på.

Den negativa feedback hon fått, till exempel i form av dödshot och stämningsförsök av radikal-katolska och högervridna grupper, säger hon inte rör henne i ryggen.

– När jag skrev Pornoterrorismo var jag rädd att fiender skulle skulle dyka upp på mina performances för att kasta skit på mig, men det hände aldrig och jag tror inte att det kommer göra det. Min autentiska fiende, som tur är, bryr sig inte ett skit om mig... än!

Kvällens show slutar i klimax. En assistent får hoppa in som kameraperson när Torres med ena handen penetrerar sig själv med en dildo och med den andra håller en glasbehållare mot slidöppningen. Hon ska bevisa att fittor också är sexuellt expansiva och ejakulera, eller squirta, på scen. Efter bara någon minut är behållaren halvfylld av den vattenliknade vätskan. Förutom att ämnet squirting tas upp i Pornoterrorismo och utvecklas i nya Pucha Potens, leder Torres också ejakuleringsworkshops för fitt-folk som vill upptäcka sin squirtpotential.

Varför kände du ett behov att skriva en bok om kroppsvätskor?

– Boken handlar inte direkt om ”kroppsvätskor” generellt, den berör ett väldigt precist ämne: fittprostata och fittejakulering. Jag behöver berätta att vetenskapen, den katolska religionen och patriarkatet har gjort stor, stor skada på våra kroppar och sexualiteter, stympat dem och täckt över allt med en tung filt av tystnad. Om tystnad har varit fiendens strategi, är den enda motstrategin att tala ut – det är vad jag gör.