De olycksaliga folkomröstningarnas år

2016-10-04 | Soraya Post padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

EU är inte Colombia. Och Orbán är inte kvinnornas försvarare. Det konstaterar Soraya Post (Fi) i veckans EU-krönika. Den handlar om besvikelsen över colombianernas nej till freden, och hur det låga deltagandet i Ungerns omröstning om EU:s omfördelning av människor på flykt trots allt erbjuder en strimma av hopp 2016 – ett år av olycksaliga folkomröstningar.

Soraya Post är EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ.

En tropisk storm har smekt oss med sin svans. Nu har tromberna svept bort, men skyfallet dröjer sig kvar och håller många colombianska väljare borta från vallokalen på La Institución Universitaria de Bellas Artes i Cartagena. Här röstar bara män. På många håll är röstningen könsseparerad – för att kvinnorna alls ska våga gå och rösta.

De senaste fem dagarna har jag, tillsammans med 16 andra EU-parlamentariker, varit i Colombia för att stötta ja-sidan i folkomröstningen om fredsavtalet mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan.

Hade colombianerna röstat ja i söndags hade en 52 år lång konflikt, som uppskattas ha krävt 220 000 liv, kunnat gå mot sitt slut.

Men det blev nej. Knappt.

Det är ett tungt bakslag för alla oss som hade hoppats på att colombianerna skulle ge oss en strimma av hopp i samtidens kompakta mörker runt om i världens samhällen.

Samtidigt har jag – och det trodde jag aldrig när jag satte mig på planet till Bogotá – stor förståelse för många av dem som berättade för mig att de skulle rösta nej i söndags. Aktivister från kvinnoorganisationer och våldtäktsoffer som inte kunde förlåta så lätt, som tyckte att krigets brutala förövare inte kunde få komma så billigt undan.

I Colombia har sexuellt våld använts som ett strategiskt vapen i det fem decennier långa inbördeskriget. Varje timme våldtas två kvinnor. Otaliga har tvingats in i människohandel eller blivit tvingade att genomgå abort.

Visst vill dessa kvinnor ha fred. Men inte på vilka villkor som helst. Först kräver de rättvisa. Så ja. Jag är besviken på resultatet och rädd för vad det ska få för konsekvenser, men jag kan förstå många av dem som röstade nej.

2016 har varit de olycksaliga folkomröstningarnas år. När jag nu sitter på planet på väg tillbaka till Europa och parlamentets oktobersession i Strasbourg har också ett av EU:s medlemsländer folkomröstat på samma dag som colombianerna. Även i Europa stormar det kring offer för ett krig.

Ungerns auktoritäre högerledare Viktor Orbán hade utlyst en folkomröstning om EU:s omfördelning av flyktingar. Han ville använda det förväntade nej-resultatet som vapen mot EU-kommissionens (sedan ett tag tillbaka skrinlagda) planer på att tvinga EU:s medlemsländer att ta emot solidariskt omplacerade flyktingar från till exempel hårt belastade Grekland.

Orbán talar som om Europa var utsatt för en invasion av islam. Han pratar om att han vill skydda sina fyra döttrar från sådant som hände på nyårsnatten i tyska Köln. Den ungerske premiärministern får det att låta som att europeiska kvinnor är utsatta för ett islamistiskt våldtäktskrig mer brutalt än det colombianska.

Men EU är inte Colombia. Och Orbán är inte kvinnornas försvarare. I själva verket ägnar han sig åt samma hederskultur som de islamister han så gärna likställer med alla muslimska migranter i Europa.

I den ungerska regeringen sitter inte en enda kvinna. De kvinnor som engagerat sig i folkomröstningskampanjen har gjort det på den motsatta sidan. Till exempel Klara Ungar som samlade tusentals personer till en demonstration mot regeringen i Budapest.

Och faktum är att även om 98 procent, precis som Orbán ville, röstade nej i söndags, vann ändå Klara Ungar och Orbáns motståndare i slutändan. De hade nämligen uppmanat ungrarna att stanna hemma och röstskolka i stället för att ge regimens missbruk av en demokratisk institution legitimitet. Och den uppmaningen hörsammades av en majoritet av folket.

Knappt varannan ungrare deltog i Orbáns folkomröstning, vilket gjorde att den ogiltigförklarades. Det trodde jag inte heller när jag satte mig på planet till Bogotá. Men den här folkomröstningsveckan fick Orbáns politiska show i Ungern stå för min lilla strimma hopp.