”Nu ser vi till att en samtyckeslag blir verklighet”

2016-09-28 | Annika Hirvonen Falk padlock

KRÖNIKA/INRIKES

Enigheten i riksdagen är bred: ”Den som har sex med en person som inte deltar frivilligt ska dömas för brott. Punkt. De sista kvarlevorna av den unkna kvinnosyn som genom historien präglat sexualbrottslagstiftningen rensas därmed bort”, skriver Annika Hirvonen Falk (MP), inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv och ledamot i sexualbrottskommittén som presenterar sitt slutbetänkande på onsdag nästa vecka.

På onsdag presenterar jag och mina kollegor i sexualbrottskommittén ett förslag till samtyckesbestämmelse. Vi ska se till att det blir en historisk dag, en händelse som leder till att vi äntligen sätter punkt för den decennier långa diskussionen om huruvida kvinnors rätt till sexuell integritet ska vara utgångspunkten i lagstiftningen

Sexualbrottsutredningen kommer att presentera ett förslag till samtyckesbestämmelse. Den som har sex med en person som inte deltar frivilligt ska dömas för brott. Punkt. De sista kvarlevorna av den unkna kvinnosyn som genom historien präglat sexualbrottslagstiftningen rensas därmed bort. Huruvida kvinnan gjort våldsamt motstånd, drabbats av frysreaktion eller helt enkelt överrumplats, ska sakna betydelse för om det anses vara ett allvarligt brott eller inte.

Ända in på 60-talet krävdes för våldtäkt att offret – kvinnan – gjort våldsamt motstånd till det yttersta mot den man som förgrep sig på henne. Hade motståndet inte varit totalt var det kanske så att kvinnan egentligen inte motsatte sig samlaget, tänkte man. Dessutom saknade gifta kvinnor helt straffrättsligt skydd mot våldtäkter som skedde inom äktenskapet. De ansågs på något sätt ha samtyckt till sex generellt och för all framtid. Länge krävdes också mycket allvarligare hot för att en person skulle dömas för våldtäkt genom hot, än för rån genom hot. Trots att lagstiftningen ändrades även i detta avseende 1984, var lagen uppenbart otillräcklig.

I de fall där gärningsmannen inte behövt ta till våld eller hot för att genomföra övergreppet skyddades inte av själva våldtäktsbestämmelsen. Detta gällde till exempel fall där offret var redlöst berusad eller sov.

1998 tillsattes en utredning som såg över lagstiftningen i grunden. När utredningens förslag behandlades 2005 kunde riksdagen ha satt ner foten och infört en samtyckeslag. Resultatet blev dock en mindre ändring som gjorde att sex med en person som befann sig i hjälplöst tillstånd skulle anses som våldtäkt. Vi i Miljöpartiet tillhörde kritikerna som hade velat se en samtyckeslag och 2007 anlitade vi Madeleine Leijonhufvud, professor emeritus i straffrätt, för att göra en egen skuggutredning i frågan. Hennes utredning presenterades i boken “Samtyckesutredningen – med förslag till skydd för den sexuella integriteten” som publicerades 2008.

Samma år tillsattes ytterligare en statlig utredning som skulle lämna förslag för att råda bot på den gamla lagens brister. Den utredningen kom faktiskt att föreslå en slags samtyckesbestämmelse. Ett förslag som den borgerliga regeringen valde att inte lägga fram. Ett förslag som även riksdagen röstade ner 2013 och 2014 när Miljöpartiet tog förslaget till omröstning. Istället byttes “hjälplöst tillstånd” mot “särskilt utsatt situation” 2013.

Året därpå insåg dock riksdagens majoritet att en bred översyn av sexualbrottslagstiftningen behövde göras och efter valet deklarerade den regering som Miljöpartiet var med och bildade att principen om samtycke vid sex är grundläggande och att lagen ska ses över i det avseendet.

Om en vecka presenteras alltså ett förslag på en frivillighetsbaserad sexualbrottslagstiftning samt ett nytt oaktsamhetsbrott. Debatten som vilat de senaste två åren lär vakna till liv igen. Motståndarna kommer återigen att säga att förändringen inte behövs, att det blir opraktiskt, att det kan få oanade konsekvenser samtidigt som det inte kommer att få några konsekvenser.

Förslaget behövs för att Sverige otvetydigt ska leva upp till våra internationella förpliktelser enligt Europakonventionen. Att viss ny domstolspraxis kommer behöva utvecklas är nödvändigt. Förslaget kommer att få konsekvenser när det genomförs. Det kommer stärka skyddet för kvinnor som av olika skäl inte gjort fysiskt motstånd mot övergrepp, till exempel på grund av att de blivit överrumplade eller rädda. En grupp som det kommer spela särskilt stor roll för att både samtyckesbestämmelse och oaktsamhetsansvar införs är kvinnor som tvingas till prostitution av någon annan än den som köper sex. Den normerande effekten av samtyckesbestämmelse ska inte heller underskattas.

Visst kommer det fortfarande vara svårt för en åklagare att bevisa vad som skett mellan två människor i ett slutet rum utan vittnen. Vi kommer med största säkerhet ha fortsatta skäl att vara förbannade när utredningar läggs ner, åtal ogillas och brottslingar går fria. Och allt detta ska vi fortsätta arbeta med. För polisen kan bli bättre på att utreda sexualbrott. Domstolarna kan också bli bättre. Bättre på gott bemötande och bättre på att sätta ner foten mot kränkande och ovidkommande frågor till brottsoffren.

Framför allt kan samhället bli bättre. Vi som är föräldrar och uppfostrar de pojkar som riskerar att begå sexuella övergrepp, vi som är lärare och har sexualundervisning med unga, vi som är vänner till dem som våldtar. Men främst måste ansvaret ligga på de som begår övergreppen.

Genom sexualbrottskommitténs förslag på oaktsamhetsbrott kommer kraven på den som tar initiativ till sex att försäkra sig om att den man har sex med faktiskt deltar frivilligt att höjas. Det duger inte längre att komma med lama ursäkter om att man inte förstod att någon sov, trodde att nej betydde ja eller att den totala passiviteten hos en person som är livrädd betydde samtycke.

Det finns i dag en bred enighet i Sveriges riksdag för att gå vidare med en modern sexualbrottslagstiftning som har den sexuella integriteten och varje människas rätt att själv välja som utgångspunkt. Miljöpartiet har slagits för den här frågan under många år och nu ser vi till att en samtyckeslag blir verklighet.