Syndare och hegemonisk maskulinitet på Göta Källare

2016-09-23 | Helena Brors padlock

KRÖNIKA/SPORT

Hegemonisk maskulinitet, smalbenssparkar, nyrikt klassförakt och könssegrerade drabbningar bjöds det på i början av september under den norsk-svenska galan Wrestling Empire på Göta Källare i Stockholm. Helena Brors skriver i wrestlingkrönikan bland annat om hur Timmy Force mötte Ken Malmsteen i en kämpalek om tungviktsbältet liksom att Kira och Helena Sixt möttes i en tagteam match.

Lördagen den 3 september blev Göta Källare skådeplats för den svensk-norska galan Wrestling Empire. Återigen hade president Messiah Hallberg blivit lurad på ägarskapet om STHLM Wrestling och återigen nödgades hans stall kämpa för sina anställningar. Återigen var usurpatorn Martin Beyer Olsen för fin för att komma till Stockholm och återigen representerades han i stället av sitt svamliga sändebud Damian. Densamma paraderade in i salen, flankerad av norska wrestlers. Kollaboratören J.O. Hansen var deras fanbärare.

– Om ni vill nå sann makt, om ni vill nå sann lycka, då måste ni acceptera och underordna er faktumet att naturen har sin gång, förkunnade Damian socialdarwinistiskt. Om naturen vill gå från sommar, Messiah Hallberg och Beast till höst, Martin Beyer Olsen och Espen Olsen, som är den rättmätige innehavaren av Stockholmstiteln, då har naturen bestämt det!

Aftonens första nappatag var mellan manxiska Marcus of Man och nytillskottet Captain Toot Toot. ”Nytillskott” i bemärkelsen Stanislaw van Dobroniak, som utgav sig att vara någon annan. Stanislaw hade dömts till att vara Marcus slav, men det hade inte Toot Toot. Kroppsvisitationen till trots kunde kaptenen smuggla in en telefon för att spela Pokémon GO i stället för att slåss. Thatcheristen slet frustrerad in honom i en ostadig match.

– Why do you make me so angry? kved Marcus à la klassiskt hustrumisshandlarresonemang.

Captain Toot Toot slungade rojalisten över topprepet, ned i publiken och studsade själv efter. Holmgången fortsatte utanför ringen ända tills klockan plötsligt klämtade och Damian hävdade double countout. Åskådarna buade, men bytte genast ton när det blev dags för PT:s invitational, en betryggande konstant i den i övrigt så oförutsägbara wrestlingvärlden.

– Kvinnor kan… nästan vinna ett OS-guld, sa den förhatliga fitnessfaraon. Det har gått bra här i Stockholm också; vi hade en kvinnlig vicepresident och nu äger norrmännen STHLM Wrestling. Toppen. Sanna Kallur fick springa ett lopp. Det var ju duktigt. Kvinnor kan absolut.

Hans utmaning antogs av nämnda kvinnliga vicepresident. För första gången någonsin gjorde Anita Christensen en bejublad entré. I sitt släptåg hade hon sin nya livvakt, den feraliserade, finländska bödeln Hangman Petrov. PT insåg snabbt att det tarvades mer än syreupptagningsförmåga för att övermanna den mastodontiska skarprättaren.

Ortorektikerns ängsliga smalbenssparkar gjorde bara Petrov irriterad. De grova bödlahänderna besegrade det ack som ett fjun så lätta irritamentet på under två minuter. Anita hade sålunda markerat sin vidmakthållna dominans. Hon vägrade ge avkall på sina härskarinnelater.

Pankration #3 var en norsk-svensk tagteam match: Norge representerades av Kira och Terje Fjord. Den senare svassade in iförd det stulna Stockholmsbältet. Kira framhävde att allt hon vet om svenskar har hon lärt sig genom att observera de gästarbetare som brukar betjäna henne på Oslos caféer. Värdlandet representerades av Van West och Sixt. Helena Sixt är tidigare domarinna och numera fribrotterska i GBG Wrestling.

Fjorden bussade Kira på West. Kofösaren hade fortfarande en mental spärr mot könsblandad tvekamp och taggade därför in sin partner. Norrmannen försökte bjuda in sig själv i damdusten, men flydde när svensken rörde sig i hans riktning. Trots idoga smitningar från könssegrerade drabbningar blev norrbaggen infångad, virvlad samt knuten i råbandsknop av cowboyen.

När norrmannen avledde domare Alrikssons uppmärksamhet genom att simulera en knäskada slet norskan upp Sixt i en regelvidrig ringhörnestrangulation. Den norska tandemen rådbråkade svenskan hiskligt länge. De var fega som säljägare.

Omsider frigjorde sig Sixt och taggade in West, som vid det här laget var så uppbragt att hans spärr lösgjordes så han kunde gå lös på Kira. Pankratiasterna tumlade runt i ett myller av rött, vitt, blått och magenta. Nederlaget var Norges när Sixt planterade den svenska flaggan i Terjes sfinkter.

De norsk-svenska stridigheterna fortsatte med Norgemästaren Adrian Storm kontra debutanten Viggen. ”Kjøttbollen mot Kongen i Nord” hade den förra kallat uppställningen. Viggen, ett flåshurtigt face i blåvita trikåer, erhöll omedelbart församlingens rungande stöd. Storm bets regelvidrigt. Domaren ingrep, ljungelden hamnade i överläge och kulingen blev så putt att han stormade ut i publikhavet och stal rusdrycker.

När den självkrönta ”kongen” hade tjurat klart mörbultade han recentiorn med några cross legged fisherman busters. När Viggen ändå var på vippen att vinna kilade Espen Olsen in och distraherade så att Norge kunde vinna på pinfall.

Svenskarna utgjorde en tacksam motpol till Norges Wrestlingforbunds hegemoniska maskulinitet – en maskulinitet som kretsar kring oljepengar, valslakt och hyperchauvinism. På kort tid har det norska klasshatet uppåt gentemot Sverige ersatts av nyrikt klassförakt nedåt samt en fremskrittspartistisk jämställdhetsminister, som vill legalisera sexköp.

Näst på tur stod J.O. Hansen mot oi-punkaren från Oskarshamn Danny Sharp. Lejonparten av den drabbningen bestod i att renegaten höll sig utanför prosceniet och punkaren bankade hans styva kork i golvet. Hansen gjorde en ansats att hiva Danny på främre publikbänken och sjasade undan oss som satt därpå. När vi lydde slungade han upp sin motståndare i ringen och ropade könsord åt oss. Den finten borde vi ha förutsett.

Protagonisten förlorade på en cradle. Antagonisten halade fram Timmy Forces gula pannband, en trofé från There Will Be Blood IV. För att chikanera Danny Sharp ytterligare trädde Hansen sin trofé över hans kala huvud som ett stigma. Därmed var det dags för en envig mellan den serafiska hämnaren Levi Petrus och den hidösa Döden.

– Ännu en gång har syndarna samlats i detta fruktansvärda näste, som ni kallar Göta Källare, dundrade prästen. Och än en gång tvingas Herrens förkämpe kliva fram för att ta hand om en av alla nattsvarta syndare!

Stämningen i det fruktansvärda nästet var minst sagt antiklerikal. Döden hade en lojal och ljudlig hejaklack. Såsom en fårhjord drevs de ned till dödsriket, där huggormens avföda var deras herde. Svartrockarna föreföll vara jämnstarka (i köttet alltså, inte i anden). Medelst cross chops och backbreakers kunde predikanten gripa demonen i flera nearfalls, vilka samtliga slutade med ett höjt djävulstecken.

– Six six six, bräkte fåren.

– Ni har väl aldrig ens läst Uppenbarelseboken, fnös jag.

Den onde drämde Petrus rakt in i domare Shao-Lin, som då förlorade medvetandet och inte såg att Döden förmådde hålla evangelisten på mattan tillräckligt länge för att det skulle räknas som vinst. Medan satanen försökte återuppliva domaren passade Petrus på att beväpna sig med en fällstol, varmed han fällde fienden. I rask följd väckte pastorn Shao-Lin, betäckte demonen och korades till vinnare. Kvinnans avkomma hade överlistat ormen. Fast misogynisten Levi Petrus vill knappast kännas vid att han är av kvinna född.

Dags så för en Stockholmstitelmatch mellan Espen Olsen och Beast. Medan mesostkonnässören ceremoniellt vecklade ut sin flagga kungjorde den demoniska emissarien att besten inte skulle medverka eftersom han hade begått ett kontraktsbrott. Manegen äntrades ånyo av den okuvliga Anita. Hon tryckte upp ett kontrakt om en svensk-norsk titelmatch i ansiktet på den högst motsträviga Damian. Densamma invände att endast svenskar får tävla för Sverige, vilket uteslöt skarprättare Petrov.

– Men snälla, lilla vän, det är väl klart som fan att jag har läst stadgarna till förbundet, röt vicegubernatrixen.

Ett ominöst ledmotiv ljöd genom salen. Steinbolts ledmotiv. Aldrig tidigare hade det infernaliska expresstågets ankomst varit så välkommen. Vemodigt kysste Olsen det falliska stöldgodset (eventuellt) farväl. Fukteln blev pinsamt ojämn. Steinbolt dängde och slängde runt den slanka efeben som en selbuvotte. Att titelbältet skulle återbördas verkade självklart ända tills Terje Fjord och Adrian Storm smög sig på svensken bakifrån och slet ned i honom mitt i en clothesline. Ännu en norsk fuskseger.

Slutligen mötte Timmy Force Ken Malmsteen i en kämpalek om tungviktsbältet. Facet ven omkring som en krigisk kolibri. Heelen framstod som letargisk. Precis när Timmy skulle exekvera en avslutande clothesline bröt dock Damian matchen under förevändning att Shao-Lin hade hjärnskakning. Gästdomare J.O. Hansen fick hoppa in. Timmy vann, men föga oväntat utsåg renegatdomaren Slemsteen till fortsatt tungviktsmästare.

Oannonserat intog då Alexander Bäck tribunen, väpnad med ett järnrör (månne samma som vid MORE IS MORE-galan) för att skipa rättvisa. Han kom över fienden såsom en björninna från vilken man har tagit ungarna. Bäcks solidaritet gav Timmy mod att omkullsparka Slemsteen. Sida vid sida, två mot fem, jagade motståndsmännen ut ockupanterna. Undertecknad gnolade spefullt på I bergakungens sal.