Ibland är mitt jobb som sexualupplysare så osexigt. Det slår mig när jag ännu en gång försöker svara på frågan om hur man får en relation att hålla länge. Då blir jag så osammanhängande och långdragen. Det är bara för komplext. Håller man sig till relations-, hjärn- och psykologiforskning är det någorlunda hanterbart. Där kan vi se att det gäller att vara vänlig och generös mot varandra, bli ihop med någon man tänder på (om man nu tänker sig en monogam sexuell relation), prioritera sömn och att vara någorlunda bra på konflikthantering. Ett klister som håller ihop relationer är även att i vardagen dela tankar och händelser. Man ska helt enkelt vilja besvara partnerns inviter till kontakt. Så om hen säger ”Men titta vilket lustigt träd” så tittar man på det tillsammans, pratar lite om det, och går sedan vidare.
Man kan också undvika att skaffa barn tillsammans då det ofta tär på en relation. Ungefär 30 procent av alla småbarnsföräldrar separerar. Men i Sverige vet vi även att en jämlik fördelning av hushållsarbete, samt jämlikt uttag av föräldraledighet, bidrar till att förlänga en relation. Nu närmar vi oss ekonomi och politik, och det är här jag kan bli långdragen, och det är nu det kan kännas lite osexigt. För relationer ska väl ändå inte handla om politik, utan om kärlek och grytor som hittar sina lock? Men så enkelt är det inte.
Stora skeenden och politiska beslut blir integrerade delar av våra kroppar och relationer. Politik som exempelvis skapar fattigdom skapar också ohälsa och stress, och det blir därmed svårare att hålla ihop nära relationer. Å andra sidan skapar offentligt finansierad sjukvård bra grund för nära relationer – och så vidare. Men betänk även det politiska beslutet att avskaffa sambeskattningen 1971. I ett slag började de flesta kvinnor arbeta utanför hemmet och tjänade egna pengar. Självklart skapades nya normer, identiteter och drömmar. Men även sådant som impotens och nya relationer.
Och vill vi hålla ihop är det bra att tänka ekonomi (om vi har manöverutrymme). Forskare har exempelvis upptäckt ett samband mellan par som väljer enklare bröllop och långlivade äktenskap. De som lade ut 145 000 kr eller mer på sina bröllop hade en högre skilsmässofrekvens än par som nöjde sig med att spendera max 72 000 kronor. En teori om vad det kan bero på är att par som väljer enklare bröllop passar bättre ihop. Men det kan även vara så att ett exklusivt bröllop för många är en ekonomisk ansträngning som tär på äktenskapet. Jag tänker också att om ett par spenderar mycket på bröllop så kanske det även finns en tendens att spendera mycket på annat.
Dyra vanor utan att vara väldigt rik är dåligt för kärleksrelationer. I dag är bostadsrätter och hus för många dyra vanor, i alla fall i storstadsregioner. Och boendeform är kopplat till relationer och lycka – men kanske inte som man först tänker sig. Jag läste för ett tag sedan om en undersökning som visar att par med barn uppgav högst livskvalitet om de levde i hyresrätter, näst högst i bostadsrätter och lägst i hus. Forskarna såg en tydlig koppling till ekonomi.
Det här går ju helt emot den dominerande bilden av lycka i vårt samhälle som ska nås genom att skaffa barn och bo i villa. Och denna bild av hur nära relationer ska levas är delvis resultat av konkret politik. Under 40-talet skapade socialdemokratin allmännyttan (kommunägda hyresrätter), men det fanns även en idé om att alla skulle kunna äga och bygga småhus. Och i dag, när många just har vuxit upp i hus, har politiker fortsatt att främja ägandeformen.
Stegvis, från 90-talet och framåt, har bostadspolitikens ambitioner om bra och billiga bostäder åt alla monterats ner. Stora delar av allmännyttan har sålts ut, subventioner till hyresrätter avskaffats och istället infördes subventioner till den som äger sin bostad, liksom avdrag för ombyggnationer, så kallade rot-avdrag. Denna politik har förvandlat synen på bostad från värdigt tak över huvudet till att istället handla om spekulationsobjekt. Fattiga hyresgäster får chockhöjning av hyror eller får bo i illa skötta hyreslägenheter. Man behöver inte vara parterapeut för att förstå hur det påverkar bland annat relationer. Och hos en mer välbeställd arbetar- och medelklass har ägandedrömmar fått blomma ut.
Äktenskap verkar alltid ha haft med status att göra, men nu har det antagit nya former där breda folklager gör medvetna ”bostadskarriärer”, köper dyra sommarhus och bygger om kök. Renoveringsobjekt är mumma för parterapeuter. Och lätta låneformer ger dem som inte har särskilt mycket ändå en fyrhjuling på tomten, platt-tv och dyra bröllop (vi har aldrig haft så dyra bröllop som i dag). Till detta kan tilläggas att politiker skapat extremt slimmade arbetsplatser där få människor arbetar mycket. Och dyra vanor kräver ofta heltidsarbete och övertidsarbete.
Och frågan är när vi ska vila, bara vara med varandra? Ha energi att tänka efter ett par sekunder istället för att explodera i ilska? När ska vi kunna landa i våra kroppar, märka när det spritter till och låta kåtheten växa? Vi behöver ta oss tid att titta på det där lustiga trädet tillsammans – om vi vill hålla ihop. Då kanske vi inte längre behöver den där platt-tv:n eller renoveringsobjektet för att kunna känna samhörighet.
Jag vet att många mår bra i sina hus och sommarhus. Att badrumsrenoveringar för en del berikar livet. Men om vi vill att våra relationer ska hålla länge behöver många av oss tänka mer på att hålla nere utgifter och försöka se nyktert på drömmar och begär. Vi behöver kämpa för en politik som inte tär på våra nära relationer. Och så är det också alltid bra att vara snäll mot den man lever med.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Gud va bra