Anders Caringer.

”Straffet får inte bli mål i sig”

2016-08-17 | Anders Caringer padlock

OPINION

”Feministiskt initiativ anser, att hårda straffsatser för att avskräcka människor att begå brott representerar ett omänskligt och föråldrat synsätt, som på sikt förstärker samhällsproblem istället för att förändra från grunden,” skriver Anders Caringer från Feministiskt initiativ i Sala och efterlyser fler vetenskapligt beprövade påföljder.

Anders Caringer, Fi Sala.

Jag efterlyser en mänsklig kriminalvård som lyckas balansera straff och vård i praktiken, en kriminalvård som tillhandahåller adekvat utbildning i samtalsmetodik och bemötande och som ger rätt uppmuntran och erkännande till vårdarna och som samtidigt erbjuder livsviktig och regelbunden handledning för denna utsatta grupp.

Bemötande är en intressant skiljelinje inom kriminalvården.

Å ena sidan har jag upplevt kaxiga och hårdnackade vårdare som provocerar fram onödiga intermezzon. Om de ägde den djupare insikten att många intagna bär på olika bokstavsdiagnoser, personlighetsstörningar eller beroenden skulle de förhoppningsvis i högre grad individualisera bemötandet och inte bara ensidigt och opersonligt hänvisa till anstaltens regler.

Å andra sidan verkar det som om hela kriminalvården håller sig på fötter tack vare den personal som har just dessa insikter och därmed förstår att bemöta de intagna med en human hållning, oberoende av vilken brottslig handling klienten begått. Där börjar det likna vård. Ingen blir en bättre människa av kränkande attityder.

Feministiskt initiativ anser, att hårda straffsatser för att avskräcka människor att begå brott representerar ett omänskligt och föråldrat synsätt, som på sikt förstärker samhällsproblem istället för att förändra från grunden. Istället för att förespråka generell straffskärpning ska vi jobba förebyggande genom utjämning av sociala villkor och förändring av destruktiva normer.

Det behöver arbetas fram fler vetenskapligt beprövade metoder än de i dag vanligaste påföljderna inlåsning och fotboja. Strängare straff är ibland en samhällets nödvändiga markering, men straffet får inte bli ett mål i sig utan ska alltid kombineras med att den dömde ska erbjudas kvalificerad behandling

Det ska i sanningens namn sägas, att mycket gott görs på många anstalter, inte minst på ungdomssidan (ålder 18 – 24). Mer djupgående klientsamtal sker, fler ungdomspsykologer är inkopplade, program för att nå adhd-stämplade brottslingar, som är överrepresenterade på landets anstalter och för dem som lider av sina alkohol-, narkotika-, sex- och spelmissbruk finns nya metoder som kan vara livsavgörande för somliga.

Inför vissa domstolsbeslut i nära framtid kanske vi får läsa följande: ”Han dömdes till fem års utbildning i att vara människa. Med skyldigheter och rättigheter. Med träning i impulskontroll och altruism. Med konsekvensanalyser av hur en hanterar och utvecklar alla sina relationstrådar till vänner, bekanta och myndigheter.”