”Rör ni en, rör ni oss alla”

2016-08-09 | Carmen Blanco Valer padlock

OPINION

I Peru mördas mer än en kvinna per dag. Två symboliska misshandelsfall har nu utlöst en nationell och internationell mobilisering som omvandlats till en bred folklig rörelse, och har sin kulmen den 13 augusti, i en manifestation som kommer att gå till historien. I Stockholm planeras en solidaritetsdemonstration samma dag:
”Med aktionen i Sverige vill vi fördöma våldet mot kvinnor i Peru, Latinamerika, Sverige och var som helst i världen”, skriver Carmen Blanco Valer, en av initiativtagarna.

Carmen Blanco Valer är global rättviseaktivist och folkhögskolelärare.

Tillsammans med Gladys Aranibar, Ana Salgado, Flor Zurita och Maria Victoria Rios har hon tagit initiativ till solidaritetsdemonstrationen på Sergels torg i Stockholm, på lördag den 13 augusti.

RELATERADE ARTIKLAR:

2016-04-10 | Feminism på agendan när Peru väljer president och parlament

2015-06-14 | Historisk feministisk kraftsamling i Argentina

2015-05-26 | Utredning om tvångssteriliseringar återupptas i Peru

För ett år sedan kunde tusentals Youtube-tittare i Peru och världen se en hårresande videoscen från en hotellfoajé i Peru där en naken man misshandlar en kvinna som försöker fly från honom till portierens bås. I ett skede, när mannen lyckats övermanna portieren, släpar han kvinnan tillbaka in i rummet över golvet med ett hårt grepp om hennes långa hår. I juni i år hölls misshandelsrättegången. Förövaren fick ett lindrigt straff genom att åberopa sinnesförvirring. Mycket tyder på att utfallet även påverkades av att han tillhör staden Ayacuchos maktelit.

Detta uppenbara kvinnomisshandelsfall var, tillsammans med ett liknande fall där rättsväsendet svek, utlösande faktor till att kvinnor i Peru fick nog av upplevelser av maktlöshet som ackumulerats genom århundranden. En grupp feminister startade en Facebooksida med namnet Ni Una Menos (Inte en enda kvinna mindre). De hade hämtat inspiration från kampanjen med samma namn förra året i Argentina, vilken i sin tur inspirerade även Chile och Uruguay och så småningom Spanien att mobilisera. Höjdpunkten var manifestationen den tredje juni 2015 i Buenos Aires med över 300 000 personer på gatorna.

Den peruanska Facebooksidan växte lavinartat genom att följarna kunde ta del av hundratals hjärtskärande personliga vittnesmål om övergrepp som de berörda själva delade med sig av. Denna massiva katharsis chockade allmänheten och etablissemanget så att även tidningarnas krönikörer blev tvungna att skriva om våldet mot kvinnorna. Innan någon visste ordet av hade det vuxit fram en dynamisk och mångfaldig folkrörelse och demonstrationsdagen spikades till den 13 augusti i Lima.

Snart utannonserades lokala demonstrationer. Det som började med en växande, men dock begränsad, skara feministiska aktivister och människorättsförsvarare har nu blivit en massiv och bred folklig rörelse, där kvinnor, män, hbtq- och transpersoner, unga och gamla, kända personligheter, organisationer, partier, universitet och företag aktivt sprider inbjudan till demonstrationen och ordnar evenemang kring våldet. Kampanjnamnet ”Inte en enda mindre” har utökats med parollerna: ”Rör ni en, rör ni oss alla”, samt den Mexikoinspirerade: ”Vi vill leva”.

Hemligheten bakom kampanjens dynamik tycks vara de intersektionella inslag som de hundratals feministiska baskollektiv (platta basorganisationer) över landet tillfört. Det handlar alltså inte om en centraliserad kampanj utan många fler simultana initiativ som sträcker sig långt utanför huvudstaden eller de centrala delarna av städerna. Kampanjen tar sig dit de fattiga, urfolkskvinnorna och afroperuanska kvinnorna finns. På det sättet pågår nu hundratals mobiliseringsmöten på marknader och i fattiga förorter, på universitet, genom silkscreen-workshops på torg utanför skolor där kampanjloggorna trycks på t-shirtar som folk tar med sig, på pins och muralmålningar. Där ges information om våldets olika uttryck och människor bjuds in till mobiliseringarna som planeras i så gott som varje större stad.

För att inkludera så många som möjligt manades folk till en början att göra egna affischer så att så många som möjligt skulle identifiera sig med kampanjen även bildmässigt. Till exempel togs loggor och muralmålningar fram som även urfolkskvinnor kunde identifiera sig med, och kampanjnamnet och huvudparollen översattes till olika urfolksspråk med hänsyn till Perus, ofta bortglömda, mångnationella karaktär. Dessutom har vissa sektorer lyft fram fallet med de tusentals kvinnor som tvångsteriliserades under president Alberto Fujimoris mandat och pekat på detta som ett praktexempel på statligt våld.

Kampanjen syftar till att fördöma alla typer av våld och sexuella övergrepp som kvinnor och flickebarn utsätts för; dels genom folkbildning gentemot allmänheten, inte minst de drabbade, dels för att påverka polisen och rättsväsendet som trots den relativt bra lagstiftning som landet har, tenderar att nonchalera dessa fall, skuldbelägga kvinnorna, privilegiera våldsutövarnas version och lägga ner fallen utan behandling. Kampanjen syftar därmed till att synliggöra våldet mot kvinnorna som ett nationellt samhällsproblem och resultat av patriarkala föreställningar och strukturer.

Att denna kampanj tagit sån fart i Peru är inte konstigt. Enligt världshälsoorganisationen WHO intar landet en tredje plats vad gäller anmälda misshandelsfall mot kvinnor (strax efter Etiopien och Bangladesh). Följaktligen ligger landet högt också beträffande femicid (kvinnomord). 2015 miste 293 kvinnor livet som resultat av våld från en partner och redan i juli i år hade 173 kvinnor mördats, vilket innebär mer än en kvinna per dag.

Liknande skrämmande höga siffror visar landet beträffande våldtäkter med i genomsnitt 16 anmälda våldtäkter per dag, även om mörkertalet lär vara mycket högre. Cirka 42 procent av de anmälda våldtäkterna har skett hemma, i skolan eller på andra platser som ansågs vara trygga och i 75 procent av våldtäktsfallen var de utsatta minderåriga. Trots detta är abort, även vid våldtäkt och incest, förbjudet i Peru och starka kyrkliga krafter hindrar en lagändring. Nyligen och apropå kampanjen uttryckte den ultrakonservativa kardinalen Cipriani att sådant sker på grund av att ”kvinnor provocerar genom att ställa ut sig som i skyltfönster”, något som väckte starka reaktioner även inom katolska kretsar.

Även i andra världsdelar håller peruanska kvinnor på att samordna solidaritetsaktioner mot våldet. I Stockholm kommer vi att samlas lördagen den trettonde augusti klockan 17:00 på Sergels torg för att ta ett kollektivt foto som kommer att skickas till Peru.

Med aktionen i Sverige vill vi fördöma våldet mot kvinnor i Peru, Latinamerika, Sverige och var som helst i världen och den är öppen för alla. Vi hoppas även kunna inspirera feministiska organisationer, kvinnojourer, politiska partier och andra att samverka kring en liknande nationell kampanj i Sverige samt visa att kvinnor i syd inte är passiva offer för våldet utan även aktiva inspiratörer som skapar historia!

”Modiga blommor” (Flores valientes) sprider budskapet om våldet och manifestationen för förändring. Foto: Adriana Peralta

Mobiliseringsmötena når ut till stora sektorer i Peru, som vid förra helgens samling vid marknaden Mercado de San Pedro i Cusco. Foto: Adriana Peralta