Linnea Bruno och Julia Bahnér, Fi.

Dags att välja sina strider

2016-07-22 | Linnéa Bruno , Julia Bahner padlock

OPINION

Vi ser gärna kritisk granskning och debatt, men har svårt att se det konstruktiva i återkommande oinformerat och negativt kampanjande mot Fi från vänsterhåll. Ett annat samhälle är möjligt, men bara om vi väljer våra strider med större omsorg. Det skriver Linnéa Bruno och Julia Bahnér från Feministiskt Initiativ.

Det är nu halvtid på mandatperioden och flera partier har gjort dramatiska skiften i riktning mot ökad nationalism, militär upprustning, inskränkning av rättigheter och repressiva åtgärder mot utsatta människor. Inget av de traditionella blocken ser ut att få ensam majoritet 2018. När rädslans politik får fäste är det rimligt för varje organisation och parti som värnar mänskliga rättigheter att söka allierade. Vi måste inte tycka lika om allt, men alla röster för solidaritet behövs, inte minst i riksdagen.

Det är därför med besvikelse vi återigen tar det av det negativa kampanjande mot Feministiskt initiativ, som vissa företrädare för Vänsterpartiet väljer att lägga sin tid på. Som om det var 2014 och som om inte det skulle gagna V om Fi kom in i riksdagen. Ingen av våra företrädare har någonsin uppmanat ett annat parti att lägga ner för att de inte behövs, som vissa i V och S uppmanat Fi att göra. Vi ser tvärtom på V som en möjlig allierad i det alltmer akuta arbetet för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. I flera kommuner har vi redan välfungerande rödgrönrosa samarbeten.

Vår ekonomiska politik är vänsterorienterad, men politik är mer än ekonomi. Det är möjligt att vara systemkritisk utan att begränsa sig till en marxistisk maktanalys. Feminister har genom historien belyst och kritiserat inte bara produktionsförhållandenas organisering, utan även statens hantering av sexualitet och omsorg – reproduktionen, liksom kontroll av gränser och våldsmonopol – repressionen.

Vår feminism begränsar sig inte till frågor om identitet och normer, som exempelvis Alma Öberg påstår i senaste Bang, utan adresserar även de stora frågorna om vilket slags samhälle vi ska ha. Vem görs delaktig under vilka villkor, hur får vi stopp på våldet, vilka liv är sörjbara, hur räddar vi klimatet? Krav på erkännande av rättigheter och arbetet för ekonomisk omfördelning låter sig väl förenas. Att påstå annorlunda är att måla upp onödiga skenkonflikter.

Tillsammans med kvinnodominerade fackförbund som Kommunal och Vårdförbundet, men som ensamt parti, kräver Fi ett bryt med den ännu styrande patriarkala idén om att industrin ska vara löneledande – sätta märket i avtalsrörelsen. Vi accepterar inte synen att vapentillverkaren är närande och barnmorskan tärande. Vi vill att den svenska modellen moderniseras så att Medlingsinstitutet får som prioriterat uppdrag att stoppa värdediskrimineringen av kvinnors arbete och verka för jämställda löner.

Den radikala systemkritiken tar sig vidare uttryck i att Fi sätter generell arbetstidsförkortning högst upp på dagordningen. Det handlar om ekonomisk rättvisa, hälsan och klimatet. De många kvinnor som nu arbetar deltid blir i stället norm. Rättvisa löner, pensioner och arbetsvillkor är ett stort område där Fi prioriterar de mest utsattas situation och har ett helt batteri av förslag. Höjd garantipension och reformerade pensioner är nödvändigt. Andra jämlikhetsreformer vi driver är avgiftsfri kollektivtrafik och förskola.

Fi utmärker sig bland andra partier särskilt i synen på säkerhet, samt att vi har en mer utvecklad politik mot rasism och olika slags diskriminering. Alltför många uttalar sig om Fi utan att ta del av vår politik. Vi ser gärna kritisk granskning och debatt, men har svårt att se det konstruktiva i återkommande oinformerat och negativt kampanjande mot Fi från vänsterhåll. Ett annat samhälle är möjligt, men bara om vi väljer våra strider med större omsorg.