Luwam från Eritrea, och Elaha (i bakgrunden) från Afghanistan tränar med Unite Stockholm.

Bild: Bella Frank

”Det känns som jag är i paradiset när jag spelar fotboll”

2016-07-01 | Bella Frank padlock

SPORT

Sedan i våras har Unite Stockholm ordnat fotbollsträningar särskilt för tjejer som är nyanlända eller ensamkommande i Sverige. Feministiskt perspektiv fick vara med en helgförmiddag och träffa några av tjejerna.
– När jag spelar fotboll glömmer jag allt svårt, säger Elaha.
*Fotnot: Av säkerhetsskäl publicerar vi inte efternamnen på flickorna.

Det är helg och vädret är alldeles lagom. Soligt men inte för varmt. Mycket folk är i farten, går promenader, och vid fotbollsplanerna är det stor aktivitet. Olika lag tränar eller förbereder sig för match eller träning, iklädda matchställ i olika färger. Lite längre bort på ena planen håller ett lag på att göra sig i ordning inför träningen. Det är Unite Stockholms lag. Sedan i mars i år de haft träningar för ensamkommande eller nyanlända tjejer. En tjej har problem med benskydden, de åker bara ner.

– Jag har inga riktiga fotbollsstrumpor, säger hon.

Elaha passar till Josefine Engdahl.

Elaha och Albina, som är från Skåne.

Det är Elaha som saknar ordentliga strumpor, och Josefine Engdahl från Unite Stockholm säger att de ska fixa det till nästa gång. Elaha är från Afghanistan och brukar kallas för Zlatan – hon har på kort tid blivit väldigt bra.

– När jag var liten ville jag spela fotboll, vi försökte göra en boll av kläder, säger hon och fortsätter:

– När jag spelar fotboll glömmer jag allt svårt, det känns som jag är i paradiset när jag spelar, jag trodde aldrig att jag skulle få spela fotboll, säger hon.

På plats är också bland andra Luwam och Semhar, båda från Eritrea. Alla tjejerna, det är fem här i dag, har fått fotbollsskor från Unite Stockholm som står för utrustningen. Det ska vara enkelt att delta. Det var de överens om, Maria Rehnvall som tillsammans med Josefine Engdahl, David B Larsson, Oskar Månsson och Nils-Olof Engdahl utgör Unite Stockholms styrelse. De drog igång Unite Stockholm i slutet av sommaren 2015. De ville göra något mot den ökande främlingsfientligheten men också stötta de barn som genomlevt krig och konflikt och oftast gjort en oerhörd resa för att ta sig till Sverige.

Josefine Engdahl och Luwam.

Fotbollsglädje.

Koncentration.

Idrott för unga låg nära till hands eftersom de själva har vuxit upp med idrottsrörelsen på olika sätt. Två av dem har spelat fotboll länge så valet var enkelt. I november förra året höll de den första träningen. 15 personer kom, veckan efter 45. Ordet hade spridit sig. Men, trots att deras träningar redan från starten har varit könsneutrala och är öppna för alla, var det endast killar som kom. Det var därför de i våras drog igång träning specifikt för tjejer.

Sedan i höstas dess har de blivit många fler som jobbar med Unite Stockholm och stöttas av många engagerade volontärer som hjälper till med allt kring träningarna. En av dem är fotbollsspelaren Felicia Nordquist som i dag håller i träningen. Hon sätter upp koner och förklarar en övning. En framspelning och sedan skjuta på mål, med högern först och vänstern sedan. Semhar får till en riktigt bra vänsterfot.

Semhar från Eritrea.

Semhar och Felicia Nordquist.

Maria Rehnvall, står vid sidan av planen och berättar att många av tjejerna bor i familjehem. Ofta är det deras gode män som hört av sig till Unite Stockholm.

– Jag och Josefine spelade i början, det var bra för då är de inte rädda för att göra bort sig, säger Maria Rehnvall – hon har själv inte spelat fotboll tidigare, och både hon och tjejerna skrattar när hon får hoppa in i mål och agera målvakt under en av övningarna. Sedan är det dags för nickar. Felicia Nordquist säger:

– En riktig fotbollsspelare måste kunna nicka.

Hon visar hur tjejerna ska ställa upp sig två och två mitt emot varandra. En i taget kastar de bollen mot varandra, och försöker få in en bra träff med huvudet. Men hur får man det? Några bollar blir alldeles för höga. Luwam och Semhar skrattar när de först missar bollen. Sedan går det snabbt allt bättre. Semhar får in flera bra träffar. Efter ett par övningar till är det dags för match, ena laget kränger på sig gröna västar. Träningen avslutas och de ställer sig i en ring, lägger in sina händer och hurrar. Som en träning ska sluta.

Semhar berättar efteråt att hon har spelat fotboll i skolan hemma i Eritrea. På frågan vad som är roligast med fotboll funderar hon först en kort stund och ler sedan:

– Att nicka.

Elaha vill tala om hur viktig fotbollsträningen, hur tacksam hon är att äntligen få spela fotboll:

– Nu känner jag mig som en människa.