”När jag höjer näven står det för fred, rättvisa och kärlek”

2016-06-23 | Aleksa Lundberg padlock

INRIKES/INTERVJU

Tess Asplund blev världskändis på bara några dagar efter att bilden, där hon med knuten näve konfronterar demonstrerande nazister i Borlänge, blivit viral. Nu har det gått en tid och det motstånd som bilden symboliserar är mer aktuellt än någonsin. Själv är hon angelägen om att vända intresset för bilden till ett engagemang mot rasismen.
– Det är kampen, inte jag, som är viktig, menar hon.

FAKTA/Tess Asplund

Ålder: 42 år

Gör: Aktivist

Familj: Två döttrar, 22 och 15 år gamla

Vilka tips vill du ge unga aktivister som kanske är nya i kampen?

– Gå med i en organisation och alliera dig med likasinnade som stöttar.

Ditt bästa minne från ett aktivistiskt sammanhang?

– När man varit med och kämpat för att någon ska få stanna i Sverige, tror jag. Många gånger får folk avslag, men ibland går det att ändra beslut om avvisning. Det ger ny energi att fortsätta när en ser att aktivismen gör skillnad.

Hur skapar vi ett samhälle som genomsyras av fred och är fritt från förtryck?

– Jag lever enligt övertygelsen att alla måste få en andra chans. Min bästa vän, till exempel, är före detta nazist. I dag föreläser han om sin resa. Det är viktigt att vi inte stänger dörren utan stöttar de som vill förändra sina liv.

Artikeln är en sampublicering med vår baskiska systertidning Píkara Magazine.

Tess Asplund har börjat tröttna på journalister som ringer för att fråga om bilden, där hon med knuten näve ställer sig i vägen för ledande nazister inom Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Det förevigade ögonblicket har redan fått ikonstatus och jämförs med det berömda fotot ”Tanten med handväskan”. (Där Danuta Danielsson svingar sin väska mot en marscherande nynazist bärandes Sverigeflagga.)

Asplund menar att medias intresse för endast bilden, inte för kampen i stort, leder fel.

– Vi var flera hundra som samlats för att demonstrera mot nazism och rasism. Samtidigt som bilden togs blev en kille puttad och knuffad på av nassar i gula västar. Jag gjorde det jag gjorde på ren impuls. Ilskan tog över. Vad mer finns att säga om bilden, frågar sig Asplund.

Hon anser att rasismen i Sverige normaliserats i allt högra grad sedan Sverigedemokraterna (SD) kom in i riksdagen och vill att samhällsdebatten ska handla om hur vi löser problemet, istället för att fokusera på enskilda individer.

SD har i opinionsundersökningar vuxit till tredje största parti, trots att deras politiker springer med järnrör på stan och öppet ger uttryck för rasistiska åsikter. Nazister tillåts demonstrera öppet på gatorna under polisbeskydd, även om det bryter mot konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering.

Inte vilken organisation som helst

Många blundar och förstår inte hur farligt det är, anser Asplund.

— Senast i dag läste jag en artikel om en SD-politiker som öppet står för att han vill dansa på muslimers gravar, berättar hon och sträcker fram sin mobil.

Artikeln handlar om lokalpolitikern Tomas Gezici som sitter i bygg-och miljöskyddsnämnden i Norrköping samt i styrelsen för den lokala SD-föreningen. Han är även nämndeman i Norrköpings tingsrätt och har gjort följande uttalanden, vilket Norrköpings tidningar var först med att avslöja:

”Moder jord som håller invånarantalet nere. Tack Hitler, Milosevic och de andra Goa Männen.”

”...enda vägen att stoppa denna cancer (syftar på muslimer) är att blåsa ut deras hjärnor och dansa på deras lik.”

Gezici har även kallat homosexuella som grupp för ”äckliga töntar” och legitimerar ståndpunkten med:

”Det har inte varit okej senaste 10 000 åren och kommer inte bli snart heller!!”

– NMR är ju inte heller vilken organisation som helst. De kommer ur Vitt ariskt motstånd. Det är helt ofattbart att folk inte reagerar kraftfullare. Minns ni Hitler? Det känns lite som ”gaskammaren nästa”, säger Asplund och darrar till en aning på rösten.

Kändisskap och medial uppmärksamhet är nya inslag i Asplunds liv, men det aktivistiska engagemanget har pågått länge. I ungefär 26 år har hon synts, ofta längst fram, på demonstrationer och samlingar mot rasism. Hon har varit engagerad i asylrörelsen i Stockholm och är en av de drivande krafterna bakom organisationen Fokus afrofobi.

På frågan ”Vad driver dig?” behöver hon inte tänka länge.

– Jag är afrosvensk.

Även svåra, personliga erfarenheter av rasismens skadeverkningar nämner hon som drivkrafter. När hennes dotter som liten kom hem och berättade att hon kallats ni***r av en man på tunnelbanan, till exempel, eller den svåra tid som följde efter att en nära vän skjutits i ansiktet av John Ausonius (även kallad Lasermannen).

– Vid rättegången bestämde jag mig för att se Ausonius i ögonen. Jag tänkte "du har gjort min vän så illa" och tog ett medvetet beslut att titta åt hans håll för att spänna ögonen i honom. Och det jag såg... jag frös till is nästan. Det var ren ondska. Men jag var fast besluten att inte väja utan kämpade mig kvar med blicken.

Googla Mandela

Den knutna näven som Asplund lyfte mot nazisterna i Borlänge är en hyllning till Nelson Mandela, som hon kallar för sin mentor. Hälsningen har hon gjort sedan barndomen, efter att föräldrarna berättat om Mandela som satt fängslad för sin kamp mot apartheid.

– När jag höjer näven står det för frihet, rättvisa och kärlek. Vi är alla världsmedborgare, jag fattar inte vad problemet med att vi är olika skulle vara.

Vilken är din kommentar till de högerextrema krafter som menar att din knutna näve är att jämföra med Breiviks?

– Googla Nelson Mandela.

Journalister fortsätter ringa i förhoppning att få en intervju men Asplund har börjat trycka på "avböj" när telefonen går varm. Nu fortsätter kampen som vanligt, slår hon fast.

– Och vi är många.

Planerar du att använda kändisskapet i den fortsatta aktivismen? Finns något konkret projekt på gång?

– Vi får se. Fokus afrofobi och Expo filar på en idé, men det är hemligt än sålänge. Vi återkommer när vi hunnit lite längre.