Bergsklättrare kämpar för flickors rättigheter i Pakistan

2016-06-21 | Christine Petré padlock

SPORT

Tidig morgon den 19 maj 2013 blev Samina Baig den första pakistanska kvinnan att bestiga världens högsta berg, det 8 848 meter höga Mount Everest. För den då 22-åriga kvinnan handlade bedriften om att visa att Pakistans kvinnor kan. Nästa år ska hon tillsammans med sin bror Mirza Ali ta sig an K2, Pakistans högsta berg, som ofta beskrivs som världens farligaste topp. Hon klättrar för att inspirera flickor och visa en annan bild av Pakistan.

Vid första intryck kan det tyckas förvånande att den lilla, till synes sköra, 25-åringen som möter mig tillsammans med sin bror i en gemensam väns trädgård i Pakistans huvudstad Islamabad har bestigit världens högsta toppar men vid närmare bekantskap går det att urskilja en överväldigande beslutsamhet i Samina Baigs blick. Att klättra var barndomsdrömmen som bara tilltog under uppväxten i den avlägsna bergsbyn Shimshal på över 3 000 meters höjd i Hunzaregionen i norra Pakistan.

Tillsammans med fem syskon växte Samina Baig upp i ett enrumshus utan elektricitet, internet och telefon. Redan från barnsben blev hon acklimatiserad till den höga höjd som normalt skapar problem såsom huvudvärk hos ovana klättrare. Som liten brukade barnen hjälpa familjen med att samla ved i bergen och under sommarhalvåret släppa ut djuren på bete på över 4 300 meters höjd. Under den här tiden brukade Samina Baig och hennes bror Mirza Ali bege sig upp i bergen tillsammans och berätta historier för varandra om bergsklättrare. Men det skulle dröja tills Mirza var 16 år och började guida utlänningar som besökte regionen för att vandra och klättra som syskonparet började planera på riktigt.

Samina Baig. Foto: Mirza Ali.

– Jag har alltid haft en nära kontakt med bergen, förklarar Samina Baig.

Men för bergsklättring krävs professionell utrustning så det dröjde tills hon vid 20 års ålder med rep och säkringar började bestiga Pakistans höjder.

– Jag blev inspirerad av att se hur utländska kvinnor klättrade, minns Samina Baig. Hennes bror sade till henne att en dag skulle de tillsammans bestiga världens högsta bergstopp Everest i gränsområdet mellan Kina och Tibet öster om Pakistan.

Vill inspirera tjejer

Åtta år senare, efter flera år av förberedelse, skulle drömmen gå i uppfyllelse. Samina Baig erkänner att träningen inför Everest var tuff. Vinterträningen i hemtraktens höga bergstoppar handlade inte enbart om att acklimatisera sig till hög höjd utan även till 40-45 minusgrader. För Samina Baig handlade det om mer än enbart en fysisk utmaning, det var även ett sätt att göra ett avtryck som pakistansk kvinna, inte enbart i världen utan hemma, därför döptes Everestexpeditionen till ”Mount Everest jämställdhetsexpedition 2013”.

– Okej, sade jag till min bror, vi klättrar tillsammans men inte enbart för bergsbestigningens skull, utan för att inspirera ungdomar, framförallt tjejer, förklarar hon.

- Det är mycket prat om att stärka kvinnors plats i samhället, säger hon, men menar att det mest är prat. Många pakistanska kvinnor kämpar mot bortgifte, hedersmord och våld inom hemmets väggar. Till en början var bergsklättring nytt för många i hennes omgivning, framförallt unga tjejer som helt enkelt frågade sig; varför? Men efter 2010 när Baig och hennes bror besteg deras första topp, den 6 400 meter höga Chashkin Sar som sedan dess lokalt döpts till ”Saminatoppen” har intresset sakta ökat. Kvinnliga förebilder kan ha ett betydelsefullt inflytande menar bergsklättraren.

– Det är verkligen stor skillnad i dag från när jag började, säger hon.

En annan sida av Pakistan

Trots norra Pakistans vidsträckta bergskedja med fem av världens fjorton högsta berg, alla högre än 8 000 meter, är skidåkning nästintill ett okänt koncept.

- Det finns bara fyra skidbackar, säger hennes bror Mirza Baig som också förklarar och de styrs av militären och inte är öppna för allmänheten.

I dag kämpar syskonen med att uppmuntra till utomhusaktiviteter och vintersporter genom att etablera semesterläger med inriktning mot bergsbestigning och skidåkning för ungdomar. Det har varit ett stort intresse, förklarar Samina Baig, tidigare fanns varken möjligheten eller utrustningen tillgänglig.

– Det kommer kanske alltid vara en negativ bild av Pakistan men genom sport kan vi i alla fall visa en annan sida av landet, säger hon.

Syskonen Mirza Ali och Samina Baig med pakistanska flaggan.

Därutöver är det också ett sätt att sysselsätta Pakistans ungdomar, vilket hon hoppas kan ha en överlag positiv effekt.

Sedan 2010 har Baigsyskonen klättrat och nått världens högsta berg på de andra kontinenterna; Denali i Alaska, Elbrus i Ryssland, Aconcagya i Argentina, Vinson i Antartica, Kilimanjaro i Tanzania och Carstensz Pyramid i Oceanien. Det var under bestigningen av de här topparna som syskonen för första gången grälade.

– Samina hade svårt att äta den varierande kosten när vi reste mellan bergstoppar över hela världen, säger Mirza Ali.

Med K2:s topp i sikte

Men det var den enda gången då de bråkat under en expedition. Att ha sin bror vid sin sida, förklarar Samina Baig, är ett privilegium och stort stöd men när de inte är på en bergsvägg syskonkäbblas det konstant, säger hon med ett leende.

Nästa utmaning är 8 611 meter höga K2, Pakistans högsta berg som ofta på grund av den svårklättrade terrängen beskrivs som världens farligaste topp liksom ”klättrarnas berg”. Det är inte alla som tar sig ner levande från toppen, ungefär en tredjedel mister sitt liv längs bergsväggen. Förra året gjorde syskonduon sitt första försök men tvingades att vända om då Samina Baig snavade i ett hopp och fick ett isblock över armen. Nästa försök att nå K2:s topp får vänta tills nästa år.

Är du aldrig rädd?, frågar jag henne.

– Nej, svarar hon, utan att tveka och tittar på mig med en lugn blick.

– Jag är aldrig rädd men ibland inser till och med jag att det inte finns något alternativ än att vända om, konstaterar hon och tänker framförallt på det misslyckade K2-försöket.

Vid tal om nästa försök att bestiga K2 lyser Samina Baigs ögon upp, hon kan knappt bärga sig. Hon och brorsan leker också med tanken att bli det första syskonparet att bestiga Everest tillsammans. När jag frågar henne om alla i familjen är lika äventyrslystna skakar hon på huvudet och skrattar.

– Inte alls, säger hon. Det är något som kommer inifrån, en kraft som hon inte kan styra eller säga nej till, säger hon och ler stort.