Femimamer för in ett feministiskt fokus i moskén

2016-06-17 | Vera Atarodi padlock

FEMINISM

I början av året uppmärksammades Mariammoskén i Köpenhamn som leds av kvinnor, så kallade femimamer. Hittills har imamerna genomfört traditionella ceremonier som Nikah, äktenskapskontraktet, och i förlängningen finns planer på expansion. Fredagsbönen kommer att vara könsseparatistisk, men det var inte självklart från början:
– Vi är mitt i skapandeprocessen och då sker förändringar hela tiden. Om du vill skapa förändringar kan du inte bränna broar, säger initiativtagaren Sherin Khankan.

Hicham Mouna visar vägen uppför en knarrig trappa. Den leder till en lägenhet i centrala Köpenhamn där Mariammoskén ligger. Adressen är hemlig, i väntan på tillstånd för att starta verksamheten. Hallen är djup och höga fönster slukar vårsolen. Mariammoskén kallas för ett feministiskt projekt där samtliga imamer är kvinnor och fredagsbönen endast kommer vara öppen för kvinnor. Alla andra aktiviter kommer vara tillgängliga för både män och kvinnor. Erbjudandet att hyra lägenheten kom plötsligt men det var välkommet. Hicham Mouna som är aktiv i bildandet moskén menar att det är perfekt att ha moskén centralt, då blir den tillgänglig för fler. Än så länge har de inte behövt betala för hyran, och eftersom samtliga engagerade i Mariammoskén arbetar ideellt underlättar det för verksamheten.

Direkt till höger från ingången ligger det rum där moskéns verksamheter ska hållas. Kanske får ett femtiotal personer plats vid bön men det ska också vara en plats där människor kan mötas, få rådgivning eller ta en paus från vardagen, berättar Hicham Mouna. Hittills har imamerna genomfört traditionella ceremonier som Nikah, äktenskapskontraktet. Till den ceremonin har de utformat ett sju sidor långt kontrakt som inkluderar skilsmässa som alternativ och som förbjuder månggifte. Det är en av de strategier de har för att stärka kvinnor och för att inkludera den yngre generationen av muslimska kvinnor.

– Kvinnor utbildar sig och studerar sin religion på egen hand, vi vill välkomna tillbaka dem till moskén, säger Hicham Mouna.

Bränner inga broar

Initiativtagaren till moskén är Sherin Khankan. Hon är sedan tidigare en känd feministisk debattör i Danmark och har ett förflutet i politiken med ett engagemang i socialliberala Radikale venstre. Sherin Khankan tröttnade på att ständigt behövda förklara var hennes lojalitet låg, i demokratin eller i religionen? Hon började fundera kring alternativ för muslimer med ett politiskt engagemang och märkte samtidigt att det fanns ett stort behov bland muslimska kvinnor för ett separatistiskt rum. Så föddes idén om Mariammoskén. För ungefär ett år sedan verkställdes idén. Då var de tre men i dag är de 16 personer som är engagerade i projektet.

– Många kvinnor kontaktade oss, via sociala medier och mejl. Vi fick direkt feedback av kvinnor och det blev tydligt att ett behov för moskén faktiskt fanns, säger Hicham Mouna.

Att fredagsbönen skulle vara könsseparatistisk var inte givet från början. Varken Hicham Mouna och Sherin Khankan var för den tanken till en början men ändrade sig allt eftersom det blev tydligare att ett utrymme behövdes där kvinnor kan mötas. De är eniga om att de måste lyssna till andras önskningar i formandet av moskén.

– Vi är mitt i skapandeprocessen och då sker förändringar hela tiden. Om du vill skapa förändringar kan du inte bränna broar, säger Sherin Khankan.

Arbetet med moskén utmanar patriarkala strukturer inom islam. Det är en stor utmaning och arbetet ska implementeras på flera nivåer, bland annat genom att Khutban, predikan inför fredagsbönen, leds av kvinnor. Det handlar dessutom om en demokratiseringsprocess, att fler involveras och får ta plats. Fredagsbönen kommer att ledas av en kvinna och de imamer som är verksamma på moskén kallas för femimamer. För att bli femimam krävs både en teologisk bakgrund och kunskap om spirituell vägledning.

Idén om femimamer kommer från liknande projekt som tidigare har startats i olika delar av världen. I USA finns the Women’s Mosque of America som också arbetar för att stärka muslimska kvinnor, bland annat genom att erbjuda fredagsbön för kvinnor och barn i södra Kalifornien. Tanken är att skapa ett rum där kvinnor kan mötas för att få inspiration och lära sig mer om sin tro. Liksom Mariammoskén betonar de öppenhet för att inkludera alla som är intresserade. I Kanada uppmärksammades Raheel Raza, aktivist och författare, när hon höll en fredagsbön 2005. Fem år senare höll hon den första fredagsbönen ledd av en kvinna i England. Raheel Raza har, liksom många andra som arbetar för kvinnors rättigheter, vittnat om hot på grund av sitt arbete. I Köpenhamn har däremot inga hot mottagits efter etableringen av Mariammoskén. Att en dansk tidning skrev att moskéns hemliga adress berodde på hot viftar Sherin Khankan bort.

Öppna diskussioner

Dr Elham Manea är lektor i statsvetenskap och människorättsaktivist i Schweiz. Hon höll en bön för både män och kvinnor i Bern i slutet av maj, tillsammans med organisationen Inclusive Mosque Initiative som har sin bas i England. Det är ett samarbete som pågått sedan 2013.

– Att kvinnor leder en bön för andra kvinnor är i enighet med den muslimska traditionen. Jag förstår att kvinnor söker ett eget utrymme men jag tycker det är på tiden att vi visar att kvinnor kan leda en bön för alla, säger dr Elham Manea.

Hon menar att en moské måste inkludera alla. Moskén är ett rum som reflekterar samhället, så även här behöver patriarkala strukturer utmanas. Den gemensamma bönen som hon leder är ett sådant projekt, den visar att kvinnor kan leda bön för både män och kvinnor.

Femimamernas feministiska projekt innebär inte bara en förändring för kvinnor utan den utmanar även männens position. Hicham Mouna menar att män måste inkluderas i den ekvation som ska upplösa patriarkala strukturer och att den sociala konstruktionen av både män och kvinnor förändras genom sådana projekt. Han betonar att att det behövs utrymme för öppna diskussioner för att möta sådana utmaningar, i dag uppstår debatter kring beteenden som fördöms och då blir det ingen jämlik debatt. Hicham Mouna syftar till debatter i Danmark och Sverige kring muslimska män som inte vill ta kvinnor i hand. I Danmark fördes det på tal då en censor på ett universitet inte ville ta sin student i hand och i Sverige när miljöpartisten Yasri Khan inte ville skaka hand med en journalist på grund av hennes kön.

– Det är bra att problematisera sociala företeelser, det är positivt för utvecklingen, men jag kan inte gå in i en debatt där utgångspunkten är att företeelsen är fel. I dag finns inga forum för sådana diskussioner och vi vill skapa ett, så att vi kan arbeta proaktivt, säger Hicham Mouna.

Kolliderande diskurser

Femimamerna har många planer för Mariammoskén. Längre in i lägenheten finns fler mindre rum där de kan erbjuda sovplats till föreläsare som de planerar att bjuda in i framtiden. Trots att det finns planer kring fredagsbön, helgseminarium och rådgivning tänker de inte stressa. Hicham Mouna betonar att de fortfarande är i uppstartsfasen. Han engagerade sig i projektet för knappt ett år sedan när han kom i kontakt med projektet genom Facebook. Efter en diskussion på nätet kontaktade Mariammoskéns initiativtagare Sherin Khankan honom och bjöd in honom till verksamheten.

– Jag hade länge letat efter ett forum med människor som hade samma förståelse för islam som jag hade, säger han.

Hicham Mouna växte upp i en muslimsk familj och gick som liten i koranskola. Han menar att den religiösa undervisningen krockade med den danska undervisningen. I den danska skolan fick han lära sig att tänka kritiskt till skillnad från i den religiösa skolan där han inte fick ifrågasätta utan snarare skulle acceptera vad som undervisades.

– Det var två diskurser som konstant kolliderade i mitt huvud. Det var svårt som tonåring att bara acceptera den religiösa läran, jag behövde upptäcka religionen på egen hand, berättar han.

Hicham Mouna.

När Mouna var 21 började han bli intresserad av islam igen och bestämde sig för att på egen hand lära sig om religionen igen. Han förstod att den traditionella tolkningen av koranen inte passade honom och hittade internationella forum på internet där han kunde diskutera sin tro med likasinnade. Hemma i Danmark kände sig ensam i sin tro. Flera år senare kommer han i kontakt med Mariammoskén. På Facebook märkte han att det fanns fler i Danmark som hade samma förståelse när det gäller praktiserandet och tolkningen av koranen. Hicham Mouna menar att lingvistik spelar stor roll i diskussioner om hur koranen ska förstås, och att orden i koranen kan läsas på olika sätt beroende vilken läsarens utgångspunkt är.

– Vi vill läsa om koranen, fast denna gången med en anda från 2016, säger Sherin Khankan.

Utifrån Mariammoskéns framtida bönerum hörs sorlet från storstadens invånare. Hicham Mouna hoppas på att de snart ska kunna komma igång med regelbundna aktiviteter.

– Vi har ett fint läge, hit kan unga komma förbi för att be eller bara samtala om de vill, säger han.

I det långa loppet finns planer för internationell expansion av verksamheten och Hicham Mouna hoppas att Femimam blir ett globalt nätverk av moskéer, ledda av både kvinnor och män, med en internationell styrelse som sätter riktlinjerna så att imamer kan arbeta som religiösa ledare oavsett kön.