Alva Nilsson, sportjournalist och damfotbollsexpert.

Alva Nilsson: ”Pia Sundhages landslag är i harmoni”

2016-06-07 | Alva Nilsson padlock

SPORT/KRÖNIKA

”Pia Sundhages landslag, det mer framgångrika svenska fotbollslandslaget, har skakat av sig misslyckandet i VM förra sommaren och jagar revansch i OS. Det ska de göra. Efter utklassningen mot Moldavien växer dig känslan allt starkare – i år kan vara året då damerna lägger vantarna på sin första OS-medalj någonsin.” Det skriver Alva Nilsson i en krönika som andas optimism efter två starka EM-kvalmatcher.

Visst är det lätt att dra för stora växlar när Kosovare Asllani är tillbaka och river stora hål i ett blåbärsförsvar. Men vi bör minnas att Kosse aldrig varit petad för att hon är dålig på fotboll – det är hon inte, hon har bara fått dåligt med speltid under avslutningen i Paris. Det där med fotboll kan hon. Hon ska med till Rio och starta i Rio.

Annars är det landslaget stora dilemma just nu. Vilka ska med?

Det svenska landslaget är i en helt annan sits än inför VM ifjol. Då jagads man formen och tvingades chansa med skadade spelare. För få utmanare steppade upp och utmanads om platserna.

Många att välja från

Nu är man ett landslag i harmoni, ett lag med självförtroende och ett lag där multum av lirare står och bankar på dörren och vill in i den OS-trupp som endast får bestå av 18 brudar.

Många spelare är självskrivna – Caroline Seger, Nilla Fischer, Lotta Schelin och en hög till. Kosse ska vara av de 18, det har hon visat under denna samling. Stina Blackstenius ska om inte in i startelvan så in i de flesta matcher. Hon ska med, det är inget att diskutera.

Fridolina Rolfö? Emilia Appelqvist? Jonna Andersson?

Vet ni - det är inte så himla noga vilka som lägger beslag på de sista platserna. För alla spelare presterar i klubblaget (vissa mer, andra mindre men alla presterar). Det viktigaste är att de som får en Brasilienbiljett är hela och friska.

Med självförtroende

Men i övrigt är detta ett lag i harmoni, ett lag med självförtroende. Kliver du in i en grupp med självförtroende och drömmar om guld är det enklare att prestera själv. Hänger du med en grupp som skakat av sig ett tungt misslyckande och börjat om så är det lätt att drömma om guld.

Tränar du med ett gäng stjärnor som hittat lugnet i att göra precis vad som krävs för att klara av det motstånd som står på andra sidan planen är det enkelt att slappna av och känna den trygghet som gör att du kan prestera.

Och där är Pia Sundhages landslag just nu. I harmoni. De har hittat lugnet och kan drömma om en första OS-medalj.

”Glöm inte Kosse!”

Vi ska inte dra för stora växlar efter en 6-0-seger på nationaldagen mot ett blåbär, det ska vi inte. Men det är inte heller vad jag gör.

Landslaget ska bedömas utifrån fler aspekter än vad de visar i en match man vinner åtta dagar i veckan, 367 dagar om året. Och helhetsbedömningen ser ut just precis så; dröm om en rolig sommar i Rio. Det tänker jag göra - och jag är övertygad om att Pia Sundhages landslag gör samma sak. Jag är övertygad om att Lotta Schelin gör det, att Caroline Seger gör det och att Nilla Fischer gör det. Och Kosse. Glöm för tusan inte Kosse!