Lena Johansmide, ordförande, Dövas kvinnoförening i Stockholm.

”Respektera gravidas rätt att välja teckenspråkstolk”

2016-06-03 | Lena Johansmide padlock

OPINION

Dövas kvinnoförening i Stockholm kräver att kvinnorna i Västra Götalandsregionen ges samma rätt att välja teckenspråkstolk vid förlossning som i andra delar av landet. ”En förlossning kan inte likställas med andra vårdinsatser. En förlossning handlar om liv och död för kvinnan som ska föda och för barnet som föds”, skriver föreningens ordförande, Lena Johansmide.

Lena Johansmide är ordförande för Dövas kvinnoförening i Stockholm

Döva och hörselskadade kvinnors rätt att välja den teckenspråkstolk de känner sig trygga med åsidosätts av Habilitering och hälsa i Västra Götalandsregionen. I andra landsting i Sverige har döva och hörselskadade kvinnor möjlighet att välja den teckenspråkstolk de känner sig trygga med när de ska föda. Det är en rättighet som kvinnorna i Västra Götaland inte har eftersom regionen hänvisar till Lagen om upphandling och den begränsar kvinnornas rätt till en trygg förlossningsmiljö.

Beslutet fattades år 2012 och har gällt fram till i dag. Det har skapat stor oro hos kvinnorna i Västra Götaland när de ska planera inför förlossningen. Det är en privat upplevelse som ska vara en positiv upplevelse för alla inblandade. Kvinnorna har försökt påtala detta och begärt undantag från lagen om upphandling.

Västra Götalandsregionens Habilitering och hälsa är fullständigt medvetna om situationen men har inte ansträngt sig för att tillgodose valfriheten för kvinnorna. De är även medvetna om att det uppstår frustration och stress hos kvinnorna när de får kämpa så hårt för att få rätt att välja teckenspråkstolk till sin förlossning. Det innebär även en farligare förlossningsmiljö eftersom kommunikationen kan brista på grund av att kvinnan inte känner sig trygg, vilket påverkar även barnmorskornas arbete och arbetsmiljö.

Ett aktuellt exempel på vilken stress det skapar hos kvinnorna gäller en hörselskadad kvinna som snart skulle till att föda i en planerad förlossning. Hon ville ha samma teckenspråkstolk som varit med på de två sista förlossningarna, men nekades den rätten och i stället föreslogs tolkar anställda enligt lagen om upphandling, det vill säga hos de tre tolkbolag som regionen har avtal med. Flera namn som var okända för kvinnan angavs och hon sade sig inte alls vara trygg med det. Hon förklarade att hon bara hade två veckor kvar till förlossningen och skrev att hon kände sig ledsen och stressad. Hon kände sig tvingad att blotta sig och förklara att hon måste känna sig trygg eftersom hon bär på en hjärtsjukdom. Då blev svaret annorlunda och hon fick rätt att välja den tolk hon kände sig trygg med. Det hon ifrågasätter nu är att man måste ange ytterligare skäl än en förlossning, som är så privat och utlämnade för andra, för att få rätt att välja.

Förlossning är inte ett tillräckligt skäl i sig för att undantas från den regel Västra Götalandsregionen fattat beslut om. Västra Götalandsregionens tolkcentral är väl medveten om att kvinnorna är stressade och går med på att ge en kvinna valfriheten att välja tolk när hon angett ytterligare skäl till undantaget från lagen om upphandling. Det finns möjlighet att undanta också själva förlossningen från lagen om upphandling, men i dag likställer Habilitering och hälsa på Västra Götalandsregionen en förlossning med ett besök på vårdcentralen för halsont.

Men en förlossning kan inte likställas med andra vårdinsatser. En förlossning handlar om liv och död för kvinnan som ska föda och för barnet som föds. Att neka kvinnorna rätten att välja teckenspråkstolk till sin förlossning innebär flera saker. Förutom en otrygg miljö och stressfaktorn för kvinnan vid förlossningen skapas en risk för bristande kommunikation och negativ påverkan på arbetsmiljön för barnmorskan. Partnern som är med på förlossningen och upplever kvinnans fruktan och stress kan påverkas negativt. Främst påverkas barnets möjligheter att kunna skapa en sorts kontakt med modern när hon är stressad på grund av otryggheten.

Det finns kvinnor som än i dag lider av ångest efter förlossningen och skuldbelägger sig själva för det. För oss i Dövas kvinnoförening i Stockholm har det blivit en viktig kvinnofråga att driva, eftersom man har mage att förminska en förlossning och likställa den med ett vårdcentralbesök.

Vi i Dövas kvinnoförening i Stockholm kräver att Västra Götalandsregionen, Habilitering och hälsa, ska betrakta förlossningar som ett undantag från lagen om upphandling. Om den som har en hjärtsjukdom kan undantas kan också en förlossning undantas. Det är en stor händelse i en kvinnas liv som innebär en kamp på liv och död.