Jämställd försäkring viktig pusselbit för delat föräldraskap

2016-06-02 | Gudrun Schyman padlock

KRÖNIKA/INRIKES

En individualisering av föräldraförsäkringen är inte någon universallösning för alla samhällets könsbaserade orättvisor, men skulle kunna bryta den utveckling vi ser i dag, där kvinnor tar ut allt mindre men män inte mer. Enligt Gudrun Schyman handlar det i grunden om ett livslångt kärleksåtagande: ”Du kan aldrig be någon annan att älska åt dig.”

Gudrun Schyman är partiledare för Feministiskt initiativ

Kommunals ledning har tagit fram en jämställdhetsrapport till sin pågående kongress. Där finns bland annat ett förslag om att förbundet ska driva frågan om en individualisering av föräldraförsäkringen. Jag hoppas förslaget går igenom. Inte för att jag tror att det är en trollformel som ensam gör hela samhället jämställt men för att jag tror att det är en viktig pusselbit i att förändra synen på föräldraskapet.

I diskussioner är de flesta överens om att det vore bra med ett jämnare uttag men när det kommer till kritan så backar många. Liberala kvinnor och socialdemokratiska kvinnor talar för döva öron i sina partier. De andra talar inte alls. Vi har fått en tredje pappamånad trots att det på inget sätt förändrar frågan. Ska en ändå vara positiv så går det naturligtvis att säga att det är ett litet steg åt rätt håll men varför ska vi ta så små steg så att det i praktiken inte syns någon skillnad? Införande av en tredje ”pappamånad” kan till och med vara kontraproduktivt och istället cementera de gamla könsmönstren.

Ett avgörande skäl för att reformera (individualisera) föräldraförsäkringen är att barnen ska få utveckla nära relationer till fler än endast en förälder. Barnets liv blir tryggare. Föräldrarnas gemensamma ansvar blir tydligt samtidigt som kvinnor kan slippa att bli stämplade som riskprojekt på arbetsmarknaden.

Hur vi utformar försäkringen har effekter på hur kvinnor och män utövar sitt faktiska föräldraskap – detta vet vi i dag från den sammantagna forskningen och utredandet om föräldraförsäkringen. Det är alltså inte en fråga om gissningar eller andra tyckanden. Det är fakta och kunskap.

Försäkringskassan har i rapporten De jämställda föräldrarna gjort en analys av hur kvinnors och mäns inkomster har olika betydelse. Även om mamman har den högsta inkomsten så är det hon som stannar hemma. Försäkringskassan drar slutsatsen ”att kön tydligt är den enskilt viktigaste förklaringen till hur föräldrar fördelar föräldrapenningdagarna mellan sig”. Mycket viktigare än vem av föräldrarna som har störst inkomst.

Hittills utnyttjar pappor i snitt 25 procent av försäkringsdagarna. Detta gäller under barnets första åtta år. Under barnets två första år tar papporna ut i snitt 17 procent. Andelen av papporna som inte tar ut någon dag alls är 25 procent. Det är under barnets två första år som ansvarsfördelningen i föräldraskapet grundläggs och befästs.

En individualisering av föräldraförsäkringen är inte någon universallösning för alla samhällets könsbaserade orättvisor. Den stora strukturella löneskillnaden, den mellan kvinnokodad och manskodad verksamhet, kommer inte att försvinna när föräldraförsäkringen delas lika. Vi kommer fortfarande ha hisnande skillnader mellan vården och verkstaden, mellan ICA och it och mellan socionomen och ekonomen.

För att ändra på det krävs politiska beslut om en reformering av lönebildningen, där Medlingsinstitutet måste få ett tydligt uppdrag av riksdagen. Och samma riksdag behöver fatta beslut om en successiv generell arbetstidsförkortning, från 40 till 30 timmars arbetsvecka, i stället för att som nu subventionera de som har råd kalla in RUT för att klara tidsstressen.

Men en individualiserad föräldraförsäkring skulle kunna bryta den utveckling vi ser i dag, där kvinnor tar ut allt mindre men män inte mer. Där alltså totalen blir mindre tid med barnen och mer tid på jobbet. Där barnen kommer i kläm i en allt mer stressad tillvaro. Där ”normen” om att barn är kvinnors ansvar och mäns tillval förmodligen är en avsevärd del av de ökande stressrelaterade sjukskrivningarna hos kvinnor.

Alla studier visar att ju mer vi delar desto bättre blir relationen förälder-barn. Och det är egentligen ganska självklart. Ett föräldraskap är en kärleksrelation som förhoppningsvis ska hålla livet ut. Med små barn bygger vi närhet. Så småningom går det med mobilen men ju mindre barn desto mer närvaro. Det gäller oavsett kön. Du kan aldrig be någon annan att älska åt dig.