En nystart för Europa är möjlig

2016-05-17 | Jytte Guteland padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

På tre områden vill Jytte Guteland, EU-parlamentariker (S), se en nystart för Europa. ”Respekten för grundvärderingarna, arbetet med den humanitära katastrofen och med den ekonomiska politiken”. Dessa tre önskningar – som inte hade uppfyllts inför Europadagen den 9 maj – hoppas Jytte Guteland ska infrias tills nästa års upplaga.

Veckans krönikor: Jytte Guteland är EU-parlamentariker för Socialdemokraterna.

Förra veckan inleddes med Europadagen och jag funderar på vilken riktning EU och Europa har antagit det senaste året. Jag blir inte upplyft av att tänka på det. På tre områden skulle jag vilja se en nystart för Europa. Respekten för grundvärderingarna, arbetet med den humanitära katastrofen och med den ekonomiska politiken.

För det första. Det råder en värderingskris i EU. Yttrandefriheten kränks i Viktor Orbáns Ungern, pressfriheten hotas i Polen, populismen flödar efter partiet UKIP:s framgångar i Storbritannien, främlingsfientligheten vägleder det stora partiet Front National i Frankrike. Och nu Österrike – ökad framgång i valet för det högerextrema partiet FPÖ. I den rasistiska dagordningen gynnas också homofobin och sexismen.

Det förvånar mig därför inte att Polen nu i samma veva som landet gjort inskränkningar gentemot media också går fram med lagförslag som drabbar kvinnor – denna gång att totalförbjuda abort. Intoleransen hänger samman. Det här berör oss alla. Kampen om värderingarna färdas över landsgränserna idag. Vi måste därför öka arbetet för att stärka de värderingsgrunder som vi menar att EU måste stå för. Demokratin och respekten för alla människors lika värde måste vi ständigt kämpa för och värna. Vi vinner aldrig striden för all framtid.

Min önskan inför att nästa Europadag är att vi vänder utvecklingen och tar ledningen i striden om vilka värderingar som ska råda i EU.

För det andra. Vi befinner oss fortfarande mitt i en humanitär kris. Fem år med krig i Syrien. Det rapporteras om attacker mot sjukhus och om att barntortyr används som krigsmetod. Om jag bodde där med min familj hade jag också flytt. Visst är det många som flyr till EU, den största flyktingströmmen sedan andra världskriget, men vi måste också inse att om EU delade på ansvaret skulle det handla om 0,11 procent av EU:s befolkning (!). Fullt möjligt, fullt rimligt och anständigt i en tid då människors liv är i fara.

Grannlandet Libanon har tagit emot så många så att det i storleksordningen innebär 25 procent av sin egen befolkning, och det landet är en femtedel så rikt som EU. När man vet detta, så gör det extra ont att se hur flera av EU:s medlemsländer beter sig. Den restriktiva politiken slår hårt mot människor. Jag upprörs exempelvis när jag tänker på att de allt hårdare kraven mot familjeåterförening innebär att fler kvinnor och barn ger sig ut på de farliga flyktvägarna. EU-parlamentet beslutade därför nyligen om en resolution som uppmanar medlemsländerna att vara generösare för att möjliggöra familjeåterförening.

Min andra önskan med anledning av Europadagen är att EU:s medlemsländer visar ansvar och förenas i arbetet för att hjälpa människor på flykt.

För det tredje. EU behöver en ny ekonomisk agenda. En modern ekonomisk politik som förenar en ekonomisk, ekologiskt och socialt hållbar utveckling. Jag gläds över att kommissionen presenterar ett paket för cirkulär ekonomi och har för avsikt att arbeta med frågor som handlar om hur ekonomin ska bli mer uthållig, exempelvis hur vi ska återanvända råmaterial bättre och stimulera en ekonomi som är resurssnål.

Däremot saknar jag den sociala dimensionen. Hur stärker vi en utveckling där kvinnors potential tas tillvara? Ett exempel är de orättvisa löneskillnaderna mellan män och kvinnor i EU. Enligt Europeiska kommissionens rapport om löneskillnader (från 2014) tjänar kvinnor i EU i genomsnitt cirka 16 procent mindre per timme än män. Löneskillnaderna varierar mellan olika länder i Europa. De är mindre än 10 procent i Slovenien, Malta, Polen, Italien, Luxemburg och Rumänien, men mer än 20 procent i Ungern, Slovakien, Tjeckien och Tyskland, Österrike och Estland. Även om löneskillnaderna har minskat totalt sett under det senaste årtiondet har de faktiskt ökat i några länder, (Ungern, Portugal).

Löneskillnaderna består, trots att kvinnor uppnår bättre resultat än män både i skolan och inom högre utbildning. Under 2012 uppnådde i genomsnitt 83 procent av de unga kvinnorna inom EU minst gymnasienivå, jämfört med 77,6 procent av männen. Dessutom är 60 procent av de universitetsutbildade inom EU kvinnor. Det här är både orättvist och osmart.

Min tredje önskan är därför en ny ekonomisk inriktning i EU:s medlemsländer, där jämställdhet utgör en av de ekonomiska grundpelarna.