Malin Björk (V) första maj-talar i Östergötland.

”Med starkare vänster främjas den feministiska kampen”

2016-05-03 | Malin Björk padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

”Alla vi med hjärtat till vänster vet att det inte är acceptabelt att prata om andrum för oss när bomberna faller på andra. Att det är oacceptabelt att ställa välfärd mot flyktingar. Vi vet alla att skatteflykten kostar Europa hundra gånger mer än flyktingmottagandet.” Det skriver Malin Björk (MP) som känner hopp efter uppslutningen kring nya solidaritetsrörelser och #1maj.

Malin Björk är EU-parlamentariker för Vänsterpartiet

I söndags var det första maj, en dag då alla vi med hjärtat till vänster mobiliserar oss. För mig är det en otroligt viktig dag. En kampens och glädjens dag. Dagen då vi samlar oss för att stärka varandra i våra kamper. Det är också dagen då vi tar avstamp och samlar energi för allt det politiska arbete vi har framför oss.

Vi är många här hemma och i Europa, som känner att det behövs en ännu starkare vänster. Vänstern måste bli starkare för att trycka tillbaka extremhögerns härjningar; deras rasism, nationalism, och unkna verklighetsbild. Vänstern måste bli större för att skapa en human flyktingpolitik, både här hemma och i Europa. Vänstern måste bli starkare för att den feministiska kampen ska gå framåt. Vi måste också bli starkare för att minska klyftorna mellan människor och mellan länder, för att bygga välfärd istället för murar.

När jag ser på både den svenska och europeiska politiken, kan jag inte annat än konstatera att ingen annan kraft än vänstern på allvar verkar vilja stoppa politikens förskjutning högerut. Socialdemokrater och miljöpartister som nu har chansen att i regeringsställning fatta modiga beslut för Sveriges framtid, har i stor utsträckning anpassat sig till högerns verklighetsbeskrivning, särskilt vad gäller flyktingpolitiken.

För mig var det därför helt nödvändigt att i mitt första maj-tal fokusera på alla människor på flykt. Jag har varit i Grekland, Serbien, Makedonien. Jag har träffat dessa modiga beslutsamma kvinnor, män och barn som mitt i den farliga och totalt utmattande flykten lyste av hopp inför möjligheten och förväntningarna att starta ett nytt liv i trygghet i Europa.

Alla vi med hjärtat till vänster vet att det inte är acceptabelt att prata om andrum för oss när bomberna faller på andra. Att det är oacceptabelt att ställa välfärd mot flyktingar. Vi vet alla att skatteflykten kostar Europa hundra gånger mer än flyktingmottagandet. Vi ser att det är fullständigt omänskligt att försvåra familjeåterförening, att stifta lagar som säger att vissa familjer inte får leva ihop, att föräldrar ska separeras från sina barn.

Ändå är det bara Vänsterpartiet som faktiskt säger nej till denna murarnas politik, vare sig den röstas om i EU-parlamentet eller i Sveriges riksdag.

Murarnas politik hänger också samman med den ekonomiska politiken, med attacken på arbetsrätt och välfärd. Hela högerns och extremhögerns politiska projekt går ut på att ställa människor emot varandra: välfärd mot flyktingar, arbetare mot arbetare, att dra konfliktlinjer utifrån etnicitet, att ställa länder mot varandra. Det är en unken och farlig utveckling som vi i vänstern står upp emot, i alla dess delar.

Första maj är också en stor dag för vänsterns feministiska kamp, för också här ser vi konfliktlinjerna definieras med tydlighet, särskilt på EU-nivå. Högern och extremhögern omfamnar alltmer öppet en kvinnofientlig och hbtq-fientlig politik. De bejakar också en politik som håller kvinnor kvar i beroendeställning till män. Orättvis fördelning av makt och resurser har aldrig varit ett problem för högern, inte heller när det gäller att trycka tillbaka kvinnor.

Men trots att det politiska läget är tufft kände jag stort hopp denna första maj 2016. Vi ser hur solidaritetsrörelser formas överallt. Vi ser hur beslutsamma människor utmanar murarnas Europa. Vi var många i vänsterns tåg. Och jag vet att vi i den svenska vänstern, tillsammans med en växande vänster i Europa, kommer göra skillnad.

Tillsammans ska vi riva murarna och bygga välfärd.