Mari Nässen, Kofi Turkson och Diana Pohl.

Därför anmälde vi Kulturhuset Stadsteatern till DO

2016-04-29 | Diana Pohl , Mari Nässen , Kofi Turkson , Anabell Chin padlock

OPINION

I början av april gjorde två anställda vid Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen på grund av den rasism som kommit till uttryck i arbetsmiljön i samband med Makode Lindes omdiskuterade utställning. Processen är inte avslutad men anmälarna Kofi Turkson och Anabell Chin vill med anledning av medierapporteringen förklara bakgrunden till anmälan, tillsammans med företrädare för de antirasistiska organisationerna PreAct och Fokus afrofobi.

Kofi Turkson och Annabell Chin arbetar på Kulturhuset Stadsteatern. Diana Pohl företräder organisationen PreAct och Mari Nässen Fokus afrofobi.

FAKTA:

Makode Lindes utställning på Kulturhuset Stadsteatern pågick 30 januari-24 april 2016. Från början innehöll titeln n-ordet, vilket väckte stor debatt när det blev känt. Kulturhuset Stadsteaterns vd Benny Fredriksson valde att inte använda den rasistiska titeln, och chefen för konst och design Marianne Lindberg De Geer, som bjudit in Linde att göra utställningen, sade upp sig med hänvisning till bland annat det så kallade titelbråket.

Utställningen genomfördes under den officiella titeln ”Makode Lindes utställning”, men den ursprungliga titeln hade hunnit fastna hos många av besökarna. Under utställningstiden fördes debatter i många olika forum om huruvuda konst kan vara rasistisk och vem som i så fall avgör detta, bland annat i P1 Debatt med Alexandra Pascalidou.

När vi blev informerade om att den afrofobiska utställningen av Makode Linde skulle ställas ut på vår arbetsplats begärde vi att inte behöva bemanna de områden där vi direkt blir utsatta för rasism. Vi lyfte detta problem direkt till personalchefen Ronald Hallgren som valde att ignorera vår önskan. Arbetsgivarens företrädare har också hela tiden flyttat fokus från det verkliga problemet, som har varit att vi som personal inte velat arbeta i områden där vi drabbas.

När vår anmälan till Diskrimineringsombudsmannen (DO) uppmärksammades uttalade Ronald Hallgren i SVT:s Kulturnyheterna ”att man i god tid före utställningen vidtagit åtgärder för att förebygga eventuella sociala arbetsmiljöproblem”. Detta och andra påståenden om vidtagna åtgärder stämmer inte.

Att arbetsgivaren skulle ha utformat ett processarbete inför utställningen om vilka möjliga reaktioner som kan väckas hos oss som arbetar med den, har vi inte blivit informerade om. Vi har inte heller fått veta vilka möjligheter vi haft, utan själva tagit kontakt med arbetsgivaren för att komma fram till en gemensam lösning. Att vi inte har blivit satta att bemanna utställningen är inte arbetsgivarens förtjänst utan i dessa fall är det vi själva som har funnit egna lösningar. Vi har underlag som bekräftar detta.

Vi har också kommit med flera olika förslag på lösningar som kommunicerats via mejl, men som blivit avfärdade. Ronald Hallgren anser att vi som personal har drivit det för långt och har uttalat sig i media om att vi som personal inte har behövt utsättas för saker som ska kunna uppfattas som en dålig psykosocial arbetsmiljö.

Ronald Hallgren har bland annat sagt att: ”Vi vill inte att våra anställda skall uppleva att de har en utsatt psykosocial arbetsmiljö och det har vi fullföljt.”

Men den första februari skickade Frida Johansson, vår chef på guide- och försäljarenheten, ut ett mejl till all personal där hon uppmanar behovsanställd personal att inte boka pass under tiden utställningen pågår. Där skriver hon att: ”...när ni är på plats så är ni anställda på Kulturhuset Stadsteatern och vi har all rätt vid behov flytta er mellan stationer. Detta ställer ju till en viss problematik om ni inte är fullständigt medvetna om detta...”

Vidare skriver Frida Johansson: ”Är det någon av er som vill vara fullständigt garanterad att alls inte behöva ha med Makode Lindes utställning göra så boka alls inga pass under utställningsperioden, vi pausar och återkommer till varandra efter det att utställningen är nere.”

Johanssons uttalande i mejlet, samt hennes och Ronald Hallgrens agerande i ärendet, visar att de har haft en hållning utåt och en annan gentemot den behovsanställda personalen som inte är förenlig med den gemensamma värdegrund som ska genomsyra arbetsmiljön för samtliga statsanställda. Utställningen, som är rasistisk, gynnar arbetsgivaren genom ekonomisk vinst och missgynnar behovsanställd personal som de rasistiska uttrycken riktar sig mot. De har inte kunnat anmäla sig på flertalet pass eftersom arbetsgivaren hotat behovsanställda med att de måste kunna avlösa på den rasistiska utställningen. Dessa uppgifter har vi underlag som bekräftar.

Vi vill betona att det inte var Ronald Hallgren som kontaktade arbetsmiljöombudet utan det var vi som arbetstagare som gjorde detta. Arbetsmiljöombudet valde dessvärre att försvara arbetsgivarnas passivitet så det gjordes aldrig någon riskbedömning för utsatt personal. Till DN uppger Ronald Hallgren att han vidtog åtgärder för att de anställda skulle slippa arbeta i närheten av utställningen, men i ett möte med oss den 18 mars medgav han att några sådana garantier inte kunde lämnas: ”Vi kan inte till hundra procent absolut lova, men sannolikheten att det skulle ske är minimal.”

Som Kulturhusets anställda och utifrån vår situation och våra arbetsmiljöproblem vill vi understryka att vårt val att DO-anmäla inte enbart handlar om vägran att utföra arbetsuppgifter på grund av rasism som florerar i vår arbetsmiljö. Utan det handlar också om dålig respons från ledningen när vi påtalat att vi som anställda utsätts för en psykosocial arbetsmiljö som är nedbrytande, stressande. Känslor som förstärks av att dessutom inte känna sig lyssnad på.

Det handlar om att tvingas vända sig till externa instanser (DO) då intern kritik ignorerats eller inte tagits på allvar av ansvarig ledning. Arbetsmiljöproblem har påtalats men inte åtgärdats, vilket försvårar för oss som är Kulturhuset Stadsteaterns anställda. Vi är yrkesverksamma personer som under normala omständigheter tycker om vårt jobb och våra arbetsuppgifter.

Vi är inte lättkränkta. Lättkränkt är ett ord som vita människor lägger på oss som försvarsstrategi för att få fortsätta legitimera rasism. Om det hade handlat om sexuella trakasserier hade man inte sett förbi och negligerat på samma sätt. Men så fort det handlar om rasifierade som markerar att vi inte längre accepterar att vi ska stå i skottlinjen och vara måltavlor för rasistiska strukturer eller rasistiska ord, väcker det ett sådant motstånd.

Vi anser att varje arbetsgivare bör ta sitt ansvar och markera att rasism inte bör legitimeras på deras arbetsplats och speciellt inte på en arbetsplats där man påstår sig inkludera alla.

Kulturhuset Stadsteatern är dessutom en statlig institution som skall vara tillgänglig för alla oavsett ålder, kön, hudfärg och religion. Kulturhuset Stadsteaterns vd Benny Fredriksson har uttryckt att Kulturhuset Stadsteatern har som policy att inte uppfattas som en instans som ska legitimera exempelvis rasistiska uttryck. Trots detta har Benny Fredriksson valt att installera en rasistisk utställning i ett av Kulturhuset Stadsteaterns gallerier.

Vi vill också rikta en skarp kritik till samtliga medier som i sin rapportering gällande det som har skett på Kulturhuset Stadsteatern använt sig av n-ordet och då i dess rasistiska form. Detta medför att de fortsätter att legitimera ordet utan att reflektera över att ordet är avhumaniserande och nedvärderar andra människor och därför inte skall reproduceras.